Att fota i dimma skapar mystik och drömska världar

Jag skrev ju om den magiska dimman över fälten förra veckan. När jag och mamma åkte till landet fick jag uppleva en av de vackraste dimmorna jag varit med om. Det var en sån dimma som kändes som ett tjockt täcke som låg över dalen. En sån där dimma som täcker allt och är tjock och gulvit.

Det som är så himla fint med dimma är att den skapar en ny slags värld. Den suddar ut det hårda och förvandlar skog och mark till en slags målning. En målning som viskar: Kom! Kliv in i mig och upptäck en ny värld. Ja, nu ser ju på bilden ovan! Allt blir liksom hemligt och annorlunda. Som om en parallellvärld har öppnat sig mitt i vår vanliga värld!

Morgonen efter jag hade varit ute och fotat låg dimman kvar och jag sprang ner (vårt hus ligger på ett berg) och fotade igen. Den här gången tog jag på mig en klänning i lite härliga färger för jag tänkte att det kunde bli vackert till de jämna nedtonade färgerna som skapas av dimman. Dimman var inte lika tjock dagen efter men den blir ju ändå väldigt vacker.

Dimma skapar spännande figurer och framhäver nya objekt att fotografera. Som det här trädet till exempel. Det är redan ett fint träd där det står. Halvt och gängligt. Lite skilt ifrån de andra träden. Men tack vare dimman så skapas en vacker fond av suddiga träd i bakgrunden, något som gjorde att trädet blev ännu mer spännande att fota.

Tyvärr ser ju dimma mycket tråkigare ut i stan, men min plan är att ändå ta mig ut i Slottskogen och fota nästa gång det är dimma. För grejen med dimma är att den skapar en stämning i bilderna som är SÅ fin. Och det behöver inte ens vara mycket dimma för att en ska nå den effekten!


Some more images from my magical days on the countryside where the fog was so thick and beautiful. Fog is amazing to photograph in and it creates such magical images!

Det låg en magisk dimma över fälten

Godmorgon på er finisar!

Jag sitter hemma i soffan i vardagsrummet. Utanför fönstret ligger blöt dimma mellan husen. Jag dricker min morgonkaffe och har datorn i knät. Jag är en sådan otrolig kaffemänniska just på morgonen. Sitter helst flera timmar och läser/skriver medan jag sippar på kaffet!

Men nu måste vi prata om dimman! Det har varit en helt otrolig dimma de senaste dagarna. Jag kan knappt tro att det är sant. Jag och mamma åkte ut till landet i förrigår för att vara där i en dag. När vi körde upp bilen på vår lilla väg låg dimman tät över fälten. Jag blev helt lyrisk och var tvungen att springa ut och fota direkt. Vårt hus ligger uppe på ett berg så först fick jag bära upp all packning innan jag kunde hänga på mig kamera och stativ och springa nedför alla trapporna igen. Jag ville nämligen fota på fälten som ligger nedanför huset. Tyvärr gick det inte alls att springa nedför trapporna. Det låg nämligen IS på varje trappsteg. Livsfarligt! Eftersom det hade regnat och ändå blivit kallt hade berg och sten täckts av ett tunt lager med is som inte syntes. Mamma upptäckte det när vi var på väg upp. Uppåt gick ganska bra, men nedåt var riktigt svårt. Jag hade ju dessutom kamera och stativ att hålla reda på. Det slutade med att jag klamrade mig fast i räcket och gick så mycket på sidan av trappan som det bara gick, samtitidigt som jag liksom gled nedför. Haha. Äventyr på landet!

Dimma blir ju så himla fint på fälten. Som en färdig tavla nästan! Dimma är så otroligt tacksamt att fota i. Den framträder mer i kameran än i verkligheten också, så bara lite dimma kan bli väldigt effektfullt på bild. Många fina bilder blev det! Bilden ni ser ovan är den allra första bilden jag tog just när jag hade ställt upp kameran på stativ. Jag brukar alltid ta lite testbilder innan jag börjar ”på riktigt” för att kolla om kameran står bra, och vart jag ska stå i bild ungefär.

