Plötsligt vill jag bara blogga. På morgonen när jag vaknar och på kvällen när jag borde sova för länge sedan. Det är väl något med dynamon, att jag har börjat trampa och att det är så skönt att fortsätta då.
I alla fall har jag läst ut Stargate och ja, behöver du gråta så har du här ett tips. Den fysiska känslan jag fick av att läsa boken påminner om något annat jag har läst, blandningen av obehag, magi, sorg och oerhörd skönhet, men jag kan inte komma på vad det är.
Imorgon ska jag åka till den dyra privatläkaren igen. Jag ser framför mig en bussresa förgylld av förmiddagens solstrålar som lyser in i bussen och skiner upp vårsmutsen på de stora fönsterrutorna, en varm kaffe från seven eleven och så en liten promenad, kanske hör jag fåglarna i allén.
Lilla S ska snart börja förskolan. Jag har lånat pekboken Roj på förskolan som vi läser om kvällarna. Vi följer Roj som vinkar hejdå till sin pappa, Roj som bygger med klossar, är med på samling och som vilar med egen kudde. Snart ska du också gå till förskolan viskar jag till lilla S och jag oroar mig absolut för alla sätt hon kan dö på, när inte just jag är där för att hålla henne vid liv.
I min fotomapp på telefonen får jag upp minnen för fem år sedan- Lilla V är en bebis och vi är helt nya föräldrar. Det dyker upp ett foto på mig med henne i magen, innan vårt första barn hade kommit. Det känns så främmande. Som ett annat liv.
