Jag kan inte längre förlita mig på energitoppar

Solen lyser i Reykjavik idag. Jag sitter i lobbyn på mitt hostel. Gästerna äter frukost och bläddrar i broschyrer om Island. Jag dricker min andra kopp kaffe. Tidigare idag var jag nere i gamla hamnen och promenerade, satt i solen och tittade på bergen som jag aldrig tröttnar på. Snart kommer en buss hit för att hämta upp mig så att jag kan åka till flygplatsen för att ta planet hem igen.

Jag har varit här i fyra dagar. Jag är väldigt glad att jag åkte, men ärligt talat ska det bli så skönt att komma hem. Jag var så trött innan resan. Dagen innan jag skulle åka iväg kände jag att jag inte orkade. Jag övervägde att strunta i att åka. Men så åkte jag och tänkte att jag skulle få energi av att komma hit. Som jag fått de två andra gångerna jag har varit här. Som jag brukar få när jag gör spännande saker. Men så blev det inte. Varje dag har jag fått tvinga ut mig på olika saker.

Jag inser att jag inte längre kan förlita mig på energikickar. Förut var det så jag levde. Jag fick en enorm kick av någonting och så gick jag på den energin ett tag. Sedan tog all min energi slut och jag föll ner i ett orkeslöst hål. Med åldern (och terapi) har jag blivit mer jämn i min energi, vilket är SÅ skönt. Men nackdelen är att jag inte längre får energitoppar. Numera måste jag skapa rätt förutsättningar för mig själv. Förutsättningar som hjälper mig att få energi, att behålla energi och att använda den på rätt sätt. Det är en god insikt men den kräver också av mig att jag blir bättre på att planera mitt liv och min vardag så att jag får energi.

Som Camilla skriver: Vi har bara 100 %.

En dag i Reykjavik: Valmuseum, Saga museum, Vulkanhus och bokhandelskaffe

Idag är det min tredje dag på Island. Igår spenderade jag dagen med att vandra runt i Reykjavik, gå på museer och dricka mängder med kaffe. Jag hade med mig kameran hela dagen så här kommer en liten dagbok från Reykjavik:

Jag vaknade tidigt, ca halv sju lokal tid. Klädde på mig och gick direkt ut på gatorna. Såhär ser det ut på Vesturgata där mitt hostel ligger.

Jag promenerade ner till hamnen för att titta på den vackra utsikten. Det jag gillar mest med Reykjavik är närheten till vattnet och bergen som går runt staden. Man känner verkligen att man är nära den vilda naturen, även om man sitter mitt inne i stan.

Det var så vackra färger på morgonen! Tänker att det påminner rätt mycket om norra Sverige, som jag verkligen vill resa till mer! Många hade byggt såna här små torn nere vid vattnet (vet inte vad man kallar dem?)

Sedan gick solen upp över hustaken och jag vandrade tillbaka genom stan.

För att sätta mig i lobbyn på mitt hostel och dricka dagens första kaffe! Jag har inte bokat någon frukost, men det går att köpa kaffe i lobbyn och det är gratis påtår så det kan inte bli bättre!

Sedan gick jag upp till mitt rum, som jag delar med nio andra personer. Jag var helt ensam så jag tog en lång dusch och passade på att ta en selfie när jag hade tvättat håret!

Sedan gav jag mig ut på stan igen, klädd och redo för dagen. Jag var extra nöjd med mina gröna strumpor!

Gick genom staden och läste om The Old Harbor, som ligger precis nedanför där jag bor. Island har mycket historia kring fiske som har varit väldigt viktigt för dem och jag tycker det är så intressant att läsa om!

Gamla hamnen.

Fem minuter från hamnen ligger det här valmuseet. Det är ett museum med 23 tillverkade valar i riktig storlek.

Man fick en ljudguide som berättade om de olika valarna medan man gick runt och tittade.

Blåvalen, den största av de alla! Så häftigt att gå under valarna och känna på deras riktiga storlek. Tänk att möta en sådan under vatten!

Ett skelett från en Narval. Mitt nya favoritdjur. Havets enhörning! Spetsen växer ut från valens mun och är full med nerver och väldigt känslig.

På valmuseet fick man gratis kaffe. Hallå vilken lyx!

Caféet låg under valarna så jag satt och drack kaffe under en val! De hade valsång i högtalarna också så det var väldigt avslappnande.