När jag hade fotat klart gick jag upp för att värma mig och titta igenom bilderna. Jag var så nöjd att jag hade tagit mig ut och fotat så många bilder. Jag känner mig alltid så fylld av en magisk energi när jag varit ute och fotograferat. Och det känns extra speciellt när naturen har varit så vacker som den var nu. Det känns som att jag har fått vara med om något speciellt, något som många inte får vara med om. Som om jag fått se en liten del av jordens hemlighet!

Idag ska jag gå igenom alla bilder och redigera lite fler. Det finns så många fina bilder från dimman och jag längtar efter att dela med mig av de på bloggen! Hoppas ni får en fin start på helgen <3


I´ve been at my house in the countryside and we had such an amazing fog! I love to shoot in fog, it´s so magical to me. I took soooo many pictures and I can´t wait to share them with you 🙂

 

 

En film från när jag skapade bilden ”Serenade for solitude”

En film från när jag skapade bilden

”Serenade for solitude”

Jag har ju bestämt mig för att varje fredag dela med mig av någonting som är direkt relaterat till mitt fotograferande. Det kan vara ett photoshop-knep, tips om fotografering eller bara lite bilder från när jag själv fotograferar. Jag har dels skrivit om att använda kurvor i Photoshop och om knepet att bryta mot regler i fotovärlden. I onsdags satt jag och funderade på vad jag skulle skriva om idag, och så kom jag på att jag har flera små filmklipp från när jag fotograferade min bild Serenade for solitude. Jag filmade och fotade ganska mycket under hela processen med den bilden. Det var en viktig bild för mig att skapa och därför ville jag dokumentera så mycket som möjligt. Här nedan ser ni den färdiga bilden.

Serenade for solitude

Något som är extra roligt är att bilden finns att köpa hos det fantastiska fotokonstgalleriet Piqmo. Jag inledde ett samarbete med Piqmo förra året, vilket känns väldigt fint. Detta är en av mina absoluta favoritbilder nånsin, så därför är det en sådan ära att den finns representerad hos Piqmo! Den har dessutom redan hunnit ställas ut på Affordable Art Fair och blivit såld ett par gånger (i begränsad upplaga.)  🙂

Bilden gick ut på att jag skulle ligga i ett stort akvarium. Akvariet hade jag tidigare forslat till landet där det legat och väntat på att bli använt av mig! Jag hade min mamma med mig som assistent så hon kunde hjälpa mig att skjuta ut akvariet på fältet där det skulle stå.

Själva bilden är ett självporträtt. Jag har använt en liten fjärrutlösare och haft kameran på stativ. Jag provade flera olika kläder (som ni kan se på filmen) och kom fram till att det blev bäst med det vita nattlinnet.

Förutom att prova olika kläder provade jag olika vinklar.

Vi flyttade akvariet till lite olika platser i närheten. Det gick helt okej när vi sköt det på marken.

Såhär såg det ut när jag hade tagit en testbild som jag hade med mig till skolan som jag gick på då. Som ni kanske ser har jag bytt ut bakgrunden på bilden här ovan.

I filmen ser ni hur jag fotar med lite olika kläder. Vid ett tillfälle har jag mjukisbyxor och en stor tröja på mig. Det är bara ett testfoto för att jag ska testa hur jag ska ligga i akvariet. Eftersom det är ett självporträtt måste jag testa mig fram till rätt position. Jag kan ju inte instruera någon annan.

 

Hoppas ni gillar filmen! Det är min lilla hund Tjorven är med och springer runt och busar. Här är hon fortfarande valp. Det syns så tydligt på den korta svansen och hennes valpiga rörelser. Och så lång päls hade hon också 😀

Den fantastiska musiken är från en sida som heter Free Music Archive, där en kan använda musik helt gratis, bara en uppger låt och artist och hemsida när en använder något. Den fantastiska artisten heter Myndra. Jag inser dock att jag inte har en aning vad texten handlar om, så om det är något helt knäppt får ni gärna hojta till haha!

