Sitter på landet och känner behovet av att skriva ett blogginlägg. Solen lyser genom molnen. Regndropparna verkar vibrera på kanten nånstans långt däruppe. Jag tittar på vår rosenbuske och ser att de ljusrosa bladen har fallit av. Vi som är här ska packa ihop, ta bilen in till staden igen. Jag ska tvätta inför en jobbvecka på läger, bädda nya lakan i vår breda säng, äta middag framför teven, ta en powerwalk på den blöta asfalten, stanna upp till ljudet av fågelkvitter utanför NK:s skyltfönster. Kanske dricka vin någonstans bland andra, bland skålar och skratt och dränkande röster. Somna till ljudet av änderna vid ån utanför vårt fönster. Vakna någonstans i natten av bilar som tvärstannar och gasar, och människor som skriker till varandra. Staden är allt annat än det lugn som finns här. Jag hoppas att jag kan bära med mig en liten bit av den lugnande luften hem.
