In Glimtar & Vardagsliv

Att känna sig som fisken i vattnet

Author beatarydenPosted on 4 Comments

Godkväll! Jag ligger raklång i soffan med datorn i knät. Skriver lite sms med Victoria om vad som ska packas ner. Ska vi ta med rekvisita? Vem tar med dator och usb? Imorgon går jag upp tidigt för att ta tåget till Karlstad. Victoria åker från Norrköping med bil och hämtar upp mig i Karlstad. Sedan åker vi vidare över gränsen till Norge. Vi ska nämligen föreläsa på Solør Fotoklubb imorgon. Så himla himla kul!

Att föreläsa är faktiskt något av det bästa jag vet. Jag inser detta mer och mer. I höstas hann jag och Victoria med tre föreläsningar, och varje gång var jag helt lyrisk efteråt och kände mig hög på upplevelsen. Jag tror att det är någonting med det pedagogiska som jag gillar så himla mycket. När jag har jobbat som lärarvikarie i skolan tyckte jag mycket om att få förklara ett mattetal för en lågstadieelev. När en kompis frågar mig något om Photoshop lyser jag upp och blir helt lycklig över att få visa det jag kan. Vet verkligen inte vad det är men jag tycker så mycket om det momentet. Jag har provat på så många olika saker i mitt liv och många av de jobb jag har haft har jag vantrivts på. När jag får undervisa/föreläsa/eller bara prata om foto så känner jag mig som fisken i vattnet. Och det är inte ofta jag gör det kan jag säga!

Foto: Jenny Jacobsson. Bild från vår föreläsning på Fotomässan 2014. Det var så mycket folk så jag var lite chockad! Här kan ni se vår föreläsning från förra året.

Efter föreläsningen imorgon ska vi bo på ett hotell som ligger nära skolan där vi ska vara. Ska bli så roligt att få se en ny plats och få lite kvalitetstid med Victoria! Jag längtar extra mycket efter morgonkaffet på hotellet såklart. Nej nu måste jag verkligen packa! Kram på er <3

Tomorrow I´m going on a trip to Norway together with Victoria. We have a lecture tomorrow evening at Solør Photo Club in Norway. I absolutely love to talk about photography and to share what I know. I´ve tried so many things in my life, and many jobs that I´ve tried have felt wrong. But when I get the chance to teach photography I feel so happy!

In Personliga tankar

Era fina kommentarer

Author beatarydenPosted on 8 Comments

Jag tänkte lyfta upp några fina kommentarer jag har fått här på bloggen under Mars månad:

Charlotte, som har en fin blogg jag precis upptäckt, skrev en underbar kommentar på mitt inlägg om att acceptera sig själv:

I prinsippet kan en alltid gjøre noe bedre, men bra nok er bra nok. Om ikke ting blir dysfunksjonelt og til hinder for en så synes jeg en skal være fornøyd med det jeg. Om en skal jobbe alt klart – så blir en vel aldri klar…

Wilda kommenterade mitt inlägg om att längta hem:

Jag känner igen den känslan från förr och jag trodde alltid att det var en plats, eller ett sammanhang jag sökte. Tills jag, som du också skriver om, hittade mig som min allra bästa vän och landade hemma i mig.

Maja kommenterade långt och tänkvärt om mitt inlägg att lyfta varandra:

Det viktigaste, som du säger, är väl bara att vi försöker avancera hand i hand med empatin och perspektivet att vi är ett med de andra i deras kamper. Att vi varit där, vi med. Om inte annat att DE är där och att det är rättfärdigande nog och att vi mycket möjligt också hade varit där om vi levt en annans liv.

Jag måste också visa ett underbart inlägg som Ida har skrivit på sin blogg. Hon läste mitt inlägg om att acceptera den man är och hon skriver egna reflektioner om detta på sin blogg:

Jag mår på riktigt dåligt om jag inte får vara ensam tillräckligt mycket. Jag blir trött, sur och får ångest. Det ända som hjälper är att vara ensam. I perioder försöker jag trycka undan detta. Är social och umgås både här och där. Slutar lyssna på mitt inre och min kropp och bara kör. Gör det som jag tror andra förväntar sig. I många år har jag funderat på varför jag inte har mera vänner. Att jag nog borde vara mer social och skaffa en större umgängeskrets. Men så inser jag varje gång att jag inte orkar de. Jag har några få vänner och det räcker. Jag hinner/orkar knappt träffa dom jag har.