Music ”Huggun” by Myndra from Free Music Archive. ©Myndra


 

I created a behind-the-scenes video for my image ”Serenade for solitude”.

Bilder som jag fotat från dansföreställningen Zerkalo

I höstas var jag med och fotograferade min mammas dansföreställning Zerkalo. Min mamma är alltså koreograf. Hennes föreställningar kan beskrivas som ganska lågmälda dansföreställningar, fulla av en mystisk stämning. Zerkalo hade urpremiär 2015 men sattes nu upp igen.

Min mamma <3

Fina Janni innan föreställningen började!

Jag var med och fotade lite repetionsbilder inför första uppstättningen av Zerkalo, men den här gången var jag med och fotade under hela föreställningen. Det var inte en föreställning inför publik, utan de drog igenom den med rätt ljus och kläder för att göra ett genomdrag, och för att jag skulle fotografera.

Jag smög runt på scenen och fotoade. Jag fick akta mig för dansarna, och springa fram när det hände något som jag ville fånga. Det var en häftig känsla att själv stiga in i föreställningen och få vara med på scenen.

Otroligt vackert, mystiskt ljus i föreställningen. De fyllde också scenen med rök så allt blev ett helt magiskt, blått, dimmigt landskap. För en sån som mig som älskar det där magiska kan ni ju tänka er att jag blir helt tokig!

Det är ju då inte helt lätt att fota dans. Speciellt inte inne på en mörk scen som dessutom använder sig av väldigt mörkt, dovt scenljus. Jag var verkligen inställd på att få en utmaning.

Och det gick väldigt bra! Jag jobbade hela tiden med manuell inställning och ändrade fokuspunkter beroende på hur dansarna rörde sig. Jag använde mitt 50mm  1,4.

Något som är fint när en fotar dans är att använda sig av ljuset. Att fota in mot scenlampor är en klassiker! Jag tycker också att det är fint att använda siluetter som här!

Och här 🙂

Jag hade bländaren på 1,4 nästan hela tiden. Ganska så högt ISO. Det är ju viktigt att få in så mycket ljus som det bara går så därför är det bra med en stor bländaröppning. Däremot kan det vara dumt med stor bländare om en ska fota dansare i grupp, det blir fokus på endast några personer. Jag skulle välja en mindre bländare (alltså högre bländartal) om jag skulle ta gruppfoton.

Det går ju liksom inte att ha för lång slutartid när en fotar dans. Det är helt klart en utmaning med dansfoto, speciellt när ljuset är så sparsmakat. Men väldigt roligt!

Nu ska jag springa ner på stan och möta upp en vän för en välbehövlig kaffe. Vi hörs snart!

Bilder från Eva Ingemarssons föreställning Zerkalo 2016.


Dance photography that I shot for my mothers performance Zerkalo. It´s hard to shoot dance, but very fun!

Fotofredag- Kraften i att bryta regler

En sak som fick mig att komma loss i mitt fotograferande var det här med regler. Och då menar jag inte att följa dem, utan att strunta i dem. Fotovärlden kan ibland kännas ganska strikt och full av regler. I alla fall om du läser en tidning med en massa tips på hur du ska göra, eller går en kurs i foto. Jag har gått kurser och haft lärare i foto som gjort att det känts svårt, tråkigt och viktigt att göra ”rätt”. Jag har känt att jag behöver en massa utrustning innan jag kan göra vissa typer av bilder. Speciellt när jag var ganska ny inom foto kände jag att det var massa saker jag behövde ha för att kunna göra vissa typer av bilder. Jag trodde jag behövde blixt. Trodde jag behövde ha ”rätt” inställning på kameran, ha rätt utrustning, rätt blixtar, rätt kamera och allt sånt där.