Sedan gick jag vidare till Saga museet. En historisk vandring med verklighetstrogna dockor som illustrerade viktiga händelser i Islands historia.

Fin souveniraffär i museet.

Efter två museer var klockan redan 14 och det var dags för lunch. Jag hittade en hamburgerrestaurang vid hamnen.

Där jag tog en plats vid fönstret och försökte läsa isländsk tidning.

Fick vegetarisk hamburgare utan bröd.

Efter lunchen var det dags för Vulkanmuseet, som jag faktiskt har varit på förr med Victoria. Här kan man läsa om islands geologi, olika vulkanutbrott och klämma på stenar.

Men jag var här för att se vulkanfilm! Har redan sett dessa filmer en gång men tyckte det var så mysigt att jag ville göra om det. Älskar att sitta i en mörk biosalong och se på vulkanutbrott!

Köpte med mig dyr isländsk choklad in på bion!

Sedan var det dags för mitt andra besök på det här mysiga bokhandelscaféet. De har ett jättefint café som är öppet enda till klockan tio på kvällarna. Och massor av fina böcker att kika på.

Här satt jag i flera timmar. Läste, instagrammade, skrev och tittade på folk!

Sedan var det kväll och jag gick för att köpa en glutenfri, vegetarisk färdig rätt i affären. Hängde de sista timmarna i köket på mitt hostel. Åt min mikrade mat, drack flera koppar te och utbytte några få ord med andra gäster.

Det är märkligt det här med att resa själv. Jag känner mig lite ambivalent i hur mycket jag vill prata med andra människor. Ibland känner jag för att prata med någon, men det kan räcka att bara säga hej. Det sociala utbytet behöver verkligen inte vara stort och jag blir tacksam bara över att fråga en annan gäst i köket om hon också vill ha tevatten när jag ska koka te. Det räcker liksom med den kontakten. Det är skönt att dela rum med flera andra kvinnor (har valt ett rum som är female-only). Vi pratar inte med varandra, men man delar ändå någonting. Att resa själv gör mig mycket mer tacksam för den sociala kontakten än vad jag nånsin skulle vara hemma.

Någon av er som har erfarenhet av att resa själv?

Det är inte sant att vår enda drivkraft är pengar

Jag hittade en artikel på DN Åsikt som Paula Jacobsson har skrivit: Ingen blir motiverad av att behöva oroa sig för sin ekonomi.

Det är en grav okunskap om människan som är i botten av dessa idéer. Ja, samhället har gjort oss motiverade att skaffa pengar, men det är inte en naturlag, en sanning att vi är det av födsel och instinkt.

Hon sätter ord på hur jag själv tänker kring detta. Alla gånger politiker pratar om motivation. Om hur samhället inte skulle fungera om människor fick ha det bra trots att de inte har ett jobb eller klarar av att bidra. Alla gånger politiker pratar om att folk ”bara skulle ligga på soffan” om de inte tvingades ut för att söka jobb. Vad har man för människosyn när man tänker så?

Ett samhälle där majoriteten har det bra, innebär inte absolut rättvisa – för det finns inte absolut rättvisa. Men det skulle frigöra en enorm kreativ och välvillig kraft. En kraft som inte finns tillgänglig hos utmattade och livrädda människor.

Ett resonemang som är helt dominerande i dagens arbetspositiva klimat är att människors drivkrafter består av pengar. Med det resonemanget skulle ju ingen människa som har det bra vilja uträtta saker? Ingen skulle kunna bry sig om något annat än att fortsätta få sin lön varje månad. Som Paula skriver: ”Vem skulle skaffa hund? Vem skulle ens vilja ha en trädgård?”

En människa som känner sig trygg och mår bra förlorar inte intiativkraft, snarare tvärtom. Det är när vi har kraft över, när vi har pengar över, när vi har tid över som vi uträttar stordåd.

Idag har många ett sorgligt synsätt på människor: att de är lata och måste bli tvingade ut i arbete. Jag brukar tänka att det synsättet säger mest om personen som ser det så.

Vad händer i ett samhälle där alla har det bra? Svaret är enkelt: Alla har det bra.

Vad kan man göra i Reykjavik i fyra dagar?

