En film från när jag skapade bilden

”Serenade for solitude”

Jag har ju bestämt mig för att varje fredag dela med mig av någonting som är direkt relaterat till mitt fotograferande. Det kan vara ett photoshop-knep, tips om fotografering eller bara lite bilder från när jag själv fotograferar. Jag har dels skrivit om att använda kurvor i Photoshop och om knepet att bryta mot regler i fotovärlden. I onsdags satt jag och funderade på vad jag skulle skriva om idag, och så kom jag på att jag har flera små filmklipp från när jag fotograferade min bild Serenade for solitude. Jag filmade och fotade ganska mycket under hela processen med den bilden. Det var en viktig bild för mig att skapa och därför ville jag dokumentera så mycket som möjligt. Här nedan ser ni den färdiga bilden.

Serenade for solitude

Något som är extra roligt är att bilden finns att köpa hos det fantastiska fotokonstgalleriet Piqmo. Jag inledde ett samarbete med Piqmo förra året, vilket känns väldigt fint. Detta är en av mina absoluta favoritbilder nånsin, så därför är det en sådan ära att den finns representerad hos Piqmo! Den har dessutom redan hunnit ställas ut på Affordable Art Fair och blivit såld ett par gånger (i begränsad upplaga.) 🙂

Bilden gick ut på att jag skulle ligga i ett stort akvarium. Akvariet hade jag tidigare forslat till landet där det legat och väntat på att bli använt av mig! Jag hade min mamma med mig som assistent så hon kunde hjälpa mig att skjuta ut akvariet på fältet där det skulle stå.

Själva bilden är ett självporträtt. Jag har använt en liten fjärrutlösare och haft kameran på stativ. Jag provade flera olika kläder (som ni kan se på filmen) och kom fram till att det blev bäst med det vita nattlinnet.

Förutom att prova olika kläder provade jag olika vinklar.

Vi flyttade akvariet till lite olika platser i närheten. Det gick helt okej när vi sköt det på marken.

Såhär såg det ut när jag hade tagit en testbild som jag hade med mig till skolan som jag gick på då. Som ni kanske ser har jag bytt ut bakgrunden på bilden här ovan.

I filmen ser ni hur jag fotar med lite olika kläder. Vid ett tillfälle har jag mjukisbyxor och en stor tröja på mig. Det är bara ett testfoto för att jag ska testa hur jag ska ligga i akvariet. Eftersom det är ett självporträtt måste jag testa mig fram till rätt position. Jag kan ju inte instruera någon annan.

Hoppas ni gillar filmen! Det är min lilla hund Tjorven är med och springer runt och busar. Här är hon fortfarande valp. Det syns så tydligt på den korta svansen och hennes valpiga rörelser. Och så lång päls hade hon också 😀

Den fantastiska musiken är från en sida som heter Free Music Archive, där en kan använda musik helt gratis, bara en uppger låt och artist och hemsida när en använder något. Den fantastiska artisten heter Myndra. Jag inser dock att jag inte har en aning vad texten handlar om, så om det är något helt knäppt får ni gärna hojta till haha!

Music ”Huggun” by Myndra from Free Music Archive. ©Myndra

I created a behind-the-scenes video for my image ”Serenade for solitude”.

In Foto & Redigering

Bilder som jag fotat från dansföreställningen Zerkalo

beataryden16 februari, 201716 februari, 20172 Comments

I höstas var jag med och fotograferade min mammas dansföreställning Zerkalo. Min mamma är alltså koreograf. Hennes föreställningar kan beskrivas som ganska lågmälda dansföreställningar, fulla av en mystisk stämning. Zerkalo hade urpremiär 2015 men sattes nu upp igen.

Min mamma <3

Fina Janni innan föreställningen började!

Jag var med och fotade lite repetionsbilder inför första uppstättningen av Zerkalo, men den här gången var jag med och fotade under hela föreställningen. Det var inte en föreställning inför publik, utan de drog igenom den med rätt ljus och kläder för att göra ett genomdrag, och för att jag skulle fotografera.

Jag smög runt på scenen och fotoade. Jag fick akta mig för dansarna, och springa fram när det hände något som jag ville fånga. Det var en häftig känsla att själv stiga in i föreställningen och få vara med på scenen.

