Idag har jag en lugn dag av läsande och fundering. Jag har jobbat hela veckan och då blir de lediga stunderna så värdefulla, som små gyllene fjärilar som slår sig ner på ens knä och försvinner vid minsta rörelse.
Jag förflyttar mig mellan sängen, soffan och läsfåtöljen. Ibland med en bok, ibland med en podcast och ibland med min anteckningsbok som fylls av drömmiga hemliga ord.
Blommorna som var så vackra förra veckan har blommat ut och det ligger blomblad över bordet och golvet.
Ibland kände jag att det fanns något fysiskt som band oss samman, ett långt rep som sträckte sig mellan Boston och Portland: när hon drog i sin ände kände jag det i min. Vart hon än tog vägen, så skulle det finnas där, den där blanka tvinnade tråden som spändes och drog men aldrig brast, så att varje rörelse vi gjorde påminde oss om vad vi aldrig skulle få tillbaka.
Boken jag läser heter Ett litet liv och är skriven av Hanya Yanagihara. Den är tjock och gripande och poetisk och sorglig. Ja, ni ser ju citatet <3
Jag öppnar datorn och läser bloggar, skriver eget blogginlägg och redigerar bilder. Funderar över den här bloggen och om jag ska fortsätta. Kanske får den bli en plats utan bilder, som jag endast fyller med mina personliga tankar? Jag tänker på vad jag vill föra ut i världen. Hur jag vill påverka. Jag har för lite tid för att inte göra saker som känns 100 % meningsfulla och viktiga.
Hoppas ni har en härlig söndag!
