I helgen har jag varit i Oslo och hälsat på min kompis Katarina som bor där. Hon har gått på konstskola i två år så nu hade hon sin slututställning. Det var himla fint att få vara med på det. Efter vernissagen åkte vi hem till Katarina och fick champagne ur en guldflaska och en fantastiskt god tårta. Vilken lyx! Sedan sov jag hos henne i två nätter. Det blev sena kvällar i soffan, regnpromenader på stan och trevliga fikor. Så fint att få en hel helg tillsammans när det går så långt mellan gångerna man ses.
Men nu är jag hemma i Göteborg igen och det är så skönt. Solen lyser och jag har druckit mitt morgonkaffe på en sten under lövträden och varit ute på två rejäla promenader med Tjorven. Jag har insett att jag blir så trött av att resa. Nu i vår har jag ju varit i Alicante och på Island, jag har varit flera vändor på Orust, i Våler i Norge och nu i Oslo. Det har varit fantastiska resor som ger energi på sitt sätt, men när jag är borta längtar jag ändå hem. Jag längtar hem till min lägenhet där det är jag som styr och där jag har mina egna rutiner.
Jag älskar mitt hem. Min lägenhet med mina egna varor i skafferiet och min egen kaffebryggare på morgonen. Jag älskar mitt sätt att brygga kaffe på, mitt sätt att äta frukost på och mitt sätt att krypa upp i soffan med datorn i knät en sen kväll för att blogga. Jag känner mig väldigt tacksam att jag kan njuta av mitt hem. Att jag faktiskt har ynnesten att få längta hem när jag är borta.
Men vet ni! Jag längtar så mycket efter att skapa nya bilder! Jag har massor av påbörjade bilder men någonting gör att jag inte tar tag i dem. Helt ärligt tror jag att jag är lite rädd för att dyka in i arbetet igen. Fotokonsten är ju min allra största passion och ibland är det nästan lättare att hålla sig lite utanför elden istället för att hoppa in i den.
Jag har haft sådana här perioder förr. När jag spelade piano hade jag en period då jag inte spelade alls. När jag sedan började spela igen hade jag faktiskt blivit bättre! På något sätt hade pausen gjort att jag kunde låta mina kunskaper sjunka in för att sedan använda dem på ett bättre sätt. Jag försöker tänka att det kanske är så med den här pausen också. Att jag kommer skapa helt otroliga konstverk nu när jag har haft en paus. Vi får väl se haha! Vad säger ni, har ni erfarenhet av att bli bättre efter pauser?
TACK för era fina kommentarer på mitt inlägg om att livet inte är en rak väg. Det värmer så mycket att läsa era fina ord. Jag tycker det är så fint att vi är många som delar samma känsla, att livet måste få utforskas i vår egen takt, efter vår inre kompass. Livet kan inte levas efter manual (något jag själv måste påminna mig om ständigt.)
Hoppas ni har en fin kväll <3