Otroligt vackert, mystiskt ljus i föreställningen. De fyllde också scenen med rök så allt blev ett helt magiskt, blått, dimmigt landskap. För en sån som mig som älskar det där magiska kan ni ju tänka er att jag blir helt tokig!

Det är ju då inte helt lätt att fota dans. Speciellt inte inne på en mörk scen som dessutom använder sig av väldigt mörkt, dovt scenljus. Jag var verkligen inställd på att få en utmaning.

Och det gick väldigt bra! Jag jobbade hela tiden med manuell inställning och ändrade fokuspunkter beroende på hur dansarna rörde sig. Jag använde mitt 50mm 1,4.

Något som är fint när en fotar dans är att använda sig av ljuset. Att fota in mot scenlampor är en klassiker! Jag tycker också att det är fint att använda siluetter som här!

Och här 🙂

Jag hade bländaren på 1,4 nästan hela tiden. Ganska så högt ISO. Det är ju viktigt att få in så mycket ljus som det bara går så därför är det bra med en stor bländaröppning. Däremot kan det vara dumt med stor bländare om en ska fota dansare i grupp, det blir fokus på endast några personer. Jag skulle välja en mindre bländare (alltså högre bländartal) om jag skulle ta gruppfoton.

Det går ju liksom inte att ha för lång slutartid när en fotar dans. Det är helt klart en utmaning med dansfoto, speciellt när ljuset är så sparsmakat. Men väldigt roligt!

Nu ska jag springa ner på stan och möta upp en vän för en välbehövlig kaffe. Vi hörs snart!

Bilder från Eva Ingemarssons föreställning Zerkalo 2016.

Dance photography that I shot for my mothers performance Zerkalo. It´s hard to shoot dance, but very fun!

In Glimtar & Vardagsliv

Solen målar färger på stan <3

beataryden15 februari, 20175 april, 2017Leave a comment

Hej på er! Alltså, här lyser solen utanför mitt fönster och det känns som VÅR! Hur konstigt?! Men jag tar tacksamt emot ljuset och solen. Jag märker varje år hur påverkad jag faktiskt blir av mörkret och kylan. Egentligen tycker jag ju mycket om snö och vinter och stjärnklara nätter, men allting känns lite lättare när solen tittar fram och värmer både kropp och själ <3 Det är som att jag inte riktigt vill erkänna det, men jag blir nog alltid lite deppig under vinterhalvåret. Tror det beror mycket på ljuset.

Har börjat förstå att våren nog är min favoritårstid!

Hösten är en andra favorit! <3

Det beror nog mycket på att färgerna är så otroliga på våren och hösten. Nu när solen tittar fram så är det som att den grå staden plötsligt blir målad i färg. Jag glömmer liksom bort hur mycket färg som egentligen finns! Husen blir gröna, gula, vita, bruna. Vattnet i kanalen blir blått. Himlen blir blå!

Idag ska jag vandra runt i min hemmastudio, skriva på blogginlägg och gå igenom lite bilder på min dator. Jag har så otroligt många bilder som ligger och väntar i datorn. Mitt skapande går ofta i perioder. Ibland fotograferar jag massor och ibland fotograferar jag inte alls utan redigerar istället nya och gamla bilder.

Det är så härligt med ljus här inne nu. Jag har flyttat skrivbordet framför fönstret så det känns som att få ljusterapi varje gång jag sätter mig här 🙂

Kram på er! Hoppas att ni får en underbar dag <3

Today we have sun in Gothenburg and it makes me so so happy <3 It´s like all the colors are finally coming back, and I realise how much I´ve actually missed the light!

I´m having a peaceful day in my studio. I wish you a great day <3

In Glimtar & Vardagsliv, Inspiration & Tips

Måndagslänkar: Om att våga ta första steget till sin dröm, ändra sig och bara fortsätta trots att det är tungt.

beataryden13 februari, 20175 april, 2017Leave a comment

Glad måndag på er!

