Jag har läst att man bär med sig platser man varit på, inom sig. Om du spenderade tid i ett hus på landet under sommaren när du var liten, då finns den platsen kvar i dig, med dig, genom livet.
Jag tänker att detta stämmer så väl med både platser och med människor. När du reser någonstans bär du med dig den platsen inom dig när du är hemma igen. När du träffar betydelsefulla människor bär du med dig de personerna inom dig när ni skiljs åt.
Det kan vara platser som du bara spenderat två timmar på, men som kan ge dig en trygghet, ett lugn, en känsla av samhörighet för lång tid framöver. Det finns personer som fortfarande sätter avtryck i mig, trots att det är 10 år sedan vi sågs.
Så känner jag efter att ha varit på landet i helgen. Idag strosade jag runt uppe i skogen en hel timme och fotograferade. La mig på marken och fotograferade vitmossa, tallgrenar och morgonens första solstrålar.
Sedan tog jag en cykeltur med flås och vackra krispiga fält som susade förbi mig i backarna. Det känns som att naturen har andats rakt igenom mig idag!
Nu är jag tillbaka i stan och jag känner att allt det vackra jag sett idag, det finns kvar. Fåglarnas sång och droppandet i bäcken. Det finns visserligen kvar som bilder på ett minneskort men det finns också kvar, mjukt som bomull, inne i mig.
Hej Beata
det är sant, jag håller med dig om vad du skrev om de platser där vi tillbringar semestern och de människor vi träffade. Jag har exakt samma känsla som du. När jag var liten tillbringade vi ofta semestern i min farfars och farmors hus i västra Frankrike. Självklart tänker jag ofta på det huset som min syster ärvde. Och vi åker dit ofta. Ett annat exempel: vi tillbringade också semestern i min svenska mormors lägenhet i Malmö. Självklart tänker jag också på den lägenheten samt delar av Malmö och Skåne. När vi åker till Malmö går vi alltid förbi byggnaden där min mormor bodde. Ja, dessa platser stannar alltid kvar i mig för livet.
När jag tittar på dina bilderna jag har intrycket att drömen spelar en stor roll hos dig. Kanske har jag fel. I alla fall gillar jag mycket dina bilder. Genom detta naturbilderna känner vi den lugn som du säkert behöver . Ja, de verkligen är originell,jag känner din känslighet.
Det är min personliga tankar.
Var rädda om dig
Kram
Erik
Ja visst är det! tack <3
så fint hur man kan bära med sig vissa ögonblick inom sig så länge, alldeles tydliga inom en. fina bilder!