Tycker det är så himla fint att få höra hur andra reagerar och tänker kring saker som jag själv grubblar mycket över. Vill tacka er som läser och skriver här på bloggen. Blir så himla glad <3

—

Some of your beautiful comments from last month. Thank you so much for reading and taking the time to write to me. It makes me so happy <3

In Glimtar & Vardagsliv

En avslutad utställning och livesändning från Stockholm

Author beatarydenPosted on 8 Comments

Imorse gick jag upp klockan halv sju på morgonen (alldeles för tidigt för mig!) Regnet öste ner och Tjorven låg helt utslagen på sängen. Det var verkligen ingen som hade lust att gå upp.

Jag började dagen med en stor kopp kaffe och publicerade mitt Fotofredag-inlägg här på bloggen. Jag älskar att börja dagen med att skriva blogginlägg. Det liksom uppfyller en romantisk bild jag har av att gå upp tidigt på morgonen, sätta mig vid datorn och skriva ner mina tankar.

Det är något med att blogga som gör mig så himla lycklig. Jag kan inte riktigt säga vad det är, men jag tror att det är kombinationen av text och bild. Jag har ju alltid skrivit och att få komplettera mina bilder med text är otroligt roligt!

Sedan gick jag hemifrån tillsammans med Tomas. Vi skulle nämligen åka till Bankeryd för att ta ner min utställning med Sagoakademien. Efter två timmars bilfärd i konstant regn kom vi fram till Scandinavian Photo. Det var så roligt att återse alla tavlor igen! De hängde kvar precis som vi lämnade dem och hela rummet var så ljust och härligt!

Nu står hela utställningen inpackad i bubbelplast i hörnet av mitt arbetsrum. Lite sorgligt att bilderna inte får hänga uppe just nu, men jag och Victoria har bestämt att utställningen ska vidare i alla fall. Jag lovar att ni får veta så fort vi har en plats!

Nu sitter jag här framför fönstret och njuter av en sen kvällskaffe…

…samtidigt som jag deltar på distans i The Influencer Convention i Stockholm. Det är grymma Linda Hörnfeldt som arrangerar en konferens om influencer marketing och personligt varumärke. Det verkar vara ett fantastiskt evenemang och jag har varit lite avis på de som får åka dit. Jag har ju nyss börjat blogga konsekvent, och som alltid när jag börjar med någonting blir jag så himla peppad och vill utvecklas och växa i det jag gör. Gissa hur glad jag blev när jag insåg att det går att se vissa föreläsningar live på deras Facebooksida! Jag har redan sett flera stycken, och de går att se i efterhand. Fantastiska Maral Kalajian sa några riktigt kloka ord så henne tycker jag verkligen att ni ska lyssna på!

Nu önskar jag er alla en underbar fredagkväll. Jag ska laga lite mat och bara ta det lugnt. Kram <3

Now the exhibition I had with Fairy Tale Academia has ended and the whole exhibition is now standing in a corner in my studio.

In Personliga tankar

Fotofredag: Dit där ingen kommer åt mig

Author beatarydenPosted on 4 Comments

Jag sitter vid mitt arbetsbord. Klockan är halv tre på natten. Min kropp är spänd och jag befinner mig i en annan värld. En parallellvärld. Min värld består av precision och fokus. Slit och magi. Färger och kontraster. Små små rörelser med datormusen. Pilen över skrivbordet. Hela min hemliga värld ryms inne i en dator full med självlysande pixlar. Jag jobbar med en bild. När jag jobbar med en bild försvinner jag in i min skärm. Kroppen blir ett redskap som gör det hjärnan säger: sitt still och rör på händerna så att bilden blir som jag vill. Jakten på perfektion. Ruset av framsteg. Euforin när jag lyckas sätta ihop olika bilder, hittar rätt färgskala, upptäcker ett nytt sätt att göra en justering på. Jag befinner mig i flow och min omvärld har runnit av mig. En tunn hinna har rest sig runt mig och här inne är jag trygg.