Eftersom det är en ny vecka tänkte jag börja med att dela med mig av lite inspirerande länkar:

Jonna skriver om att 7 råd till att förverkliga sina drömmar:

”Jag var trött på att bara drömma. Så jag bara gasade i full fart framåt och flyttade. Det tog två veckor från att jag bestämde mig tills att jag satt i kökssoffan i släktes sommarstuga här i Grundtjärn och sippade på en kopp kaffe. Helt ovetandes om allt som väntade. Nyss fyllda 21 år. Ingen plan. Inget jobb. Inga pengar. Ingen vetskap om hur det är att leva på landet. Men jag tänkte att det viktigaste av allt var att jag var där. Där mitt hjärta hör hemma. Att ta det där första steget. Sen får resten lösa sig.”

Tycker det är så vackert att läsa hennes ord <3 För mig som har lätt till katastroftankar tycker jag att detta är väldigt befriande att läsa. Det går inte att veta i förväg hur allt ska bli, och jag tror att det är en av våra största förbannelser. Att hela tiden gå runt och försöka räkna ut livet i förväg.

Sandra skriver om att det faktiskt är okej att ändra sig. Jag minns när jag läste detta inlägg för första gången. Jag tyckte att det var så skönt att läsa. För jag är precis likadan. Jag ändrar mig, ångrar mig och ångrar mig igen!

”Det finns ett stark drag i vårt samhälle som säger att vi misslyckas så fort vi ändrar riktning från något vi tidigare bestämt. Som säger att vi bör välja den säkra vägen, framför allt när det kommer till arbete och ekonomi, och att allt utanför den ramen kan ses som risky och i slutändan även ett misslyckande. Jag älskar att jag lyckats skaka av mig det där, att jag är driftig och skapar egna förutsättningar efter det jag vill för stunden och att jag är stark nog att stå för att man får ångra sig – hur många gånger man vill.”

Jag har läst Sandras inlägg flera gånger, och jag har verkligen insett hur sant det är att vårt samhälle präglas av en norm att vi ska vara säkra på det vi gör och inte hålla på och ändra oss stup i kvarten. Det är så lätt att känna sig misslyckad när en bara försöker följa det som känns rätt.

Clara skriver om att bara fortsätta, fastän det känns tungt. Detta är något jag har tänkt på själv genom åren. Att det är viktigt med någon slags rörelse. Att inte stanna upp helt. Att inte bli passiv. Men det är en svår balansgång när en mår dåligt, är utmattad, inte orkar. Då behövs vila. Och det är väl bra med vila! Men det är nog bra att också bevara en slags rörelse i livet. För att inte bli apatisk. Jag tänker att det kanske går att göra båda?

”Vad du än gör. Sluta inte. Du kanske själv inte märker att du tar dig framåt. Det kanske känns så tungt att du tror du står stilla. Men bara håll dig flytande. Fortsätt. Sluta inte. Tillslut har du förflyttat dig från den plats där du är nu. Resultatet av din ansträngning kanske kommer först om tre år. Men det kommer bara om du fortsätter.”

Hur ser då mina planer ut för vecka 7?

Jag ska ta tag i lite tråkiga grejer som jag skjutit framför mig. Måste få ordning på lite fakturor och kvitton.

Ska redigera klart en bild som jag var ute och fotade för några veckor sedan. Jag vet inte alls hur den kommer att bli men jag vill gärna få den färdigt.

Redigera klart några dansbilder som jag fotade i höstas. Jag har redigerat en del av dem men det blev så många fina så det är fler som borde bli klara!

Hoppas ni får en härlig start på er vecka. Kram på er <3

Sharing some great links to inspirational blog postst about taking that first step to follow your dream, giving yourself permission to change your mind about what you´re doing, and about continuing even though it feels hard. You will get there in the end!

Also, my plans for this week!

In Glimtar & Vardagsliv, Personliga tankar

Det finns inget beslut som är rätt eller fel

beataryden12 februari, 20175 april, 2017Leave a comment

Söndag älskade söndag. När jag vaknade imorse trodde jag faktiskt att solen lyste genom fönstret. Det kändes så ljust när jag öppnade ögonen. Men när jag drog upp rullgardinen såg det ut som vanligt i Göteborg: mulet! Ljuset har verkligen varit frånvarande här. Utan snö på marken blir det så mörkt.

Fint citat som jag fotade av på ett antikvariat för några veckor sedan.

