finns så höga träd att småfåglarna nästan nuddar molnen. Det är ett evigt fågelliv och kvittret tränger in genom träväggarna. De små fåglarna störtdyker i dalgången, sjunker ner mot marken och tar fart uppåt igen, landar på en gran eller björk.
finns det utsikt åt alla håll. Skogen mot baksidan av huset. Dalen med den lilla viken, den röda stugan på stranden. Himlen är så stor här. Alla färger i pastell, precis mot vårens första dagar. På landet ser man skymningen och gryningen på riktigt.
blir det mörkt när kvällen kommer. Varje gång blir jag lika förvånad. Det är såhär kvällarna ser ut egentligen, bortom staden.
smyger jag iväg in i ett av de små rummen, för att blogga ifred. Jag kryper upp i den smala träsängen och lutar ryggen mot väggen med datorn i knät.
gör vi en skattjakt. Jag och barnens pappa klär ut oss. Barnen går med mormor och hittar ledtrådar. Först ett stopp i glashuset, sedan vidare upp genom skogen, förbi enorma granar som har fallit i senaste stormen (alldeles för stora för att få falla, de borde stå för evigt) till den gamla stugan högst upp. Där väntar jag i en blommig klänning och sjalett. Där ger jag sista ledtråden och sedan går vi ner och äter godis.
grillar vi hamburgare över en grillplats uppe på berget. Ettåringen kastar kottar i bäcken och femåringen hjälper till med allt möjligt: att bära lillasyster över den mossiga marken, hjälpa till att peta med pinnar i bäcken och att passa brasan. Stanna och passa brasan pappa! ropar hon när hon behöver avlägsna sig. Till sist går jag ner till huset för att vila en fot som gör ont. Jag dricker Earl Grey och äter undangömt godis medan jag scrollar på mobilen. Min femåring kommer nedspringandes till mig och berättar att de har hittat en död blåmes i skogen, att de ska begrava den och att hon ska skriva en dikt. Jag skriver ner hennes ord med blyerts på ett papper. Hoppas du får ett fint liv i det där hålet och Hoppas ingen räv kommer och tar dig. Sedan springer hon upp till de andra på berget för att uträtta begravningen.
På landet kan man springa själv i bergen. På landet äger man hela världen när man är fem år.
Hej 🙂 Ja visst är det fint med den stora himlen på landet! Tröttnar aldrig <3 Och vår stuga är också mina föräldrars. Jag har ju fortfarande inte ens ett jobb med en ok lön så att köpa eget finns inte riktigt på kartan. Otroligt tacksam att mina föräldrar slog till på detta hus högt upp på ett berg på 80-talet!!! Och att det finns kvar <3
Det låter underbart på landet. Att himlen är större på landet är en sådan… korrekt beskrivning av hur det känns för mig. Jag har ingen egen stuga, men min mamma och pappa är väldigt generös med sin och nu är det ”Stugan” liksom, som om den är min egen. Och där är himlen större. Och fåglarnas vingspetsar kittlar definitivt molnen. Och en gång ägde jag hela världen där :’)
Det tänkte jag inte på men håller absolut med nu när du säger det! Det är som att de mest banala grejer kan förvandlas till muminkänsla- typ den finaste känslan 💓
Haha åh, hoppas du får ett fint liv i det där hålet. Så Tove Janssonskt ❤️