Den frågan har jag fått under dagen. Jag kom hit till Reykjavik ca halv tolv idag. Men lokalt är klockan två timmar tidigare. Jag bor på ett hostel i Downtown Reykjavik. De flesta som bor här ska hyra bil och resa ut i vildmarken. Själv ska jag stanna i stan i fyra dagar. För mig känns det självklart men jag inser att det inte är det för alla. Vaddå, ska du bara vandra runt helt själv i fyra dagar? Vad kan man göra? Folk förstår inte alls och jag inser att jag inte vet hur jag ska förklara mig. Jag har ju med min dator och tänkte skriva, läsa, promenera. Men det låter jätteflummigt när jag försöker berätta det. För mig handlar det om att ge plats för mitt kreativa rum. Att komma bort från vardag och prestation. Få ett eget space. Men hur förklarar man det?

En sak jag gör på är att gå på café. Att gå på café handlar för mig inte om själva fikat. Jag köper ofta en svart kaffe som står och blir kall under två timmar. Det handlar om det kreativa rummet. Jag bär ständigt med mig mitt kreativa rum och när jag sätter mig vid ett utvalt bord för att läsa eller skriva betyder det att jag avsätter tid till bara det.

Idag har jag fikat på ett bokhandelscafé som ligger nära mitt hostel. Har varit här tidigare och älskar det. Fullt med islänningar som sitter och pluggar och jobbar. Dessutom hade de glutenfri brownie och gratis påtår!

Lyckades promenera långt ut i hamnen också så att jag blev riktigt trött. Här ser ni konserthuset Harpa som lyser i solen.

Island och dess moln. De ligger alltid och vilar på bergen <3

Nu är jag så ruskigt trött att jag snart ska lägga mig! Hoppas ni har haft en fin dag!

Nu åker jag till Island och dricker kaffe i Reykjavik

Det är sen kväll när jag skriver det här. Jag sitter i mitt arbetsrum och tvingar ögonlocken att hålla sig uppe. Kläder, kamera och dator ligger nedpackade. I morgon (torsdag) tar jag flyget till Island. Mitt favoritland av alla länder. Mitt favoritland enda sedan jag var liten. Ett land som blivit mer favorit för varje gång jag varit där. Och som jag nu åker till en tredje gång.


Jag längtar alltid till Reykjavik och nu var dessutom mitt favorit-hostel ledigt över helgen så jag bestämde mig spontant för att åka dit. Detta är verkligen ett tydligt tecken på hur spontan jag är som person. På ett sätt är det planerat, då jag tänkt i över ett år på att åka. Men allt har varit osäkert runtomkring mig under våren och jag har inte vetat hur jag ska planera. Och inte riktigt vågat planera. Så därför köpte jag biljett först nu i veckan.

Jag åker själv. Har aldrig rest själv förut (bara flugit själv för att möta upp någon på plats.) Det ska bli så skönt!

Här är lite bilder från senast jag var där på en fotoresa, 2014 med Victoria:

Regnbågsjakt utanför Vik, södra Island.

Hade med fjäril som rekvisita såklart!


Vackra Jökulsárlón…

… där Victoria klättrade upp på ett isflak barfota för att ta ett självporträtt. Såklart!

Jag hade morgonrock och massa nattkläder med mig för jag jobbade på The Sleep Project.

Islands fina mossa.

Vår lilla bil! Älskar att köra på Island. En lång väg och ingen trafik. Perfekt haha!

Myskalas i våra fotokläder, efter en fotograferingskväll på stranden. 


I´m going to Iceland tomorrow, to drink coffee and stroll around in Reykjavik over the weekend!

Det finns ingen lätt väg

Jag hittade ett fint blogginlägg på Yogaworld som jag måste dela med mig av!

väg

Det är Elina Sundström som skriver om att vi skapar våra egna facit:

Jag kan bli less på normer om hur man bör leva, och att jag själv kan påverkas väl mycket mentalt, även om jag vägrar låta livet styras av de här normerna i praktiken. Ändå inbillar jag mig ibland att livet har ett givet facit och jag fuskar mina egna svar.

Känner igen mig i att man dras mellan de här två sakerna. Jag försöker ju skapa ett slags fritt liv åt mig själv, men varje dag ifrågasätter jag också hur jag vill leva och om jag inte borde leva som andra. Vilket är svårt. För jag vet inte.

väg

Oro, tvivel, ovisshet och prestationsångest är stora delar av livet jag själv valt, det är priset för ”drömlivet”. Men status är totalt irrelevant för mig, karriär likaså.