Här inne kan inte någon komma med sina krav, sin besvikelse, sin framfusighet. Här inne behöver jag inte säga nej till någon eller prestera utanför min förmåga. Här är det jag som skapar förväntningarna, kraven, pressen. Här inne råder andra regler. Det som känns som fem minuter här är egentligen en timme. Det som brukar vara hunger märks inte av. Det som är sorg, förtvivlan, förlust; det obekväma livsbagaget, förvandlas här inne till någonting vackert. Som gnistrande smuts som blir till diamanter. Det som känns som tomhet därute känns som någonting fulländat här inne. Det är som att välja Invertera i Photoshop: Det svarta blir till färg och sorgen blir till magiska landskap att fly in i.

Såhär känns det för mig när jag skapar. När jag tillåter mig själv att gå in i min egen värld är det som att jag sätter på mig en rustning. Och jag är så oändligt tacksam att jag har detta. Jag vet inte hur jag skulle återhämta mig från allting annars. Jag har andra tillflykter också: jag skriver och spelar musik. Men det är någonting speciellt med bilderna. Det är som att jag på riktigt transporteras bort till en annan värld. Att få glömma allting för en stund och bara vara i ett hantverk är helt otroligt. Jag kan tänka mig att jag skulle känna likadant om jag gjorde någonting annat med händerna, till exempel målade eller gjorde något med keramik. Fast det vet jag ju inte. Det fantastiska med de bilder jag skapar är att jag får tillfredsställelsen att se det jag har inom mig ta form. Det är en otrolig känsla.

Det är vad fotot betyder för mig. Det är så mycket mer än bilder egentligen. Det är en passion som har vuxit sig in i min kropp och blivit en del av mig. En passion som blir till en egen värld. En värld där jag bara är min egen. En värld där ingen kommer åt mig.

Photography for me is so much more than my images. It´s a passion that´s become a part of me. A passion that is a world of its own. A world where I belong only to myself. Where no one can get to me.

In Personliga tankar

Ska man verkligen acceptera sig själv?

Author beatarydenPosted on 12 Comments

Jag har alltid varit en person som vill utveckla mig själv. Jag kan inte ens minnas när det började, men jag har alltid reflekterat över mig själv, min relation till andra, och mina egenskaper. Genom åren har jag utmanat mig själv, förändrat vissa egenskaper och utvecklat andra. Ibland har jag försökt att ta bort vissa egenskaper helt. Men ju äldre jag blir desto mer funderar jag över hur bra det egentligen är med självutveckling. Jag har upptäckt att personlig utveckling kan leda till att man tror att allt ska förändras och jobbas med. Någonstans måste man nog ändå nöja sig och acceptera den man är. Eller?

Jag är till exempel en person som älskar att jobba med kreativa saker. Jag älskar att skriva, att fota, att jobba med mitt företag på olika sätt. Ibland har jag känt att jag jobbar för mycket. Jag har tänkt att jag måste leva mer som andra människor. Inte fälla upp datorn sent på kvällen för att redigera en bild. Borde jag inte ringa till en kompis istället? Så i perioder har jag förträngt mina olika kreativa behov och bara varit social och gjort andra saker. Gjort saker som jag tänker att andra gör. Efter ett tag har jag känt en tomhet och varit tvungen att återuppta mina kreativa projekt. Varje gång jag börjar vara kreativ igen mår jag så otroligt bra. Det finns liksom ingenting i hela världen som kan fylla det där tomrummet som jag känner när jag inte får skapa.

