Och alla fåglars vackra sång

Utanför mitt fönster blommar maj. Vita små blommor lossnar från träden och virvlar i vinden. En tredje koppens kaffe på mitt nattduksbord och en välsignelse som en avskild stund i sängen. En liten sorg inombords som formulerar frågan som jag ställt mig sedan 2015: När ska jag sluta vara trött.

Idag känns det tydligt: jag kommer aldrig sluta vara trött. Efter gårdagens fyra arbetstimmar måste jag ligga i sängen. De räcker tydligen för att huvudet ska brusa och kroppen inte orka mer.

Utanför fönstret en maj. Med ljusrosa blomblad som landat på gårdens lekplats. Skira gröna blad som precis har börjat växa från äppelträdens grenar.

Jag har försökt så länge. Kanske ska jag ge upp försöken att ”hitta något som passar mig” och istället välja det minst uttröttande, det med störst chans att orka?

En liten blåhet tittar fram bakom molnen, men mest är himlen vit. Molnen så mjuka att de glider in i varandra, utan tydliga former. En slät grädde som vispas kort. Häggen finns också nu. Och alla fåglars vackra sång.

Jag levde nog utöver min ork i flera år. Jag levde som vore jag gränslös, en supermänniska utan behov och utan insikt om vikten av ramar och struktur. Du behöver struktur för att må bra sa min psykolog en gång. Jaha, tänkte jag och plötsligt fick jag ordning på mina toppar och dalar.

Jag är så glad i mina nya kaffemuggar. I tjock keramik med mängder av blå fjärilar på. Det är vackert utan att vara perfekt. Vackert som livet är vackert i naturen. Vackert som slitna granar i en urskog.

Sedan kommer mitt hjärtas femåring in i rummet och bryter min bubbla. Så många gånger som det krävs att någon bryter den. Vi ligger tillsammans en stund och sedan går jag upp för att fylla badkaret med vatten. Jag tar ett förmiddagsbad medan resten av familjen förbereder för vår gårdsloppis. Hela tiden är jag arg på mig själv för att jag är trött. Men badet är skönt och sedan klär jag plötsligt på mig. På något sätt snurrar dagen igång och jag står mitt bland andra människor och ser på min femåring som säljer saft.

Kanske är det bara normal trötthet? Kanske är det naturligt att vara utmattad första året på ett nytt jobb? Kanske har jag bara lägre toleransnivå mot att känna mig utmattad, kanske är det inte meningen att man ska orka någonting mer än jobbet, kanske borde jag helt enkelt sluta jämföra mig med andras ork?

Vi promenerar bort till granngårdarna som också har loppis. Det är som att min hjärna sakta blir normal igen. Av luften, av saften eller chokladbollen? Kanske av att se så mycket människor och småprata? Jag vet inte. Kom ihåg det Beata, du orkar när du inte tror att du ska orka.

Snart kommer syrenerna till gården. De är mest lila här, men många vita uppe i parken. Då kan man plocka och sätta i en muminmugg. En gång hade vi syren inne på toaletten. Det luktar så gott.

Kanske är det bara mänskligt, allting. En längtan att få flyga upp till fåglarna ibland? Men nu är det maj, nu blommar det på gården. Jag kommer alltid älska regn, stormen har en plats i mitt hjärta, precis som hos Ulrika. Men nog kan jag uppskatta sommarljus ändå. Och koltrasten är svårslagen, när den låter på morgonen.

1:a maj

Solen är så stark på morgonen nu. Jag kan inte tro att det är sant. Det lyser in i köket och jag sätter mig i skuggan med mitt morgonkaffe bara för att kunna läsa.



Nu ska jag ut i 1:a maj-stämningen på stan. Gå i tåg och lyssna på vackra tal. Det är så mäktigt med våren. Plötsligt kommer alla människor ut ur sina lägenheter, dammar av sina vårkappor och slänger skratt emellan sig. På vintern är det tomt i Slottskogen. Nu är gräsmattorna fulla av folk och samma tanke slår mig varje vår: bor alla de här människorna i den här stan?

Nu har vi klarat vintern hörrni. Nu kör vi våren. Vi är så värda det här!

 

Solen målar färger på stan <3

Hej på er! Alltså, här lyser solen utanför mitt fönster och det känns som VÅR! Hur konstigt?! Men jag tar tacksamt emot ljuset och solen. Jag märker varje år hur påverkad jag faktiskt blir av mörkret och kylan. Egentligen tycker jag ju mycket om snö och vinter och stjärnklara nätter, men allting känns lite lättare när solen tittar fram och värmer både kropp och själ <3 Det är som att jag inte riktigt vill erkänna det, men jag blir nog alltid lite deppig under vinterhalvåret. Tror det beror mycket på ljuset.

Har börjat förstå att våren nog är min favoritårstid!

Hösten är en andra favorit! <3

Det beror nog mycket på att färgerna är så otroliga på våren och hösten. Nu när solen tittar fram så är det som att den grå staden plötsligt blir målad i färg. Jag glömmer liksom bort hur mycket färg som egentligen finns! Husen blir gröna, gula, vita, bruna. Vattnet i kanalen blir blått. Himlen blir blå!

Idag ska jag vandra runt i min hemmastudio, skriva på blogginlägg och gå igenom lite bilder på min dator. Jag har så otroligt många bilder som ligger och väntar i datorn. Mitt skapande går ofta i perioder. Ibland fotograferar jag massor och ibland fotograferar jag inte alls utan redigerar istället nya och gamla bilder.

Det är så härligt med ljus här inne nu. Jag har flyttat skrivbordet framför fönstret så det känns som att få ljusterapi varje gång jag sätter mig här 🙂

Kram på er! Hoppas att ni får en underbar dag <3


Today we have sun in Gothenburg and it makes me so so happy <3 It´s like all the colors are finally coming back, and I realise how much I´ve actually missed the light!

I´m having a peaceful day in my studio. I wish you a great day <3

Det känns som vår

Jag sitter på ett café i Jönköping. Ensam med två tunga väskor och en dator. Bussen hem till Göteborg går om två timmar. Ute lyser solen. Det känns som vår.

Det känns som vår och jag vilar mina ögon på min framtid. Vad kommer att hända? Att jag inte listat ut det än! Jag fyller 28 år i sommar. Jag tycker själv att jag börjat bli gammal. Att jag irrat runt i många år med osäkerhet och tvivel. Känt av mina drömmar som otydliga figurer i periferin. Men ingenting att ta på, ingenting konkret.

Nu är det annorlunda. Nu vet jag vad jag vill. Vart jag ska, vem jag är, hur jag är. Vad jag behöver. Vad jag kan och vad jag inte är så bra på. Nu ska jag hem till Göteborg i tre veckor för att jobba med en portfolio. Skolan närmar sig slutet, som så många gånger förr.