Fotofredag

Lagermasker och justeringslager

Nu tänkte jag gå igenom grunderna med lagermasker och justeringslager. Utan dessa verktyg skulle jag aldrig kunna göra de bilder jag gör. Älskar dessa funktioner!

Vad handlar det om?

1. Du slipper göra permanenta förändringar på bilden. Du gör förändringar på separata lager (justeringslager), så att du efteråt kan ta bort de justeringar du inte gillar. Du kan antingen tona ned dina justeringar, förändra i efterhand eller ta bort dem.

2. När du har gjort ett justeringslager kan du också välja var på bilden justeringen ska gälla. Genom att använda en pensel kan du ”måla fram” de delar av bilden som ska bli påverkade av förändringen.

Hur funkar det?

Här är en bild på min hund Tjorven. Jag vill att bakgrunden ska bli mörkare.

  • Jag skapar ett justeringslager. Detta gör jag genom menyn: Lager / Nytt justeringslager / Kurvor.

  • Det finns ett snabbare sätt som är att du trycker på symbolen för justeringslager i ditt arbetsfönster (liten cirkel.) Då kommer du direkt till de olika justeringarna och kan välja Kurvor. Jag använder bara snabb-vägen.

  • Jag mörkar ner hela bilden med ett kurvlager.

  • Som du ser har nu hela bilden blivit mörkare.
  • Nu vill jag göra så att endast bakgrunden påverkas av förändringen. Bredvid justeringslagret finns en liten ruta- en lagermask. På denna lagermask målar jag där vill att förändringen ska äga rum.

  • När lagermasken är vit syns förändringen. När den är svart syns ingen förändring. För mig är den vit just nu. (För att göra lagermasken svart: ”kommando/cmd + i”).
  • Jag väljer en svart, mjuk pensel och drar ner opaciteten mellan 30- 50 %. Här blev den 36% och 43%.

  • Sedan målar jag på Tjorven. Nu försvinner förändringen från justeringslagret, och Tjorven blir ljus igen. Resultat på bilden nedan.

Om jag målar lite för långt ut, så byter jag färg till svart och målar på samma plats. Då döljs lagret igen. Sådär kan du hålla på i evigheter: Vit- målar fram. Svart- målar bort.

Detta är väldigt grundläggande. Men tänk på allt som går att göra när du väl bemästrat detta!

Att få vara kreativ

Att vara kreativ handlar så mycket om att tillåta sig själv. Du måste tillåta dig själv att skapa för att verkligen kunna göra det. Detta upptäckte jag när jag satte igång på allvar med mitt fotograferande 2011. Innan dess gick jag runt och liksom väntade på något. Jag kom aldrig igång. Jag hade en fantasi om att skapa. Om att vara en person som skapade mycket. En person som vågade. Jag såg på andra utifrån och tyckte att de verkade så tuffa. De bara gjorde grejjer som de sedan visade upp. De som bara gjorde musik som de laddade upp på internet. Hur vågade de? Jag kunde inte identifiera mig med alla kreativa personer som fanns runtomkring mig (och det var många!) Jag hade lyckats bestämma att jag ”inte var en sådan”. Jag var inte en sådan som ”var snygg, naturligt bra på något och dessutom självsäker nog att visa upp det jag gjort.” Ja… så tänkte jag faktiskt! För lite mer än tio år sedan var det så jag såg på världen. Jag tänkte att man är på ett visst sätt och att det som andra gör, det gör de för att de är annorlunda än jag. Jag tänkte alltså tvärtemot devisen: ”Kan hon så kan jag.” Jag tänkte: ”Kan hon så kan inte jag.”

Senare, när jag sökte till Fotohögskolan och inte kom in, förstod jag att det var tillstånd jag väntade på. I min värld hade de där lyckade, kreativa, självsäkra personerna fått ett fett brev från kungen som gav dem tillstånd att göra precis vad som helst. När jag inte kom in på Fotohögskolan blev jag chockad. Jag föll ner i ett svart hål och bara grät. Men ganska snart tog jag mig ur det. Det som gjorde att jag lyckades vända det var insikten att jag inte behövde deras tillstånd. Jag behövde inte skolans tillstånd för att skapa. Jag kunde skapa ändå! Att jag inte kom in på Fotohögskolan var faktiskt det som fick mig att sluta vänta. Jag slutade vänta på det där jäkla tillståndet och bara körde ändå.