Men som ni säkert förstått så insåg jag ganska snart att jag inte behövde allt det där. Jag fotar aldrig med blixt. Innan jag skaffade mitt stativ ställde jag kameran på bord (ibland på högar av böcker.) Att vara begränsad på detta sätt skapar en sådan härlig frihet. Jaha, jag har inte ett stativ, då får jag lösa det med massor av böcker som balansera på ett bord 🙂

Det är något speciellt med att vara i början av sin kreativa väg. Jag var så uppfylld av alla mina idéer och allt jag ville göra. Jag har fortfarande massa idéer, men ju mer tiden går, desto mer seriöst blir det (jag säljer ju bilder, föreläser, håller i kurser mm. nuförtiden) och då försvinner den där naiva fotolusten som fanns i början. Fast nu har det mer växt till en trygg kärlek vilket såklart är helt fantastiskt 😉

Jag rände runt i second hand affärer och letade efter sagolika, enfärgade klänningar som skulle vara bra att svänga runt med i bild.

 

Ställde för första gången klockan riktigt tidigt för att åka ut och fånga dimma. Vilket ju är helt magiskt om du ska fota.

Och det blev denna bilden! En vit gardin som mantel och lite stoppvadd så blir det garanterat fint 🙂

Tomas med som assistent. Har iaf uppgraderat till ett litet bättre stativ idag, även om jag vill ha ett med kulled egentligen. Den där panduropåsen och gamla filmkameraväskan som jag övertagit från någon i min familj hänger kvar än.

Secondhand-fynd. Fast dockan köpte jag aldrig. Hade en fin idé minns jag.

Hade en idé om att leka med krig och barndom. Men det blev aldrig något. Synd?

Denna klänning har alltså använts mycket i mina bilder! Bland annat här och här.

Jag sydde korsstygn i stoppvadd! Stoppvadd är the shit om ni ska göra moln!

Tomas som modell på styltor. Byxorna har jag nålat ihop av ett svart lakan som jag köpte och klippte isär.

En milstolpe för mig var när jag började våga testa själv. När jag insåg att det kunde bli lika bra bilder (eller bättre!) när jag gjorde på mitt eget sätt. Jag tror att många har stor respekt för fotovärlden och tänker att man ska ha dyr utrustning och massor av erfarenhet för att lyckas. Det finns också en tendens att värdera inom fotovärlden. Du räknas inte som riktig fotograf förrän du har gått en treårig utbildning eller varit assistent åt någon i fyra år. Till exempel. Detta är såklart inte alls sant. Många av de som jag ser lyckas är just de som struntar i att klättra i hierarkier och bara kör sin grej. (Med lyckas menar jag att de går på en egen konstnärlig väg och vågar utvecklas i sin konst. Det har inget med pengar att göra för mig.)

Mitt tips denna Fotofredag är helt enkelt: strunta i fotovärldens regler. Det finns många som vill tala om för dig hur du ska göra, men strunta i dem. Våga lyssna på ditt hjärta och skapa utifrån din egen kreativitet och dina egna idéer. Teknisk kvalitet är inte alls så viktigt som en kan tro.

Hoppas ni får en härlig helg! <3

Glaskupan i snön

När det var riktigt mycket snö i Göteborg passade jag på att gå ut i Slottskogen och ta några självporträtt med en glaskupa. Det var väldigt spontant. Jag tog med mig glaskupan och tänkte ut lite idéer medan jag klädde mig i svart. Mamma skulle komma på kaffe men istället fick hon bli min assistent i snön och ta hand om Tjorven medan jag fotograferade! Så går det när man ska dricka kaffe hos mig haha 😉

Beata Rydén 2016 Beata Rydén 2016 Beata Rydén 2016Tjorven älskar att vara med i bilderna! Som tur är kunde mamma locka bort henne med en pinne istället.

Beata Rydén 2016 Beata Rydén 2016Jag brukar ta många bilder och försöka fota lite extra som jag kan ha till andra bilder sedan. Nu har jag börjat redigera bilden och min plan är att den kan bli ett bokomslag en dag.

Beata Rydén 2016Mamma och Tjorven 🙂

Work in progress och att dela med sig av sitt skapande

workinprogressJag har verkligen inga problem med att dela med mig av mitt skapande. Jag tror det är för att jag i så många år höll allting för mig själv. Jag var väldigt innesluten och berättade inte ens för någon att jag skapade bilder i datorn. Jag var helt livrädd för vad folk skulle säga om jag visade någonting.

