sitter jag i sängen och min lilla hund ligger bredvid mig, värmer.
har jag en ljummen kaffe på bordet och min dator framför mig i sängen.
är vi i Strömstad och ska åka hem till stan ikväll.
funderar jag på den kreativa kraften som jag måste hitta utlopp för och hur svårt det kan vara att hitta rätt plats för den. Den är som en kraft som måste styras i rätt riktning och när den släpps lös dundrar den fram som ett vattenfall. När den inte får någon plats blir den till surrande småfåglar som flyger ilsket runt i mitt huvud och pickar.
ropar min sexåring till sin pappa Ska jag berätta vad jag drömde och tvååringen vandrar runt i vardagsrummet med sin stol och säger Heejdåååå till oss.
är det annandag påsk och igår köpte jag gula blommor till mina svärföräldrar och barnen gjorde en påsktårta med gula kycklingar på med sin farmor.
ser jag fram emot ett nytt avsnitt av Kulturråden och tänker på hur viktiga alla poddar och bloggar var för mig år 2023. De hjälpte mig att inte falla in i isolation och de lindrade mitt dåliga mående. Poddarna var med mig varje dag när jag gick runt dammarna i Slottskogen. Jag var otroligt engagerad i olika bloggares liv den perioden.
insåg jag just att det är påskdagen idag och annandag påsk imorgon.
är jag lite orolig över att åka in till stan igen för jag har mått så bra av flykten hit, till alldeles för mycket påskgodis, gångavstånd till havet och fågelkvitter som omger ett helt hus. Det är alltid svårt i omställningarna, separationsångest att lämna det trygga och naturnära. Men jag vet att det går bra, jag vet att så fort vi är tillbaka i stan verkar havet som en dröm igen.