Du bestämmer själv vem du vill vara. Du är inte statisk. Du är inte bara på ett sätt. Du är inte född med ett antal egenskaper som inte kan förändras. Det handlar så mycket om att bestämma vilka egenskaper du vill jobba på. Mitt nästa steg nu är att förstå att jag kan vara en sådan som inte ger upp. En sådan som Underbara Clara skriver om på sin blogg. Jag har på något sätt gått och väntat på att förstå om jag är rätt person för att förverkliga vissa drömmar som jag har. Som om det finns ett fel och ett rätt och att jag bara måste vänta tillräckligt länge tills svaret kommer. Men det har börjat växa i mig att jag faktiskt bara ska bestämma mig för hur jag vill vara. Jag vill vara en sådan som inte ger upp. Jag vill vara en sådan som tar mig igenom de tuffa tiderna och håller ut på min väg. Jag vill inte vika mig för stormen.

Vem vill du vara?

 

Balansen mellan det inre och det yttre

tittarur

Jag är en person som går 100 % in i det jag gör. Gärna mer. Jag blir ofta väldigt fokuserad på det jag jobbar med. Detta gäller främst när det är mitt kreativa arbete. Vare sig jag arbetar med en bild, eller med text, så sugs jag in i den kreativa bubblan. Jag får ett flow, vilket är helt underbart. Jag kan sitta länge utan att äta, utan att bli trött. Kanske får jag ont i kroppen, men det är lätt att strunta i när flowet cirkulerar i kroppen och jag är nästan hög på den skapande känslan. Problemet är att jag kan ha svårt att hitta en bra balans mellan det kreativa flowet och det vardagliga livet. För jag vill väldigt gärna kunna kombinera dessa två. Jag läste igår på Johannas blogg (som för övrigt är helt otroligt inspirerande med sunda tankar kring entreprenörskap) ett citat från Jan Guillou: Inspiration är för amatörer. Jag tror själv mycket på detta, att lära sig hitta ett sätt att arbeta kreativt utan att behöva den där inspirationen hela tiden. Inspirationen kommer och går, och det där flowet tror jag egentligen inte är nödvändigt jämt och ständigt.

Det jag behöver lära mig är att hitta bättre rutiner för mitt skapande, så att jag lättare kan gå in och ut ur det som ett riktigt jobb. Men jag är en sån där person som måste jobba för att hitta rutiner och struktur, när det inte finns naturligt runt mig. Det är en av mina största svårigheter. Jag önskar så att jag var en strukturerad och disciplinerad människa! Det hade gjort saker kring mitt företag så mycket enklare.

kopp

Hur gör ni? Snälla dela med er om ni har några tips kring rutiner för det kreativa och hur ni balanserar mellan skapande och vardag!

Naturens lugn

waves

Jag befinner mig på en magisk plats, nämligen ute på landet! Solstrålarna strilar genom björklöven och regnet från igår ligger som ett skinande pärltäcke över gräset. Min kaffekopp har blivit ljummen två gånger. Jag glömmer bort att dricka och går istället runt på gården, hänförd över fågelkvitter och naturens dofter. Men nu sitter jag på den inglasade verandan för att skriva lite här på bloggen. Jag önskar så mycket att ta tag i bloggandet mer, eftersom det ger mig både lugn och glädje. Det jag mest tänker fokusera på är att skriva om mitt arbete som fotograf och dela med mig av de erfarenheter jag har fått hittills. Kommentera gärna om det är något specifikt ni vill veta! Mina specialområden rör sig mycket kring photoshop, att sätta ihop olika typer av montage, skapa iscensatta självporträtt och att enbart jobba med naturligt ljus.

Idag ska jag jobba med att byta ut marken på en bild- från träplankor till gräs. Jag har varit ute och fotat några bilder på gräs som jag tror fungerar. Hoppas ni får en fin dag!

flwr

Åker till landet

thatcloudaboveyourhead©beataryden

Den här bilden är tagen på landet där mina föräldrar har ett hus. Det är min mamma som är modell. Det är ett otroligt privilegium att ha en plats att åka till som är utanför stan. Ofta blir det att jag passar på att fota när jag åket hit. Det finns skog och ängar och jag kan springa ut och in ur huset för att byta om eller hämta kamerautrustning. Jag brukar drömma om att bo på landet, just för att kunna gå ut hur jag vill och utan att bry mig om hur jag ser ut. Stillheten och tystnaden. Stjärnorna på natten. Det är magiskt helt enkelt!

Idag ska jag och Tomas åka till landet med Tjorven. Jag ska mest vandra i skogen, men jag tar ändå med mig kameran för att kunna fota om andan faller på 🙂

Ha en härlig helg!

Glaskupan i snön

När det var riktigt mycket snö i Göteborg passade jag på att gå ut i Slottskogen och ta några självporträtt med en glaskupa. Det var väldigt spontant. Jag tog med mig glaskupan och tänkte ut lite idéer medan jag klädde mig i svart. Mamma skulle komma på kaffe men istället fick hon bli min assistent i snön och ta hand om Tjorven medan jag fotograferade! Så går det när man ska dricka kaffe hos mig haha 😉

Beata Rydén 2016 Beata Rydén 2016 Beata Rydén 2016Tjorven älskar att vara med i bilderna! Som tur är kunde mamma locka bort henne med en pinne istället.