Min vecka har präglats av ambivalens. Jag tänker mycket på beslut just nu. Och jag har verkligen fått en insikt om hur otroligt svårt jag har för att fatta olika typer av beslut. Jag har alltid haft svårt för att fatta beslut. Jag får lätt panik när jag står i kö på ett café och måste bestämma mig för vad jag ska ta. Ibland kan jag verkligen inte bestämma mig, för jag känner verkligen inte vad som är rätt. Och jag tror att det är just där som problemet ligger, att jag verkar vara förprogrammerad att tro att det finns rätt och fel och inget där emellan.

Varje gång jag har två saker framför mig, så tror jag att det ena är rätt och det andra är fel. Ni kan ju tänka er hur frustrerande detta är när det kommer till större beslut. Jag får sådana livsavgörande känslor inför olika typer av beslut. Som att jag tror att det ena beslutet kommer leda till ett bra liv, och det andra beslutet kommer leda till att allt går åt helvete. Redan här blir det ju omöjligt att ta ett beslut. Det blir en inre låsning. Eftersom jag tror att jag kan välja något som förstör hela mitt liv, så vill jag inte välja någonting.

Det svåra är att jag är medveten om detta, men jag kan inte implementera det när jag själv ska ta ett beslut. Det är som en fysisk känsla. En rädsla för att välja fel. Den bistra sanningen med beslut är ju att en alltid måste välja bort någonting. Och jag har nog väldigt svårt att stå ut med motstridiga känslor. Jag vill ha en försäkran om att allt kommer att gå bra innan jag väljer någonting. Jag vill veta innan. Vilket såklart inte går. Det är ju inte alls så livet funkar!

Jag tror i grunden att det handlar om tillit. Tillit till att saker kommer att ordna sig, men också tillit till att jag själv kan fixa saker. Jag har börjat förstå att jag verkligen måste jobba med min tillit. Jag vet inte hur, men jag vet att jag måste öva upp min tillit. Speciellt till mig själv. En tro på att jag kan klara av saker gör ju också att jag får en starkare tro på att saker och ting ordnar sig.

Nu har en liten vårlängtan börjat smyga sig på mig. Jag hittade dessa bilder som jag fotat i vackert vårljus hemma, och jag blir så glad av att se det där underbara ljuset och veta att det snart kommer se ut så i vårt kök! Längtar ni också till våren nu?

In Glimtar & Vardagsliv

Mobilbilder från veckan som gått

beataryden11 februari, 20175 april, 20174 Comments

Denna vecka har varit fram och tillbaks. Bokstavligt talat alltså! Jag har varit på landet. Sedan hemma i stan. Sedan har jag varit på landet igen. Och nu är jag tillbaka i stan! Så kan det gå 🙂

Här kommer en liten samling bilder tagna med min mobilkamera från veckan som gått!

Jag började veckan på landet. Mycket tända brasa och titta ut genom fönstret. Helt underbart och så tyst! Fönsterljus är perfekt för selfies by the way 😉

Jag har promenerat runt mycket, speciellt vid havet. Gamla musslor är så vackra tycker jag.

Tjorven har varit med såklart. Oj vad hon sprang runt på stranden! Det är så lyxigt att få vara helt själv med henne nere vid vattnet. Jag behöver inte tänka på om hon ska springa fram till någon utan hon kan bara springa fritt. Tjorven brukar springa fort fort över sanden, rycka upp lite tång som hon skakar runt och sedan springa ännu mer. Som det alltid borde vara!

Alltså så vackert <3 Älskar när det är mulet och havet liksom går i samma färg som himlen. Allt är lite dramatiskt men ändå väldigt mysigt på samma gång.

Åh, hur fint är det inte med vass?! Jag älskar hur den rör sig i vinden, liksom böljar, andas i takt med sin omgivning. Och färgen är så himla fin!

Förutom att promenera mycket har jag tillbringat många stunder med en kopp kaffe och en makalös utsikt. Tänkt otroligt mycket över livet och fått djupandas ibland pga. för mycket känslor och stress som länge legat över mig.

Min vecka har genomsyrats av insikten att jag numera har mindre ork. Mindre energi till att företa mig saker, och att detta känns väldigt viktigt att uppmärksamma. Jag bär på en stress som inte märks hela tiden, men som bubblar upp till ytan väldigt fort. Det spelaar ingen roll om det är stora eller små saker som stressar mig, reaktionen blir densamma. Jag förstår att jag måste släppa en massa saker och tillåta mig själv att vara här och nu, på den punkt jag faktiskt befinner mig i mitt liv, och inte se för långt fram. Framtiden går inte att kontrollera, och någon slags tillit måste jag känna inför det som kommer.

