Sitter och väntar på en vän på Starbucks. Vädret är mulet, skönt och varmt. Staden ligger inbäddad under de mjuka molnen. Min första dag på projektveckorna har börjat. Vi har tre veckor på oss att fota samt sätta ihop en portfolio. Men jag känner just nu mest för att åka ut till landet och vira en filt runt mig. Sitta ute i de friska vårvindarna och se havet skifta färg.
I helgen har jag vilat ut, fikat i timmar på Espresso House, spelat musik med Tomas, kollat på saker i en affär, tittat på melodifestivalen, tagit med min kamera ut i vårsolen för att fota, njutit av vädret, promenerat med Tomas och till och med haft på mig mina solglasögon!
Ikväll såg jag den nya filmen Cloud Atlas på bio. Spännande film och livets resa.
Bilder från mobilen. Jag hoppas att ni haft en fin helg!
Jag sitter på ett café i Jönköping. Ensam med två tunga väskor och en dator. Bussen hem till Göteborg går om två timmar. Ute lyser solen. Det känns som vår.
Det känns som vår och jag vilar mina ögon på min framtid. Vad kommer att hända? Att jag inte listat ut det än! Jag fyller 28 år i sommar. Jag tycker själv att jag börjat bli gammal. Att jag irrat runt i många år med osäkerhet och tvivel. Känt av mina drömmar som otydliga figurer i periferin. Men ingenting att ta på, ingenting konkret.
Nu är det annorlunda. Nu vet jag vad jag vill. Vart jag ska, vem jag är, hur jag är. Vad jag behöver. Vad jag kan och vad jag inte är så bra på. Nu ska jag hem till Göteborg i tre veckor för att jobba med en portfolio. Skolan närmar sig slutet, som så många gånger förr.
de sa han gick bort sig i mörkret
de sa han tappa förståndet
det kunde lika gärna varit jag
det kunde lika gärna varit du
/Petra Marklund, Förlorad värld
Nu är jag hemma i Göteborg. Jag sitter på Condeco. Jag har en Att-göra-lista. Men saker är svårt att avverka när livet flyger runt som en ivrig fågel just framför mig. Idag har jag dansat i mitt vardagsrum och lyssnat på massor av musik. Jag är hemma från Jönköping för att ägna mig åt eget arbete i en månad. Vår klass har praktik under hela november, men jag har utformat min praktik lite annorlunda, vilket innebär att jag behöver vara strukturerad och jobba själv.
Men jag har faktiskt inte problem med disciplinen vad gäller att arbeta själv. Mitt problem är snarare det omvända: Jag behöver disciplin för att inte hela tiden arbeta med mina bilder. Hela detta året har varit en prövning för mig då jag tvingats hålla mig borta fotograferandet under perioder pga problem med mina armar. Om inget annat fanns skulle jag sitta alltid i min värld och skapa mina bilder.
Bilderna ovan tog jag för en vecka sedan då jag och Tomas åkte till landet. Det var starkt månsken ute så jag satte kamerans slutare till 1 sekund och gick utanför huset för att fota.
Den senaste tiden har jag fått en kameraring av min kompis, fotat cupcakes för en skoluppgift, försökt att ersätta godis med frukt (går sådär) tagit ett varmt bad med pastellig badkonfetti , och promenerat i hösten.
Nu befinner jag mig på mitt lägerjobb och ska strax lägga mig och läsa Cirkeln. Imorgon ska jag och Tomas laga soppa. På måndag ska jag ta en rejäl stund för mig själv med en skrivbok. Vi har så mycket i skolan nu att jag bara behöver lämna lite plats för
mina tankar.
Bilder från mobilen!
Bilder ut mitt liv de senaste månaderna. Familj och närhet. Tystnad. Ensamtid. Stressen tänker jag inte fånga på bild. Det är detta jag vill minnas!
Här bor jag nu.
Klockan är för mycket. Alltid. Den är aldrig lagom. Aldrig passar den mig. Den är antingen för tidigt. För tidigt på morgonen då jag bara vill fortsätta sova. För tidig när den ringer och väcker mig från mina läkande drömmar, för tidig då jag slår upp ögonen och ser mörkret därute, för tidig när jag lyfter på täcket och lite lite kall morgonluft sipprar in på min mage och gör så att jag aldrig mer vill gå upp ur sängen, någonsin.
Och nu är klockan för sent. Någon måste ha mixtrat med tiden så att den gått dubbelt så fort de senaste timmarna. För jag lovar, det var alldeles precis som jag borstade tänderna, bytte om till pyjamas, sköljde i över en minut med fluor. Det var inte flera timmar sedan. Jag skulle ju bara lägga mig och läsa lite, sedan somna så att jag får sova åtta timmar till imorgon. Men någon har mixtrat med tiden.
(Ikväll har jag börjat jobba med bilden ni ser ovan, som är från i somras på mitt land. Den är inte klar ännu, så detta är bara en liten förhandsvisning)
Sitter på bussen påväg hem från skolan. Jag är alldeles slut och fortfarande förvånad över att det kan vara så tröttande att gå i skolan. Vi sitter ner hela dagarna, stirrar i mörkret på våra skärmar. Det ljus som solen ger hinner försvinna innan skoldagen är slut. Jag springer till kaffemaskinen på rasterna. Tvingar upp ögonen med godis eller frukt. Och jag som älskar hösten, regnet, färgerna. Men kanske inte mörkret.
Lite instagram bilder på sånt som håller mig vaken just nu.
Hej ni som hittar hit! Hoppas att ni har en fin fredag och ser fram emot helg. Detta är min senaste bild som ni också kan se här. Tomas var med mig när vi fotade den. Vi åkte ut med bil en tidig morgon och till min glädje låg dimman tät över just de fält som jag ville fota!
Nu är jag snart påväg till Göteborg för att träffa vänner, strosa runt i min och Tomas mysiga lägenhet, och äta söndagsfrukost hos mamma.
Det går upp och nedför hela tiden. Tempot är högt och samtidigt som jag vill prestera bra i skolan, vill jag också må bra. Det är viktigt att aldrig glömma bort sig själv, att inte låta prestationen komma före hälsan.
If you don´t believe in magic you will never find it
/Roald Dahl
