Jag har hackat natten och här sitter jag uppe kl 02 en tidig onsdag. Somnade som vanligt vid nattning kl 21 igår och vaknade nu. Gick upp för att borsta tänderna, och råkade visst öppna datorn mitt i allt. Utanför viner vinden och det är precis sånt där mysigt höstrusk som jag längtat efter. När jag är gravid blir jag så känslig för värme så därför har jag längtat extra till hösten i år.

Igår morse spenderade jag 49 kronor på en varm choklad påväg till jobb. Det var underbart och det var värt det men det var ruskigt dyrt! Var tvungen att skicka iväg en snap till diverse människor som förevigade varm-choklad-muggen i höstförmiddagen. För det hör ihop med höstlängtan: att gå där bland fallna löv med en varm dryck i handen.

Hela gårdagen var dämpad och tyst. Det låg ett grått moln över Göteborg som inte rörde sig på hela dagen. Det var tyst ute och inne. Till och med lekplatsen var tyst, trots barnen som sprang runt.

September gick i rasande fart. Jag var ofantligt trött och förkyld i 2 veckor. Tar 2 järntabletter om dagen och försöker rädda magen med Movicol. De dagar jag hämtar på förskolan förstår jag knappt hur jag ska orka. Jag skickar iväg 35-kronors biljetter till Västtrafik med mobilen bara för att jag inte orkar gå upp för den långa branta backen. Inser hur dyrt det är med kollektivtrafik och skulle aldrig kunna lägga pengar på ett årskort som jag trodde.

Jag har upptäckt varm choklad i brist på kaffe. Min målbild efter graviditeten är att sitta i en långärmad varm tröja med en stor kopp kaffe med havremjölk i. Kaffekoppen är en låg, bred mugg i vitt porslin. Vi har absolut inga sådana muggar hemma men tydligen drömmer jag om det.

Jag har köpt nya mammakläder vilket måste vara det bästa köpet jag gjort på flera år. Hade nästan ingenting fram till sjunde månaden och nu äntligen behöver jag inte oroa mig för att magen ska synas under t-shirten och jag behöver inte trä min urtvättade trikåkjol ovanpå mina gamla mjukisbyxor.

Nu ska krypa ner och snusa bredvid en som just fyllde fyra år. Veckan efter 4-årskalaset var det prat varenda dag om den nya stora åldern. En process att ta in den förändrade ordningen. Nu är jag själv fyra år, precis som hon är. Nu är jag stor. Nu är jag en fyraåring.

Jag minns hur stort det var med ålder. Jag minns att jag inte kunde tro på att jag skulle fylla 10 år. Så makaber som jag var utgick jag från att jag skulle dö innan. Inte kunde väl jag bli lika stor som dem?

Om tre år fyller jag 40 och jag tror jag vant mig vid tanken. Godnatt!

Mitt sista inlägg här på bloggen blev i mars. Efter det gick jag in i en dimma av extremt graviditetsillamående. För jag blev nämligen gravid i mars. En underbar nyhet! Och ett underbart lyckorus som två veckor senare byttes ut till rent fysiskt illamående.

Som sist var det som att dyka in i en dimma. En slags svart seg sörja som tog sig in i huvudet. Jag kunde inte ens fokusera på en datorskärm för mitt illamående och borde antagligen varit sjukskriven på heltid istället för halvtid.

Men dimman lättade och någonstans i juli kunde jag göra normala saker igen. Lämna huset, ta promenader och vara med min dotter. En underbar känsla av att plötsligt få livet tillbaka.

Jag sprang till och med ut en morgon på landet kl 05.15 för att fälten var täckta av dimma. Det var så vackert och äntligen kunde jag fota igen!

Jag är i sjätte månaden och minst varannan person kommenterar hur stor jag är. Jag vågar dricka en kopp svart te om dagen men sedan tar koffein-nojjan över. Jag känner mängder av sparkar och bebisen ligger mycket längre ner nu än sist. Det var en evighet sedan jag var hos barnmorskan men jag känner mig lugn och ångestfri.

Idag är jag hemma från jobb för även om jag mår bra, så är jag fortfarande gravid med trötthet och sammandragningar. Ont i kroppen och blir andfådd av att gå uppför en backe (och det är många backar här där jag bor!) Vissa dagar orkar inte kroppen och då är jag hemma.

Såhär halvvägs in i en andra graviditet tycker jag att stödet för gravida borde vara så mycket större i samhället. Till exempel en självklar rätt att stanna hemma och få ekonomisk kompensation (utan att behöva kämpa för att bli sjukskriven). Vårt samhälle är inte anpassat för gravida kroppar. Istället är den kollektiva bilden att graviditet pågår parallellt med det vanliga livet. Många vill leva sina liv som vanligt och så även jag, de dagar jag mår bra. Men det är mycket som blir tyngre och det borde alltid finnas möjlighet att få vila.

Så jag vilar idag. Kommer troligtvis vara hemma från mitt andra jobb imorgon också (jag delar tiden mellan två jobb) och kämpar emot känslan av att vara dålig på att jobba. Kämpar emot känslan som säger att jag är svag. Så många andra som är gravida och ändå orkar? Påminner mig själv om att samhället ser ut såhär. Det är inte bomull och mjuka kanter. Det är prestationsbaserat och ens egna uppehälle är villkorat. Åh vad jag önskar att det inte var så! Åh vad jag önskar att alla fick leva lika fina liv oavsett kapacitet och ork.

Jag är tacksam för att jag ofta orkar. Ofta orkar jag. Men inte alltid. Mindre än genomsnittet tror jag. Men jag orkar vara gravid och ta hand om mitt barn. Jag orkar springa ut kl 05.15 en augustimorgon för att fånga det som är vackert.

Och jag är tacksam för att jag kan skapa min egen värld som är mjuk och snäll. Sätta bomull i hörnen och se bortom prestation och ytlighet.

Jag har börjat fota min graviditet. På bilderna är jag i vecka 21. För lika mycket som detta är min berättelse, känner jag att det är hela mänsklighetens berättelse, oavsett om man är gravid eller inte. Jag tycker på ett sätt att upplevelsen av att vara gravid binder mig samman till hela världen. Jag känner alla tidigare kvinnors berättelser genom min kropp. Erfarenheten av att vara född och födas, den vävs ihop till en enda berättelse.

är det onsdag den 23 mars 2022.

är klockan 06.40.

sitter jag i min dotters rum med en kaffekopp och tittar ut på vår dimmiga gård.

är jag så tacksam för äppelträden utanför fönstret och lugnet, att vi har fred här.

är jag lugnare än jag varit sedan augusti. Anledningen är att jag skalade bort en utbildning som jag försökte klämma in bredvid 75 % jobb, och det gick helt enkelt inte.

har jag en lång lista framför mig med saker jag måste ta tag i.

har jag en dag framför mig då jag ska försöka hinna med att redigera en bild.

är jag glad för min nya hemsida som jag slängde upp igår. Den gamla har varit nere länge pga något fel och när den äntligen fungerade igen såg den inte speciellt bra ut.

dricker jag koffeinfritt bryggkaffe med varm havremjölk. Försöker dricka mindre kaffe generellt och då varvar jag med koffeinfritt!

tänker jag på all fotoutrustning jag fortfarande inte äger men längtar efter :p Som till exempel det där teleobjektivet för att fota fåglar, eller det där vidvinkelobjektivet. Och så blixtarna såklart! Snart blir det nog ett inköp men vad ska jag välja först?

ska jag strax börja preppa för att lämna på förskolan.

Ha en fin dag hörrni!