Jag längtar efter tid och ro att skriva på den här platsen men tidens fart ger mig känslan att jag inte hinner. Så jag kom på att jag kan dela med mig av några bilder i alla fall. Dessa från förra sommaren, när jag hade en magisk bubbla av kreativitet, den bästa sorten som aldrig vill ta slut.
Jag skapade moln av kroppspuder som jag kastade runt, och självporträtt på olika platser i skogen. Mitt skapande fick bli spontant, oplanerat och långsamt förra året. Som att gå in i en annan värld med sin kamera
Déjà vu. Självporträtt, 2024.
och gå runt i skog och mark och leta efter bilder. Kanske kan det finnas någonting där, bakom stenen, invid trädet, bredvid den silverfärgade rotvältan? De flesta bilder ligger kvar på hårddisken, någonting annat har inte hunnits med. Men de ni ser här har jag redigerat och även lagt upp på min hemsida.
Déjà vu, 2024.
Både det första självporträttet och det rosa molnet fick namnet Déjà vu. Jag går ofta på känsla när jag döper mina bilder och dessa två hänger ihop för mig. De har även släktskap med denna och denna bilden.
Solace. Självporträtt, 2024.
Solace handlar om den eviga längtan efter ro och inre frid. Samma tema som i många av mina bilder, till exempel Serenade for solitude och The room.
Många bilder blir inte alls vad jag hade tänkt. Bilden på ett rosa moln skulle egentligen bli ett storslaget vitt moln, upplyst av blixtar, lysande ovanför havet. Då jag varken hade stativ, blixtar eller någon assistent med mig fick det bli som det blev. Och jag gillar det som blev också. Ofta är det så tycker jag, att jag har en tydlig bild i mitt huvud, ger mig ut för att förverkliga den och kommer hem med någonting annat.
Skymningsstranden där jag slängde runt två burkar kroppspuder, som blev pyttesmå molntussar som blåste bort i vinden.
Och det är nog som det ska vara. Allting handlar om förutsättningar. Vad har jag för förutsättningar just nu, i mitt liv? Som det ser ut för mig är det väldigt lite tid över till att fotografera, redigera eller planera en bild. Men behovet ligger och skvalpar och blir ibland så starkt att jag bara måste skapa någonting. Då får det bli någonting. Och ribban behöver inte vara så hög. För mig är det viktigaste att jag får utlopp för mitt skapande behov. Ja, det är faktiskt det viktigaste. Jag vill självklart bli sedd och någon gång ibland vill jag ställa ut en bild. Men allting går i vågor och just nu är det inte tid för vare sig utställningar eller storslagna visioner. Just nu handlar livet om att överleva, att klara av en rimlig vardag, att klara av att tjäna pengar för att köpa mat. Därför är jag så tacksam för det digitala- det går bra att vara kreativ även utan dyra kostnader för printar, framkallning eller inramningar.
Påväg upp i skogen för att fota självporträttet som blev det översta, Déjà vu.
Om någon blir sugen på fler behind the scenes- bilder kan ni kika på dessa tre inlägg, med foton från själva skapande-processen:
Behind the scenes- tredje omgången
A collection of behind the scenes-photos
Sedan finns det fler inlägg från mitt skapande i kategorin Foto & Redigering (även om jag inte alltid varit så bra på att markera mina inlägg i olika kategorier.)
Jag glömmer ibland att den här bloggen kan vara del av både livet, skrivandet och bildskapandet. Jag måste inte välja. Alla delar kan få plats. Det är okej att vara både fotograf, bloggare, vilse i yrkeslivet men ändå med sin egna skapande-röst. Det är okej att vara allt <3
Då är vi två som har det som slogan haha
Jag önskar att jag inte kände mig vilse i yrkeslivet, men det går liksom inte riktigt att bara bestämma sig för att sluta vara vilse… (eller?)
Vad fint att höra att du gillar just Solace, den är ju väldigt lugn som bild. Vad roligt att du också har fotat mycket! Ja den där känslan kan vara akut ibland- att man måste få skapa <3
Vilse i yrkeslivet. Gud, det ska bli min slogan.
Och så roligt att få drabbas av den där skapandelusten, blir alldeles nostalgisk av att se dina bakom kulisserna-bilder. Fotade också mycket en gång i tiden och känner verkligen igen den där känslan av att nånting bara måste göras, en bild måste skapas. Och Solace – wow så fin! Blev trygg och sömnig av att se den, underbar färg på mossan!
Tack Ajli! Jag tycker själv så mycket om att få del av den skapande processen, oavsett vilket uttryck det rör sig om. Och själva skapandet är viktigt för mig, därför är det roligt att dela med mig av det också.
Vilket bra nyårslöfte! Att ha nyfikenhet och upptäckarlust är väl ändå en av de bästa känslorna! Vad fint att du blir glad av kommentaren. Det inlägget berörde och inspirerade mig. Jag tycker också det är ganska otroligt att man kan bli berörd av att se en annan människas bilder på sig själv som liten, fastän jag inte känner dig (men på ett sätt känner jag ju dig genom din blogg, iaf en del av dig) Kram <3
Att få ta del av ditt kreativa uttryck och dessa bilder och tankar är så generöst av dig, att låta allt få plats är generöst! Jag besökte nyligen mitt nyårslöftesinlägg för att uppdatera det för våren (för jag kan inte göra ett nyårslöfte i januari och få det att vara giltigt hela året, så snarare kvartarsårslöfte, hehe) och där står både att gå ut, att vara nyfiken i naturen, att kika bakom rotvältan… jag är inte begåvad, men det gör inget, för i mig just nu är det nyfikenheten och ut-och-upptäck som känns viktigast. Några mobilbilder kanske.
Tack så mycket för din kommentar om inlägget med saker jag gillade som liten. Det gjorde mig väldigt väldigt glad :’)
Hej! Så roligt att du hittat hit
Och tusen tack! Nu fick jag också möjligheten att hitta till din blogg – det är så mysigt det här med massa små bloggar där man kan skriva hos varandra och hitta till varandra 
Vilka spännande bilder! Och kul att få lite av skapande av dem. Det är ju så bra med bloggar, att man kan få göra lite av varje. Jag hittade hit via Underbara Clara.
Tusen tack Hanna! Ja, kanske kan allt få plats ändå? Jag vet inte varför jag gjort mer av en uppdelning på senare år, och liksom lämnat bilderna utanför bloggen mer och mer (har iof inte haft så mycket tid heller till bildskapandet.) Men jag vet att jag kan vara lite svartvit i mitt eget tänk och får behov av att vara ”en sak”, vilket är så dumt för ingen är ju bara en sak! Blir så glad att du läser och kommenterar! Fint att du blev glad för länken
Du bjuder på helt fantastiska bilder. De blev kanske inte helt som du sett framför dig men hur fina som helst. Håller med om att du inte måste välja. Allt får plats.
PS: Tack för att du länkade till mig hos Underbara Clara. Det gjorde min dag! DS