In Foto & Redigering

Fotofredag- Kraften i att bryta regler

beataryden10 februari, 201714 april, 2017Leave a comment

En sak som fick mig att komma loss i mitt fotograferande var det här med regler. Och då menar jag inte att följa dem, utan att strunta i dem. Fotovärlden kan ibland kännas ganska strikt och full av regler. I alla fall om du läser en tidning med en massa tips på hur du ska göra, eller går en kurs i foto. Jag har gått kurser och haft lärare i foto som gjort att det känts svårt, tråkigt och viktigt att göra ”rätt”. Jag har känt att jag behöver en massa utrustning innan jag kan göra vissa typer av bilder. Speciellt när jag var ganska ny inom foto kände jag att det var massa saker jag behövde ha för att kunna göra vissa typer av bilder. Jag trodde jag behövde blixt. Trodde jag behövde ha ”rätt” inställning på kameran, ha rätt utrustning, rätt blixtar, rätt kamera och allt sånt där.

Men som ni säkert förstått så insåg jag ganska snart att jag inte behövde allt det där. Jag fotar aldrig med blixt. Innan jag skaffade mitt stativ ställde jag kameran på bord (ibland på högar av böcker.) Att vara begränsad på detta sätt skapar en sådan härlig frihet. Jaha, jag har inte ett stativ, då får jag lösa det med massor av böcker som balansera på ett bord 🙂

Det är något speciellt med att vara i början av sin kreativa väg. Jag var så uppfylld av alla mina idéer och allt jag ville göra. Jag har fortfarande massa idéer, men ju mer tiden går, desto mer seriöst blir det (jag säljer ju bilder, föreläser, håller i kurser mm. nuförtiden) och då försvinner den där naiva fotolusten som fanns i början. Fast nu har det mer växt till en trygg kärlek vilket såklart är helt fantastiskt 😉

Jag rände runt i second hand affärer och letade efter sagolika, enfärgade klänningar som skulle vara bra att svänga runt med i bild.

Ställde för första gången klockan riktigt tidigt för att åka ut och fånga dimma. Vilket ju är helt magiskt om du ska fota.

Och det blev denna bilden! En vit gardin som mantel och lite stoppvadd så blir det garanterat fint 🙂

Tomas med som assistent. Har iaf uppgraderat till ett litet bättre stativ idag, även om jag vill ha ett med kulled egentligen. Den där panduropåsen och gamla filmkameraväskan som jag övertagit från någon i min familj hänger kvar än.

Secondhand-fynd. Fast dockan köpte jag aldrig. Hade en fin idé minns jag.

Hade en idé om att leka med krig och barndom. Men det blev aldrig något. Synd?

Denna klänning har alltså använts mycket i mina bilder! Bland annat här och här.

Jag sydde korsstygn i stoppvadd! Stoppvadd är the shit om ni ska göra moln!

Tomas som modell på styltor. Byxorna har jag nålat ihop av ett svart lakan som jag köpte och klippte isär.

En milstolpe för mig var när jag började våga testa själv. När jag insåg att det kunde bli lika bra bilder (eller bättre!) när jag gjorde på mitt eget sätt. Jag tror att många har stor respekt för fotovärlden och tänker att man ska ha dyr utrustning och massor av erfarenhet för att lyckas. Det finns också en tendens att värdera inom fotovärlden. Du räknas inte som riktig fotograf förrän du har gått en treårig utbildning eller varit assistent åt någon i fyra år. Till exempel. Detta är såklart inte alls sant. Många av de som jag ser lyckas är just de som struntar i att klättra i hierarkier och bara kör sin grej. (Med lyckas menar jag att de går på en egen konstnärlig väg och vågar utvecklas i sin konst. Det har inget med pengar att göra för mig.)

Mitt tips denna Fotofredag är helt enkelt: strunta i fotovärldens regler. Det finns många som vill tala om för dig hur du ska göra, men strunta i dem. Våga lyssna på ditt hjärta och skapa utifrån din egen kreativitet och dina egna idéer. Teknisk kvalitet är inte alls så viktigt som en kan tro.