Tyvärr leder mitt kreativa behov till att jag i perioder blir mindre social, och det där har jag försökt att ändra på. Men efter mer än trettio års självutveckling är jag numera så förbannat trött på att ändra på mig. Jag är så trött på att tänka att jag borde vara på ett speciellt sätt. Jag har alltid varit sådan här. Redan när jag var liten älskade jag att spendera egen tid på mitt rum och få skriva och skapa. Bara för att andra människor är mer aktiva i den ”riktiga” världen, betyder det verkligen att jag måste vara lika aktiv som dem?

Jag har bestämt mig för att börja acceptera mina olika sidor utan att försöka ändra på dem. Personlig utveckling i all ära, men jag tänker sluta utvecklas så himla mycket och acceptera den jag är istället.

Vad tänker du om det här?

In Personliga tankar

Jag längtar hem men jag vet inte vart

Author beatarydenPosted on 6 Comments

Ibland får jag den där känslan. En hemlängtanskänsla. Fastän jag är hemma. Jag längtar hem men jag vet inte vart.

Jag letar i den yttre världen för att hitta det jag söker. Jag ändrar på mig själv men det hjälper inte. Jag letar och letar men till sist tappar jag bort mig själv. Så kändes det idag. Jag satte mig ner i soffan och tittade ut genom fönstret. Vilade ögonen på de grå molnen som envisas med att gömma våren. Tankarna snurrade runt och jag kände samma gamla hopplöshet inför livet, besluten och mig själv. Och så kom jag plötsligt på, som så många gånger förr, att allt det där kanske finns inom mig?

Kanske handlar det inte om att hitta skatten där ute. Kanske handlar det inte om att ändra på sig, ta mediciner eller försöka passa in. Kanske finns den där skatten alldeles alldeles nära? Kanske är det så att om jag bara drar ett djupt andetag och tillåter mig att släppa all oro och alla framtidshot, så kommer jag att landa. Sjunka in i mitt eget trygga mörker och se tusen stjärnor gnistra på ögonlocken.

Kanske längtar jag bara hem till mig själv?

In Glimtar & Vardagsliv, Inspiration & Tips

Måndagslänkar: Att sätta gränser, tappa bort sitt hjärta och att skriva för andras skull

Author beatarydenPosted on 4 Comments

Nu tänkte jag att vi skulle kolla på lite tänkvärda länkar som jag har samlat på mig den senaste tiden.

Sofia skriver om att minska bruset:

Det kommer alltid att finnas mer information än vad du klarar att konsumera. Så att sätta gränser för sig själv kan vara ett sätt att njuta av det du faktiskt tar del av just nu, och inte bara måste stressa igenom för att få det gjort.

Gränser alltså. Jag älskar dem haha! Tyvärr är jag dålig på det själv. Men förra året fick jag en sådan insikt att gränser faktiskt minskar ångesten i livet.

Sandra har gjort en digital detox och funderar mycket kring sitt bloggande:

När jag haft en anställning har det alltid varit så lätt för mig att hoppa på nästa grej, hur osäker den än har varit. Jag har alltid känt att det viktigaste är att följa sitt hjärta och hittills har det gjort mig väldigt lycklig. Nu står jag inför ett motsatt beslut och är helt livrädd för jag vet inte längre vad mitt hjärta vill.

Tror jag fastnar extra mycket för denna text då jag själv har haft ett år av förvirring. Att inte känna vad ens hjärta säger tycker jag är läskigt och det är jag i just nu.

Tycker att Influencers of Sweden har enkla och tydliga inlägg med en massa bra bloggtips! Här har de skrivit om missar att undvika när du skriver:

Människor är först och främst intresserade av sig själva. Det tror jag vi alla kan vara ärliga och erkänna. Precis som att vi älskar att prata med människor som är intresserade av oss, så älskar vi att läsa texter som får oss att känna oss sedda. Som utstrålar empati och välvilja. Som belyser våra problem och lovar att lösa dem.

När jag läser de olika tipsen tycker jag först att det är självklart, men sedan inser jag att jag säkert gör flera missar hela tiden. Det är så otroligt lätt att krångla till det när man skriver!

