Jag längtar efter tid och ro att skriva på den här platsen men tidens fart ger mig känslan att jag inte hinner. Så jag kom på att jag kan dela med mig av några bilder i alla fall. Dessa från förra sommaren, när jag hade en magisk bubbla av kreativitet, den bästa sorten som aldrig vill ta slut.
Jag skapade moln av kroppspuder som jag kastade runt, och självporträtt på olika platser i skogen. Mitt skapande fick bli spontant, oplanerat och långsamt förra året. Som att gå in i en annan värld med sin kamera
Déjà vu. Självporträtt, 2024.
och gå runt i skog och mark och leta efter bilder. Kanske kan det finnas någonting där, bakom stenen, invid trädet, bredvid den silverfärgade rotvältan? De flesta bilder ligger kvar på hårddisken, någonting annat har inte hunnits med. Men de ni ser här har jag redigerat och även lagt upp på min hemsida.
Déjà vu, 2024.
Både det första självporträttet och det rosa molnet fick namnet Déjà vu. Jag går ofta på känsla när jag döper mina bilder och dessa två hänger ihop för mig. De har även släktskap med denna och denna bilden.
Solace. Självporträtt, 2024.
Solace handlar om den eviga längtan efter ro och inre frid. Samma tema som i många av mina bilder, till exempel Serenade for solitude och The room.
Många bilder blir inte alls vad jag hade tänkt. Bilden på ett rosa moln skulle egentligen bli ett storslaget vitt moln, upplyst av blixtar, lysande ovanför havet. Då jag varken hade stativ, blixtar eller någon assistent med mig fick det bli som det blev. Och jag gillar det som blev också. Ofta är det så tycker jag, att jag har en tydlig bild i mitt huvud, ger mig ut för att förverkliga den och kommer hem med någonting annat.
Skymningsstranden där jag slängde runt två burkar kroppspuder, som blev pyttesmå molntussar som blåste bort i vinden.
Och det är nog som det ska vara. Allting handlar om förutsättningar. Vad har jag för förutsättningar just nu, i mitt liv? Som det ser ut för mig är det väldigt lite tid över till att fotografera, redigera eller planera en bild. Men behovet ligger och skvalpar och blir ibland så starkt att jag bara måste skapa någonting. Då får det bli någonting. Och ribban behöver inte vara så hög. För mig är det viktigaste att jag får utlopp för mitt skapande behov. Ja, det är faktiskt det viktigaste. Jag vill självklart bli sedd och någon gång ibland vill jag ställa ut en bild. Men allting går i vågor och just nu är det inte tid för vare sig utställningar eller storslagna visioner. Just nu handlar livet om att överleva, att klara av en rimlig vardag, att klara av att tjäna pengar för att köpa mat. Därför är jag så tacksam för det digitala- det går bra att vara kreativ även utan dyra kostnader för printar, framkallning eller inramningar.
Påväg upp i skogen för att fota självporträttet som blev det översta, Déjà vu.
Om någon blir sugen på fler behind the scenes- bilder kan ni kika på dessa tre inlägg, med foton från själva skapande-processen:
Behind the scenes- tredje omgången
A collection of behind the scenes-photos
Sedan finns det fler inlägg från mitt skapande i kategorin Foto & Redigering (även om jag inte alltid varit så bra på att markera mina inlägg i olika kategorier.)
Jag glömmer ibland att den här bloggen kan vara del av både livet, skrivandet och bildskapandet. Jag måste inte välja. Alla delar kan få plats. Det är okej att vara både fotograf, bloggare, vilse i yrkeslivet men ändå med sin egna skapande-röst. Det är okej att vara allt <3
