Vackert ljus

Såhär såg det ut på mitt rum idag. Solen lyste in och de små små partiklarna dansade långsamt i luften. Jag sitter i skolan och klockan är snart tio på kvällen. Timmarna rusar ifrån mig när jag sitter vid datorn och skapar bilder. Det är roligt men tröttande! Snart är det helg och jag funderar på att åka hem till Göteborg. Det är alltid skönt att få sova i en trygg gammal säng.

Get your hopes up!

En bild som jag fotade tidigare i år, med min vän Lisa Marie som finaste modellen. Glöm inte att hålla fast vid dina drömmar, oavsett vad någon annan tycker och tänker. Att drömma är att sikta mot rymden och navigera efter stjärnorna. Att drömma är att andas med själen, låta ditt inre barn leka fritt. Glöm inte den du är bara för att du blir vuxen. Glöm inte det som är du.

Resan

Sitter på bussen. En pappmugg med svart te i en skimrande påse. Vädret är sådär som jag vill ha det. Ingen sol, grå moln som täcker himlen utan att regna. Lagom temperatur. Så att jag får burra in mig i min röda halsduk, men slippa solglasögon och paraply. I mitt knä ligger nya numret av Miss World. En tidning fullmatad med reportage. Klockan är strax efter lunch och jag sitter vid ett fönster på en buss som lämnar Jönköping bakom sig. Ska hem till Göteborg för att jobba över helgen. Har haft lektion och tittat på varandras bilder. Jag märker att jag är känslig för kritik, trots att jag hållit på med foto i flera år. Det är ändå nervöst varje gång jag lägger upp en ny bild på bordet. Man bedöms utifrån bilden, ingenting annat. Det kan ibland kännas som ett utsatt läge. Jag är glad för att vi övar oss på att ge kritik i skolan. Det behövs för att vi ska kunna växa som fotografer. Men vi är också bra på att berömma varandra, något som känns väldigt viktigt.

Bilder från min instagram

Jag tänkte dra igång den här bloggen igen. Det var ju ett tag sedan jag skrev, så detta blir mer som ett starta-upp inlägg. Tänkte uppdatera er om mitt liv för närvarande, med lite bilder och text:

Jag har flyttat till Jönköping och börjat på Fotoskolan. Det är en ettårig fotoskola som ligger mitt i stan.

Jag bor i ett torp från 1800-talet som ligger en bit utanför Jönköping. Där vandrar rådjuren runt i trädgården, och björklöven faller som regn.

Jag har ett litet rum på övervåningen. Där kan man sitta vid skrivbordet och lyssna på fåglarnas knaster mot husväggen.

En av uppgifterna vi har är att ta ett självporträtt i månaden. Jag inledde året med att sätta känselspröt på mig själv.

Första dagarna hade vi som uppgift att ge oss ut på stan och fota ufifrån olika teman. Jag valde tema vatten och vadade ut i Vättern lagom till att regnet kom.

Jag tvivlade i början på om jag hade valt rätt, därför att uppgifterna vi hade i uppstarten inte riktigt passade mig och jag kände att tempot var för högt. Men nu har jag landat och bestämt mig för att gå kvar, vilket känns väldigt bra.

Hoppas ni vill följa med mig på min resa det kommande året!

Påväg hem igen

Sitter på landet och känner behovet av att skriva ett blogginlägg. Solen lyser genom molnen. Regndropparna verkar vibrera på kanten nånstans långt däruppe. Jag tittar på vår rosenbuske och ser att de ljusrosa bladen har fallit av. Vi som är här ska packa ihop, ta bilen in till staden igen. Jag ska tvätta inför en jobbvecka på läger, bädda nya lakan i vår breda säng, äta middag framför teven, ta en powerwalk på den blöta asfalten, stanna upp till ljudet av fågelkvitter utanför NK:s skyltfönster. Kanske dricka vin någonstans bland andra, bland skålar och skratt och dränkande röster. Somna till ljudet av änderna vid ån utanför vårt fönster. Vakna någonstans i natten av bilar som tvärstannar och gasar, och människor som skriker till varandra. Staden är allt annat än det lugn som finns här. Jag hoppas att jag kan bära med mig en liten bit av den lugnande luften hem.