Såhär kvällsmysigt är det i mitt arbetsrum 🙂

I veckan ska jag:

  • Skypea med Victoria och planera inför en föreläsning vi ska ha i Norge nästa vecka. Väldigt pepp på detta!
  • Åka till Bankeryd för att ta ner Sagoakademiens utställning (alldeles för snart men hela utställningen planerades i all hast så det blev tyvärr en kort period den här gången.)

Plus dricka en massa kaffe, äta en ny veganglass som jag har hittat och börja läsa en ny bok! Kram på er <3

In Glimtar & Vardagsliv

En långsam söndag

Author beatarydenPosted on 2 Comments

Glad söndag på er! Den här helgen har gått i långsam takt. Jag har mest hållit mig hemma. Läst, skrivit, kollat på teve och gått hundpromenader.

Jag har suttit länge i mitt arbetsrum. Det är så fint att sitta vid skrivbordet och titta ut över gården.

Fundera och skriva inlägg till min blogg.

Och dricka mycket kaffe!

Jag har förresten börjat utforma ett nyhetsbrev. Jag har tänkt på att ha ett nyhetsbrev för mitt fotograferande jättelänge men jag har aldrig tagit tag i det. Nu har ju både Sandra och Clara startat med lite personliga nyhetsbrev och jag tyckte att det var en sån himla fin idé! Jag har fått deras första mail och det var som att få en liten gåva 🙂 Jag har redan satt ihop ett första brev men jag är osäker på om det ska vara på svenska eller engelska. Om jag skriver på svenska kan jag relatera det mer till min blogg och det blir ett personligare tilltal eftersom jag är bättre på svenska. Eftersom jag älskar att skriva får jag dessutom mer utlopp för min kreativitet när jag kan formulera mig utan begränsningar. Nackdelen är att jag har internationella följare på till exempel facebook som då blir uteslutna. Ska fundera lite mer över det här och kommer med mer info snart!

Hoppas ni har haft en skön helg!

I´ve had a very slow weekend. I´ve been reading, watching television and taking walks with my dog. I´ve also had a lot of coffee! I´m thinking about starting a news letter, but I´m not sure in what language. Since I´m better at swedish i think I will write it in swedish, but it´s a pity that not everyone will understand it then. I´m thinking about it and I will write more info soon!

I hope you´ve had a great weekend!

In Foto & Redigering

Fotofredag- Steg för steg ”To the moon and back”

Author beatarydenPosted on Leave a comment

En vecka går så fort och nu är det Fotofredag igen! Förra veckan visade jag hur en bild blev till steg för steg i Photoshop.  Min plan var att släppa en redigeringsvideo den här veckan, men istället bestämde jag mig för att lägga upp ännu en steg för steg. Jag har flera sådana här bilder att visa upp, som jag har använt på olika föreläsningar, och jag tycker det är så roligt att kunna dela med mig här på bloggen också. Om du är sugen  på en redigeringsvideo kan du kika på den här snabbredigeringsvideon på min Youtube-kanal! Jag lovar att det kommer fler sådana videos snart 🙂

Nu tar vi och kikar på hur den här bilden blev till. Jag har döpt den till ”To the moon and back”. 

Det är jag och min mamma som är på bilden (mamma till vänster och jag till höger.) Som så många andra av mina bilder är den fotad på Orust. När solen har gått ned blir dalen otroligt vacker och fylls med ett magiskt sken. Den här kvällen tog jag med mig mamma och kameran för att fota i det vackra ljuset. Vi hade nattlinnen på oss och jag ville att vi skulle springa bort över fältet. Kameran stod på ett stativ och jag använde självutlösare.

Jag visste inte alls vad som skulle hända med bilden i efterhand. Jag tog in den i Photoshop och började helt enkelt leka runt. Det första jag gjorde var att expandera arbetsytan. Sedan gjorde jag ett nytt lager och målade det med svart färg.

Den svarta färgen fyllde jag med stjärnor som jag gjorde med en vit pensel.

Från Nasas arkiv kan man få använda vissa bilder gratis, och den här planeten har jag fått därifrån. Jag klippte in den…

… tillsammans med en annan rymdbild som lade sig som en slags textur över himlen.