Hoppas ni får en härlig helg! <3

In Inspiration & Tips, Personliga tankar, Vardagsliv

Jag tänker på samma energi som Laleh pratar om

beataryden8 februari, 201711 februari, 2017Leave a comment

Igår kväll låg jag och lyssnade på Värvet. Eller det var faktiskt REvärvet! Med världens bästa person- Laleh! En bit in i avsnittet skulle Laleh förklara lite kring sina drivkrafter för sin kreativitet, och pratade om sitt eget mående.

Hon beskrev en slags energi som kan bli negativ om hon inte använder den i sin kreativitet. Detta satte verkligen ord på något som jag själv har tänkt mycket på. Jag märker nämligen att jag lättare blir nedstämd när jag inte får tillräckligt med tid och utrymme för min egen kreativitet. Jag har själv funderat kring detta och kommit fram till att det finns en energi i min hjärna, som lätt blir negativ om jag inte får använda den på rätt sätt. Om jag inte får använda min kreativa energi, då blir den istället destruktiv. Jag vill egentligen inte kalla mig själv för en destruktiv person, men jag har verkligen märkt med åren att jag blir destruktiv mot mig själv när jag inte får utlopp för min kreativivet. Och den där kreativiteten är en sådan mäktig energi! För mig hjälper det inte att träna eller aktivera mig med annat. Då gör jag av med en annan typ av energi. Just den kreativa energin kan jag bara göra av med på ett sätt: genom skapande. Detta kräver att jag skapar utrymme för mig i mitt liv att vara själv. Jag måste göra rum för min kreativitet och se till att planera in tillräckligt mycket tid i mitt liv för att kunna utöva den. Om det går en längre tid utan att jag tillvaratar min kreativa energi, slutar det ofta med att jag känner mig helt dränerad och inte orkar någonting. Jag känner också en tomhet inombords.

När jag får vara kreativ, när jag får skriva och fotografera och springa runt i skogen på jakt efter den bästa platsen för ett självporträtt, då är jag lycklig. Det är som att jag är ett eget solsystem och att alla planeter ställer sig helt rätt när jag är kreativ. Detta är en välsignelse som jag är så tacksam för. Att jag har hittat min egen kreativitet. Men kanske ännu viktigare: att jag ger mig själv tillåtelse att vara kreativ. Utan att döma. Utan att hela tiden prestera. Jag vet att jag måste få utlopp för min kreativa energi om den inte ska bryta ned mig.

Vet ni! För en stund sedan tittade nästan solen fram. HUR underbart? Nu är det lite gråare ute igen. Men jag gillar det också. Det är som att landskapet går i ett enda färgschema. Inga hårda kontraster någonstans. Pastelliga, gråsmutsiga färger över fält och himmel och hav. (Ja, jag befinner mig på landet om ni undrar!)

Just nu utanför fönstret:Ser ni åkern till vänster? Älskar den där grå/beiga färgen!

Nu ska jag och min älskade lilla följeslagare promenera ner till vattnet! Kram på er!

In Glimtar & Vardagsliv, Personliga tankar, Vardagsliv

Intentioner istället för mål och en checklista för vecka 6

beataryden6 februari, 20176 februari, 2017Leave a comment

Jag blev så inspirerad när jag läste på Ranias blogg. Rania är också fotograf och hennes blogg sprider ett lugn varje gång man läser den. Mycket kaffe och skog- sådant jag älskar! Hon skriver om att sätta intentioner istället för mål för det nya året. Detta var verkligen något jag tog till mig. Jag har själv gått och tänkt på att göra en del förändringar i år. Jag har funderat på att ta tag i vissa saker som legat och grott i mig länge, och därför har jag också tänkt att jag ska sätta upp vissa mål. Men så läste jag Ranias fina inlägg där hon skriver att istället för mål, så ska hon sätta intentioner för det nya året. Som exempel kan en intention vara: Jag ska leva i balans. Eller: Jag ska hitta bra rutiner som förenklar för mig i mitt liv och min vardag. Det fina med detta känns som att det blir ett mer helhetsperspektiv. Jag tycker själv att mål för med sig en prestationskänsla. Jag vet att mål kan göra mig stressad, i alla fall om jag fokuserar för mycket på dem. Intentioner tolkar jag mer som att fundera över hur man vill leva sitt liv. Hur ska jag göra för att må bra? Hur ska jag göra för att få mer tid att skriva, att blogga, att förverkliga mina drömmar? Om mål fokuserar på slutprodukten, så fokuserar intentioner mer på vägen dit. Vad tänker ni om intentioner vs mål?