En orsak till att det var så läskigt att visa det jag gjorde var att jag hängde upp mycket av min person på mina prestationer. Jag funderade mycket på om jag ens hade rätt att vara kreativ, och jag trodde att det låg i händerna på någon annan att bestämma det. Är jag en sådan som skapar bra eller dålig konst? Är jag en sådan som får skapa, eller borde jag sluta upp med desamma? Sådär höll jag på att tänka.

Tills jag en dag sökte till Fotohögskolan och inte kom in. Jag blev så fruktansvärt besviken, eftersom jag hade behövt den bekräftelsen så mycket. Men efter det bestämde jag mig för att köra på själv med mitt skapande och strunta i att leta efter tillåtelse från någon annan. Det tycker jag är så otroligt viktigt än idag: Vänta inte på någon annans tillåtelse att få vara kreativ och ta plats med ditt skapande. Oavsett om du känner för att dela med dig eller inte så har du alltid rätt att skapa! Du måste inte ens vara bra! Det är okej att bara skapa för att du vill. Du kan dela med dig av precis det du vill på internet, det gör ingenting om ingen tycker att det är bra! Så befriande det är att komma till dessa insikter. Mitt enda tips om du inte vågar komma igång är att bestämma dig för att det är DU som ger dig själv tillåtelse att börja skapa. Du behöver ingen annans tillåtelse. Bara du bestämmer vem du ska vara i den här världen. Sätt igång med att definiera dig själv!

Här ser ni i alla fall en work in progress (alltså en bild som jag håller på att arbeta med). Den är helt spontan och kom till av att jag hittade två olika bilder som jag började lappa ihop. Det är snabbt gjort än så länge, mest för att jag skulle se vart bilden kan ta vägen. Det ska bli spännande att se hur det blir 🙂

Fem hemligheter till magiska bilder

Omslag-BoVJag läste på Underbaraclaras blogg precis och blev otroligt glad när hon skrev om Moderskeppet. Eftersom jag gjorde min första kurs för dem förra året och vet hur fantastiska de är att arbeta tillsammans med känns det extra roligt. Ibland förstår jag inte riktigt att jag faktiskt ingår i olika sammanhang. Speciellt när det gäller internet. Om man lägger upp någonting på internet så är det så svårt att förstå att folk faktiskt ser och tar del av det man gör. På något sätt känns min värld alltid skild från de andra världar jag tar del av. Jag har följt Claras blogg i många år, och bara kommenterat en enda gång tror jag. När hon skrev om Moderskeppet kändes det så häftigt att hon skrev om någonting som jag ingår i. Hon skrev ju inte alls om kursen som jag och Victoria har gjort, men bara att jag ingår i någonting som hon skriver om känns speciellt. Ibland kan man få för sig att världen är så stor och så långt bort. Men idag när jag läste Claras blogg kändes allt så mycket mindre! Så jag passade på att kommentera också, och känner att jag ska bli bättre på att kommentera numera. Så tråkigt att läsa någons blogg i flera år utan att aldrig skriva någonting! Men för min del handlar det om en känsla av distans och att vi ändå inte ingår i samma värld riktigt. Men det gör vi ju, och det är det som är så fantastiskt med internet. Vi ingår alla i samma värld där vi kan dela med oss av oss själva!

fotomassanFoto: David Brohede.

Jag kom på att jag kunde dela med mig av den föreläsning som jag och Victoria gjorde på Fotomässan 2014. Förra året kunde vi inte vara med, men jag hoppas att vi kan det i år. Det var en riktigt häftig upplevelse att stå inför så många människor och prata (speciellt när det var majoriteten äldre män som satt och fotade med sina mobiler 😀 )

fotomässanJag och Victoria på hotellet i våra t-shirts som vi hade på föreläsningen.

Efter att Emma Svensson skrivit om Fotomässan år 2015 känns det extra viktigt att vara med.

Kika här.