Beata Rydén 2016 Beata Rydén 2016Jag brukar ta många bilder och försöka fota lite extra som jag kan ha till andra bilder sedan. Nu har jag börjat redigera bilden och min plan är att den kan bli ett bokomslag en dag.

Beata Rydén 2016Mamma och Tjorven 🙂

Vägen är du

Beata Rydén 2016Vad är det som gör att man inte kan bestämma sig? På ett flertal områden i mitt liv har jag alltid svårt att bestämma mig. Det brukar gälla jobb och utbildning. Men det kan också vara saker som: Ska jag blogga på svenska eller engelska? Ska jag starta en webshop? Helt enkelt är det saker som, om jag beslutar mig för dem, innebär en hel del arbete. Om jag bestämmer mig för att blogga på engelska, då måste jag lägga ner extra mycket tid på att söka upp ord som jag inte kan och hitta rätt formuleringar. Om jag bestämmer mig för att sluta på en utbildning, måste jag ta konsekvenserna av det och hitta någonting annat att göra. Jag måste också stå ut med att jag kanske kommer ångra mig. Om jag bestämmer mig för att satsa allt på mitt företag, måste jag stå ut med all osäkerhet som dyker upp i samband med det, och alla sena nätter och timmar framför datorn som det innebär. Varje beslut kommer med en konsekvens, och ibland tror jag att jag är dålig på att ta konsekvenserna. Det är som att jag helst inte vill ta något beslut alls. Jag vill helst slippa alla konsekvenser och hålla allting flytande.

Några saker som står ivägen när jag ska fatta beslut:

  • Jag har en fantasi som älskar att måla upp skräckscenarior på mina näthinnor. Antingen kommer jag att hamna på gatan utan varken pengar eller en enda mänsklig kontakt kvar i mitt liv. Eller så kommer jag ha boende och jobb, men vara bitter och olycklig. Två ytterligheter minst sagt.
  • Att välja kräver att vi väljer bort. Och det är just det jag har så svårt för. Om man känner sig osäker är det nästan omöjligt att välja bort en sak. Tänk om jag tar fel beslut?
  • Jag ser långt in i framtiden när jag ska fatta beslut. Detta gör att det känns som att jag ska fatta ett beslut om hela mitt liv. Det känns som att jag ska bestämma mig för vilket sorts liv jag vill ha, vem jag vill vara, vad jag vill känna.

Men saken är ju den att det inte går att bestämma hur ens liv ska bli! Man kan bestämma i vilken riktning man ska gå, just nu, men mer än så går inte. Vi lurar oss själva att vi har fågelperspektiv, att vi kan sväva ända upp till himlen och överblicka hela vägen på förhand, för att kunna fatta ett korrekt beslut. Men det kan vi inte inte.

I taoismen finns det ett ordspråk: Vägen är du. Det betyder att livet skapar sig självt genom dig hela tiden, och det är ingenting som går att förutse eller kontrollera. Det finns inte någon förutbestämd väg. Du kan inte välja mellan två vägar. Du kan bara välja utifrån nuet. Var står du nu? Välj utifrån det! Vad skulle du må bra av, just nu? Ofta måste vi våga gå, för att kunna se vad nästa steg ska vara. Vi måste våga vara i rörelse för att skapa vår väg. Det gör ingenting att välja ”fel”. Snedstegen kan hjälpa dig att se vart nästa steg ska landa. Vägen är Du.

Men gud vad svårt det är! Jag försöker påminna mig själv hela tiden.

Work in progress och att dela med sig av sitt skapande

workinprogressJag har verkligen inga problem med att dela med mig av mitt skapande. Jag tror det är för att jag i så många år höll allting för mig själv. Jag var väldigt innesluten och berättade inte ens för någon att jag skapade bilder i datorn. Jag var helt livrädd för vad folk skulle säga om jag visade någonting.

En orsak till att det var så läskigt att visa det jag gjorde var att jag hängde upp mycket av min person på mina prestationer. Jag funderade mycket på om jag ens hade rätt att vara kreativ, och jag trodde att det låg i händerna på någon annan att bestämma det. Är jag en sådan som skapar bra eller dålig konst? Är jag en sådan som får skapa, eller borde jag sluta upp med desamma? Sådär höll jag på att tänka.

