Aldrig har jag varit så sugen på blodiga berättelser

Plötsligt kan jag lägga ifrån mig bebisen och hon fortsätter sova. Hon är fem komma fem veckor och inne i det de kallar ”fjärde trimestern”. Som att vara inuti magen fast utanpå. Hon vill verkligen vara det. Inuti hela tiden. Så vi bär och bär hela dagarna. Och jag minns från förra gången hur fysiskt allting är. Sådant syns inte på Instagram. Kroppen är fullt exponerad men inte den kroppsliga erfarenheten. På Instagram blir det platt, oavsett vilka ord som skrivs under.

I verkligheten kan den mysiga stunden med bebis i bärsele innebära ett par onda axlar och en överbelastad rygg. Amningen kan vara kantad av en märklig ångest (som uppstår precis i början av amningstillfället), mjölkstockning eller konstiga ställningar som ger axelinflammationer. Att ligga inne mitt på dagen och sova en stund bredvid en sovande bebis ser ju rent av magiskt ut, på bild. I verkligheten är det kanske en av få sovastunder man får det dygnet.

I ärlighetens namn är alla dessa stunder mysiga, på riktigt. Men det slår mig varje gång jag ser en mammabild på sociala medier, att bilden är platt och utan fysisk dimension. Det slår mig att det föräldraskap som surrar i vårt kollektiva wi-fi helt saknar smärta. Att bilden av den moderna modern är glansig, som att kroppens uppoffringar har runnit av och ersatts av en glasyr.

Jag undrar om det är historierna i vårt samhälle som saknas. Historierna om kvinnor som fött barn på köksbord i sina hem, historierna om blod och död och allt som kan gå fel. Jag vill veta precis hur fel det kan gå, för att berättelserna speglar min kroppsliga upplevelse. Aldrig har jag varit så sugen på blodiga berättelser som när jag just fött barn. Historien har ju verkat genom mig i nio månader och en förlossning. Jag har befunnit mig i ett universum av delade kvinnliga erfarenheter under hela graviditeten. Aldrig har det varit så påtagligt att jag är kvinna som när jag varit gravid, fått förlossningsskador och opererat mig.

Och aldrig har jag varit så tacksam för att det, för 5,5 vecka sedan, gick så bra.