Jag tror att jag har haft svårt att acceptera att den väg jag vill gå kanske innebär en del jobbiga strider, uppoffringar mm. Men det finns ingen lätt väg. Även om den rätta vägen är tuff, så tror jag det är jobbigare att känna att man är på fel väg.

Jag och Victoria är gästinstagrammare på Scandinavianphotographers den här veckan


scandinavianphotographers

Denna vecka är jag och Victoria gästinstagrammare på instagramkontot Scandinavianphotographers. Vi kommer att lägga upp bilder under namnet Sagoakademien, men eftersom vi är två stycken har vi bestämt oss för att ta varsin dag. Idag är det min dag, imorgon är det Victorias dag osv. Det är alltid roligt att komma in i ett nytt konto och få kontakt med de som följer just det kontot. Och det allra roligaste är såklart när folk kommenterar och ställer frågor. Om det är något jag älskar så är det att svara på frågor!


scandinavianphotographers

Om ni vill följa mig på instagram så finns jag på @beataryden och @sagoakademien.


This week I´m a guest instagrammer at the account @scandinavianphotographers. If you want to follow my photo account you can find me at @beataryden and @sagoakademien.

Min intervju med Sagoakademien finns ute på Kamera & Bilds hemsida!

För ett tag sedan var jag och Victoria med i tidningen Kamera & Bild. Nu finns den ute på internet för alla att läsa!

intervju

I intervjun pratar vi om att vi jobbar tillsammans, något vi vill uppmuntra fler att göra. Såklart är det inte säkert att man hittar någon att jobba ihop med, men då kan det vara värdefullt att knyta kontakt med likasinnade över internet. Se varandra inte som konkurrenter utan som kollegor, för det är det vi är!

– Vi är väldigt lika som personer och där vi inte är lika kompletterar vi varandra, säger Victoria, som tycker det finns många fördelar med att samarbeta – inte minst för att kunna dela minnen tillsammans. Fotograf kan vara ett ganska ensamt yrke för en del. Det är roligare att göra saker ihop.

– Man blir dessutom modigare tillsammans, säger Beata och syftar då främst på de föreläsningar och workshops som Sagoakademien genomför.

intervju

– Vi vill lyfta fram mjuka värden i en värld som blir allt hårdare. Genom att gestalta olika stämningar skapar vi nya världar att kliva in i, som en verklighetsflykt. Det handlar inte bara om att det är fint med sagor, utan det är något som behövs. Fantasi är viktigt, det berör en rent själsligt, säger Beata.

Här kan du läsa hela intervjun.


You can now read my interview with the magazine Kamera & Bild on their website! 

En glimt av min morgon i ett litet torp

torp

Idag vaknar jag upp till fågelkvitter i ett torp. Tassar nedför trappan på morgonen. Häller vatten över kaffekannan.

torp

Väntar på att vattnet ska rinna ner. Ser solen komma närmre utanför fönstret. Måste fota den fina röken <3

torp

Tar med mig kaffekoppen till det vita rummet med böcker längs väggarna. Älskar de vita väggarna här inne!

torp

Hittar en bok om pre-raphaleite painters. English dreamers. Faller för titeln och måste bläddra! Tänker på mina egna Dreamers Army och Revolutionary Dreamers som jag skapat foton av.

torp

Här sitter jag länge länge.

torp

Lyssnar på fåglarna. Spanar ut i trädgården. Alla vitsippor har dragit ihop sig för frosten. Hoppas de öppnar sig under dagen.

torp

Det är min farmor som bor i torpet. Det är som en liten dröm att vara här. Igår var släkten här och hade påsklunch. Idag är det lugnt och stilla och jag ska ge mig ut i den friska naturen. Kallt och sol! Det är sån där underbart krispig vårluft som jag bara älskar.

Kram på er!

Some images from my morning in a small house in the countryside, where I celebrated the Easter Holidays and slept the night. It´s my grandmothers house and it´s so cosy!

3 länktips: Om bloggande, skrivande och entreprenörsskap.


länktips

Här kommer 3 länktips som handlar om bloggande och entreprenörsskap:

  • Kristin delar med sig av sina klokskaper kring entreprenörskap. Bland annat svarade hon på min fråga om vad man gör när det inte blir som man tänkt sig. Jag älskar när entreprenörer delar med sig av sina erfarenheter!

Har ni några tips på inlägg som ni vill lyfta upp? Kommentera gärna med en länk så att jag kan kika!


Three links to great blog posts about entrepreneurship and blogging.