Tills jag en dag sökte till Fotohögskolan och inte kom in. Jag blev så fruktansvärt besviken, eftersom jag hade behövt den bekräftelsen så mycket. Men efter det bestämde jag mig för att köra på själv med mitt skapande och strunta i att leta efter tillåtelse från någon annan. Det tycker jag är så otroligt viktigt än idag: Vänta inte på någon annans tillåtelse att få vara kreativ och ta plats med ditt skapande. Oavsett om du känner för att dela med dig eller inte så har du alltid rätt att skapa! Du måste inte ens vara bra! Det är okej att bara skapa för att du vill. Du kan dela med dig av precis det du vill på internet, det gör ingenting om ingen tycker att det är bra! Så befriande det är att komma till dessa insikter. Mitt enda tips om du inte vågar komma igång är att bestämma dig för att det är DU som ger dig själv tillåtelse att börja skapa. Du behöver ingen annans tillåtelse. Bara du bestämmer vem du ska vara i den här världen. Sätt igång med att definiera dig själv!

Här ser ni i alla fall en work in progress (alltså en bild som jag håller på att arbeta med). Den är helt spontan och kom till av att jag hittade två olika bilder som jag började lappa ihop. Det är snabbt gjort än så länge, mest för att jag skulle se vart bilden kan ta vägen. Det ska bli spännande att se hur det blir 🙂

Fem hemligheter till magiska bilder

Omslag-BoVJag läste på Underbaraclaras blogg precis och blev otroligt glad när hon skrev om Moderskeppet. Eftersom jag gjorde min första kurs för dem förra året och vet hur fantastiska de är att arbeta tillsammans med känns det extra roligt. Ibland förstår jag inte riktigt att jag faktiskt ingår i olika sammanhang. Speciellt när det gäller internet. Om man lägger upp någonting på internet så är det så svårt att förstå att folk faktiskt ser och tar del av det man gör. På något sätt känns min värld alltid skild från de andra världar jag tar del av. Jag har följt Claras blogg i många år, och bara kommenterat en enda gång tror jag. När hon skrev om Moderskeppet kändes det så häftigt att hon skrev om någonting som jag ingår i. Hon skrev ju inte alls om kursen som jag och Victoria har gjort, men bara att jag ingår i någonting som hon skriver om känns speciellt. Ibland kan man få för sig att världen är så stor och så långt bort. Men idag när jag läste Claras blogg kändes allt så mycket mindre! Så jag passade på att kommentera också, och känner att jag ska bli bättre på att kommentera numera. Så tråkigt att läsa någons blogg i flera år utan att aldrig skriva någonting! Men för min del handlar det om en känsla av distans och att vi ändå inte ingår i samma värld riktigt. Men det gör vi ju, och det är det som är så fantastiskt med internet. Vi ingår alla i samma värld där vi kan dela med oss av oss själva!

fotomassanFoto: David Brohede.

Jag kom på att jag kunde dela med mig av den föreläsning som jag och Victoria gjorde på Fotomässan 2014. Förra året kunde vi inte vara med, men jag hoppas att vi kan det i år. Det var en riktigt häftig upplevelse att stå inför så många människor och prata (speciellt när det var majoriteten äldre män som satt och fotade med sina mobiler 😀 )

fotomässanJag och Victoria på hotellet i våra t-shirts som vi hade på föreläsningen.

Efter att Emma Svensson skrivit om Fotomässan år 2015 känns det extra viktigt att vara med.

Kika här.

En lugn vinterdag

Beata Rydén 2016 Jag sitter i min studio med en kaffekopp som börjat kallna. Jag har varit sjuk i en vecka så jag är hemma från skolan. Försöker hänga med i statistikkursen hemifrån, men det är så lockande att bara sjunka in i min egna värld istället.

Beata Rydén 2016I Göteborg har vi haft riktigt mycket snö den senaste veckan. Jag bor vid kanten av Slottskogen och här blir fullt med ungar som åker pulka i backarna. Man måste gå omvägar på hundpromenaderna för att inte bli påkörd av ett glatt barn som skriker ”Se upp i backen!”.

tjorvenblommorTjorven smälter in i filten som hon ligger på 🙂

Det är svårt att veta med Tjorven hur kall hon blir. Igår kastade vi frisbee i snön tills jag upptäckte att hon fått is som frysit fast under tassarna. Då hade vi bara varit i den låga snön, men det kändes jättehemskt så jag skyndade hem för att duscha av isen. Tänk om djuren kunde berätta för oss hur de mådde, det skulle vara så mycket lättare ibland! Men de försöker ju kommunicera med oss hela tiden, problemet är att vi inte vet hur vi ska tolka dem.

Beata Rydén 2016De här fina tulpanerna står på vårt köksbord nu. Färgsprakande tulpaner mitt i den rasande vintern är fantastiskt! Som ett löfte om våren och ljusare tider, samtidigt som den vita snön gnistrar utanför fönstren.

Beata Rydén 2016

Hoppas ni har en fin dag <3