En dag med rosor i studion

©Beata Rydén 2016

Idag har jag fotograferat rosor i studion för att kunna använda i en bild som jag jobbar med. Jag skulle egentligen ha fotat igår, och jag hade köpt en enormt ståtlig ros som var stor och hög. När jag kom hem satte jag den i en vas med vatten och beundrade den. Tills efter en timme… då var rosen alldeles förtvivlad! De färgstarka bladen låg platta och den såg inte alls ut som den ros jag hade köpt. Jag provade under hela dagen att ställa den på olika ställen i lägenheten och också i svalen om det hade varit för varmt. Men efter dagen var den helt slut. Varför hände detta? Min teori är att när personalen packade in rosen så lämnade dem ett hål för stjälken. Det var riktigt kallt när jag gick hem, så jag funderar på om den blev köldskadad på vägen hem? Jag var nog bara ute i tio minute, men det kanske räcker?

Beata Rydén 2016

Idag var jag alltså tvungen att köpa en ny ros. Efter ett besök hos mamma på förmiddagen gick jag ner en sväng på stan till samma blomsteraffär. Men den här gången köpte jag istället ett rea-pack med flera rosor för 20 kr. Tyckte dessutom de var fina! Urblekt rosa och påväg att blomma ut. Jag tror också att det kommer passa bättre med rosor som inte är helt perfekta, för att ge rätt känsla till bilden.

Beata Rydén 2016

När jag börjar jobba i Photoshop ska jag klippa in rosen i en annan bild som redan har tagits.

Beata Rydén 2015 Beata Rydén 2015När jag var klar satte jag rosen jag fotograferat i en blå liten vas som vi fått av min farmor. Så fint!

Behind the scenes- tredje omgången

Här kommer en tredje omgång med lite blandade bilder från åren som gått och alla mina fantastiska fotoäventyr, i ensamhet eller i sällskap med andra. Some sagt: behind-the-scenes bilder, I love them 🙂

Jag och Victoria försöker ta en hoppbild efter att vi fotat ett koncept på landet.

Jag byter om bakom bilen för ett självporträtt på Island. Jag ville fånga regnbågen som var helt fantastisk. Det blev den här bilden.

Victoria sitter på is som hade fryst långt uppe i skogen, och jag vandrar runt med en rökbomb. Inga konstigheter alls!

Tjohoo! Här sitter jag i mitt akvarium och tittar på bilder av mig själv i kameran 😉 Senare blev detta den här bilden.

Jag kastar det röda tyget kring mig, för att sedan klippa ihop i Photoshop till det här. Ni ser min kära bubbla också som skymtar bakom trädet.

Tomas står modell och Tjorven tittar nyfiket på den blå rökpatronen. Den färdiga bilden ser ni här.

Hängde upp frigolitbollar i taket för denna bild. Det här är förresten från vår gamla lägenhet.

Jag tog en lite skämtbild med kaffekoppen och bubblan medan jag höll på att måla min rekvisita för samma bild som ovan. När man har bubblan på huvudet blir alla ljud helt förvrängda så man hamnar berkligen i en helt annan värld. Det här är också från vår gamla lägenhet, med den pyttelilla (och hårda) soffan som vi ändå lyckades ha så många filmkvällar i.

När jag hittade min klänning på second hand som jag brukar kalla Alice-klänningen, eftersom den påminner mig om Alice i underlandet. Den var billig och den har fått vara med mycket!

När jag stod mitt i en skogsglänta iförd en gammal barn-baddräkt och en badring. Varför inte liksom!

Akvariet igen!

Ett flygplansvrak på Island som jag tog den här bilden vid.

Tomas är modell för denna bild, och här fotar vi några extra bilder på molnet.

Bubblan och den fantastiska klänningen på för den här bilden.

Från samma bild som ovan. Det var såååå kallt och jag fick springa runt länge efteråt för att värma mig.

Sista bilden! Här sitter jag ner för ett självporträtt med en kaffekopp och en rökpatron. Victoria står beredd som assistant. Våren 2013 åkte jag och Victoria till landet för att fota en massa bilder i en vecka. Vi döpte projektet till Roots of imagination och vi gjorde också en liten film från vår vecka som ni kan se här. Tänkte att jag lägger upp den på bloggen senare också!