Här är det mycket olika färger, eftersom rymdbilden var ganska färgglad.

Här har jag justerat färger…

… för att sedan göra bilden svartvit. Det är inte ofta jag gör mina bilder svartvita, men med den här bilden kändes det helt rätt.

Till sist gjorde jag en vinjettering för att rama in mig och mamma lite mer. Och sen var bilden klar! Jag hade ingen färdig idé för den här bilden, bara en känsla. Ganska ofta har jag en tydlig idé innan jag tar bilden, och därför är det roligt att också få leka fram bilder på intuition. Jag älskar att öppna en bild i Photoshop, utan att veta vad som kommer att hända, och bara svepas med av min fantasi och kreativitet! Ibland är det också viktigt att våga släppa sin ursprungsidé och låta bilden bli någonting helt annat än vad man först har tänkt sig.

Kommentera gärna om du undrar något eller om det är något speciellt som du vill veta i kommande inlägg!

Nu ska jag göra en enorm kanna Earl Grey te. Hoppas du får en skön fredagkväll! Stor kram <3

—

A step by step guide from my creation of ”To the moon and back”. It was a magical evening with beautiful light, and me and my mother (to the left in the picture) ran over the field, while I used my remote to take pictures. I didn´t know what we were running towards, but later on in Photoshop I played around and the image ended in black and white, with us running towards the moon/a far away planet? I love to create like this, with no plan in my head, just letting my intuition guide me towards the final image 🙂

In Glimtar & Vardagsliv

Nya länkar till min fotokonst, en videokurs och ett fotogalleri

Author beatarydenPosted on 2 Comments

Ni kanske har sett att jag har lagt till några runda bilder i min sidebar? Jag tänkte att vi ska kolla på vad de innebär!

Den första är en bild på mitt fotografi ”Void”. Den här bilden skapade jag 2013 då jag och Victoria var iväg på en resa till Orust för att göra fotoprojekt i en vecka. Vi hade en helt underbar tid tillsammans. Jag tänker än idag tillbaka på den där veckan och på hur kravlöst vi lyckades producera massor med bra bilder. Det finns en film från det projektet förresten! Ni kan se den längst ner i inlägget eller på min youtubekanal. Om du trycker på bilden kommer du till min hemsida. Där finns mina bilder som jag skapar, uppdelade i olika projekt. Men du kan också se lite fler bilder på min flickr-sida! Jag var helt Flickr-tokig för några år sedan. Jag älskar fortfarande Flickr och laddar upp nya bilder där, men jag är inte så aktiv på själva sidan längre.

 

Sedan kommer en bild som jag skapade för videokursen Iscensatt självporträtt. Den här kursen satte jag ihop för Moderskeppet tillsammans med Victoria. Kursen kräver ett guldmedlemskap men det går att se delar av kursen ändå, och du kan också se en snabbredigering från min bild på Moderskeppets youtubekanal.

 

Den sista bilden är en länk till det fantastiska galleriet Piqmo. Jag började samarbeta med Piqmo förra året, och då fick jag den stora äran att ställa ut genom dem på Affordable Art Fair i Stockholm. Jag var såklart där för att titta på alla utställningar och på Piqmos vackra monter. Mina tavlor var helt enorma och det var en häftig känsla att se dem så stora! Det är kanske inte vem som helst som har råd att köpa tavlor via Piqmo, och jag har länge funderat på att sälja vissa av mina andra bilder i t.ex open edition, för att kunna ha lite billigare priser. Eller att göra en upplaga med fotoaffischer. Vad tycker ni? Känns ju roligt att kunna erbjuda något som alla kan ta del av. Här är förresten ett blogginlägg som Piqmo skrev om mig!

Ja nu vet ni vad de runda bilderna betyder 🙂 Och här är filmen från Orust: Roots of imagination!

 

Vill passa på att tacka er som läser för att ni kommenterar. Jag är fortfarande ovan vid att blogga såhär regelbundet och att få så många kommentarer på det jag skriver. Det är helt fantastiskt! TACK <3