Jag vill ha vissa mål också. T.ex är ett mål för detta året att börja tjäna lite mer pengar på fotograferandet igen. Förra året tog jag medvetet en paus från foto. Jag hade ett enormt behov av att jobba med annat, få distans till fotovärlden och också min egen prestationsångest som så sakta vuxit sig större. Nu blev det ju ändå rätt mycket som hände på fotofronten i höst, men min inställning var att jag hade stor distans till mitt fotograferande. Jag älskar egentligen drömmar, och jag gillar känslan att jobba hårt för att förverkliga dem, men ibland kan det där drivet förvandlas till en press som blir alltför stor. Jag satte nog för mycket press på mig själv. För mycket press på att allting måste gå fort. Press på att uppnå mina mål, gärna snart. Då tappar man helt fokus på sin väg och på livets helhet. Allting handlar om att komma dit. Men det där målet är inte värt mycket om man inte kan må bra i nuet också.

Jag vet inte än vad jag ska ha för intentioner, men det är något jag ska sätta mig ner och fundera över. Kommer skriva ett inlägg om det lite längre fram! Har ni några intentioner eller mål för 2017?

Varje måndag tänkte jag göra en liten checklista här på bloggen med saker som jag vill göra i veckan. Jag är lite osäker på om detta kommer fungera, då jag inte kan lova att jag kommer att göra dem, men jag kan ju försöka haha!

Mina planer för vecka 6:

Bestämma med Victoria vart vi ska ta vidare vår utställning med Sagoakademien. Vi hade en gemensam utställning på Fotomässans egna utställning, vilket var en otroligt stor ära och kändes helt overkligt! Nu vill vi ta den vidare så att fler får se den!

Fundera över på vilket sätt jag helst skulle vilja tjäna pengar på mitt fotograferande. Jag tänker att jag ska göra en lista med det jag helst vill först, och sedan lista andra alternativa inkomstsätt i fallande ordning. Det som är min största dröm är ju att kunna skapa den typen av bilder jag gör och tjäna pengar på dem. Men realitsitskt sätt så behöver jag just nu också hitta andra inkomstkällor.

Lära mig mer om Google Analytics. Hade koll på det för massor av år sedan men har verkligen tappat det nu. Hittade en youtubevideo som jag tänkte kika på!

Hoppas ni får en fin vecka och en underbar måndag <3

In Personliga tankar

Tänk att jag nu är så mogen att jag bär min omognad

beataryden5 februari, 2017Leave a comment

Söndagar. Jag älskar dem! Vet ju att vissa inte alls gillar söndag. Får ångest och sådär. Men för mig är det en dag av total stillhet. Stan sover ända in på lunchtimmarna och Slottskogen är som lugn dimma. Att gå upp på morgonen, känna doften av kaffe och veta att jag har timmar på mig att äta min frukost. Skulle jag få välja skulle alla dagar vara söndag. Allting bakom mig och allting framför mig. Men ingenting just nu. Bara tomhet i nuet <3

Sparar alltid citat på min dator, telefon och anteckningsbok. Så länge jag kan minnas. En typisk grejj är att jag strosar runt i mina stökiga mappar och hittar fina meningar som jag inte alls minns vem som skrivit. Denna text tror jag dök upp i ett magasin på en miniliten kaffebar på Vegagatan. Tyvärr har jag inte skrivit ned vems den är. Tyckte speciellt om att vara mogen när vi bär vår egen omognad.

Älskar när Sandra klipper in sådana här textbilder så därför gör jag också det <3

Någon som känner igen?

Hittills har jag druckit två stora koppar kaffe och nu blir det ännu en. Älskar att fylla kaffebryggaren en andra gång för att göra mer kaffe. Aldrig klä på sig riktiga kläder bara strosa runt och vara lugn. Jag har turen att få vara i ett hus på landet idag. Fåglar runt varje knut och höga träd som står mot himlen. Så ofattbart vackert. Sådant jag önskar mig varje dag.