Nattinlägg

Jag har hackat natten och här sitter jag uppe kl 02 en tidig onsdag. Somnade som vanligt vid nattning kl 21 igår och vaknade nu. Gick upp för att borsta tänderna, och råkade visst öppna datorn mitt i allt. Utanför viner vinden och det är precis sånt där mysigt höstrusk som jag längtat efter. När jag är gravid blir jag så känslig för värme så därför har jag längtat extra till hösten i år.

Igår morse spenderade jag 49 kronor på en varm choklad påväg till jobb. Det var underbart och det var värt det men det var ruskigt dyrt! Var tvungen att skicka iväg en snap till diverse människor som förevigade varm-choklad-muggen i höstförmiddagen. För det hör ihop med höstlängtan: att gå där bland fallna löv med en varm dryck i handen.

Hela gårdagen var dämpad och tyst. Det låg ett grått moln över Göteborg som inte rörde sig på hela dagen. Det var tyst ute och inne. Till och med lekplatsen var tyst, trots barnen som sprang runt.

September gick i rasande fart. Jag var ofantligt trött och förkyld i 2 veckor. Tar 2 järntabletter om dagen och försöker rädda magen med Movicol. De dagar jag hämtar på förskolan förstår jag knappt hur jag ska orka. Jag skickar iväg 35-kronors biljetter till Västtrafik med mobilen bara för att jag inte orkar gå upp för den långa branta backen. Inser hur dyrt det är med kollektivtrafik och skulle aldrig kunna lägga pengar på ett årskort som jag trodde.

Jag har upptäckt varm choklad i brist på kaffe. Min målbild efter graviditeten är att sitta i en långärmad varm tröja med en stor kopp kaffe med havremjölk i. Kaffekoppen är en låg, bred mugg i vitt porslin. Vi har absolut inga sådana muggar hemma men tydligen drömmer jag om det.

Jag har köpt nya mammakläder vilket måste vara det bästa köpet jag gjort på flera år. Hade nästan ingenting fram till sjunde månaden och nu äntligen behöver jag inte oroa mig för att magen ska synas under t-shirten och jag behöver inte trä min urtvättade trikåkjol ovanpå mina gamla mjukisbyxor.

Nu ska krypa ner och snusa bredvid en som just fyllde fyra år. Veckan efter 4-årskalaset var det prat varenda dag om den nya stora åldern. En process att ta in den förändrade ordningen. Nu är jag själv fyra år, precis som hon är. Nu är jag stor. Nu är jag en fyraåring.

Jag minns hur stort det var med ålder. Jag minns att jag inte kunde tro på att jag skulle fylla 10 år. Så makaber som jag var utgick jag från att jag skulle dö innan. Inte kunde väl jag bli lika stor som dem?

Om tre år fyller jag 40 och jag tror jag vant mig vid tanken. Godnatt!