Jag håller balansen i livet som en pendel

Jag tycker att så mycket i livet handlar om att hitta balans. Balans mellan att vara i nuet och planera framåt. Balans mellan att vara i sitt skapande och att vara delaktig i sin omgivning. Balans mellan att komma någon nära men ändå hålla sunda gränser.

Jag har kommit fram till att jag är mer som en pendel. Istället för att hela tiden ha lika mycket på båda ytterligheterna så pendlar jag mellan dem. Jag går in helt i mitt skapande, för att sedan tröttna och kliva ut med trötta ögon. Jag spenderar en vecka helt ensam, för att sedan krypa ut ur min isolation och träffa massor av folk. Är det fler som håller på så där?

Jag var faktiskt lite orolig för det där förr i tiden. Har liksom försökt att vara så himla balanserad och jämn de senaste åren. Men nu börjar jag tvivla på om det verkligen är rätt väg att gå? Jag är tacksam över att slippa pendla för mycket i min vardag. Men jag vill inte heller bli för jämn. Jag vill inte missa livets toppar bara för att jag hela tiden håller i hatten och inte vågar gå ut där det blåser.

Jag tror att jag hittar min balans genom den där pendeln. Ibland är det mycket och ibland är det lite. Ibland är det hektiskt och ibland är det lugnt. Det viktiga kanske är just att det får variera, gå upp och ned. Att känna att det är okej att det är så.

Jag önskar att vårt samhälle var mer öppet för flexibilitet. Att det var mer anpassat efter variation. Att man kunde få anpassa sin arbetsdag lite mer efter hur man själv mådde. Att det inte krävdes av en att man ska vara samma hela tiden. Det är något av det jobbigaste jag vet. Kravet att alltid vara jämn och stabil och på topp. För jag är så olika varje dag och det vet jag att många är. Jag tror att många skulle må bra av att tillåtas följa sin egen rytm. Som naturen. Tänk på naturen. Tänk om den skulle tvingas vara samma hela tiden!

Hur håller ni balansen? Har ni något knep?


I feel that so much in life is about finding balance. How do you do to maintain balance in your life?

Att fota i dimma skapar mystik och drömska världar

Jag skrev ju om den magiska dimman över fälten förra veckan. När jag och mamma åkte till landet fick jag uppleva en av de vackraste dimmorna jag varit med om. Det var en sån dimma som kändes som ett tjockt täcke som låg över dalen. En sån där dimma som täcker allt och är tjock och gulvit.

Det som är så himla fint med dimma är att den skapar en ny slags värld. Den suddar ut det hårda och förvandlar skog och mark till en slags målning. En målning som viskar: Kom! Kliv in i mig och upptäck en ny värld. Ja, nu ser ju på bilden ovan! Allt blir liksom hemligt och annorlunda. Som om en parallellvärld har öppnat sig mitt i vår vanliga värld!

Morgonen efter jag hade varit ute och fotat låg dimman kvar och jag sprang ner (vårt hus ligger på ett berg) och fotade igen. Den här gången tog jag på mig en klänning i lite härliga färger för jag tänkte att det kunde bli vackert till de jämna nedtonade färgerna som skapas av dimman. Dimman var inte lika tjock dagen efter men den blir ju ändå väldigt vacker.

Dimma skapar spännande figurer och framhäver nya objekt att fotografera. Som det här trädet till exempel. Det är redan ett fint träd där det står. Halvt och gängligt. Lite skilt ifrån de andra träden. Men tack vare dimman så skapas en vacker fond av suddiga träd i bakgrunden, något som gjorde att trädet blev ännu mer spännande att fota.

Tyvärr ser ju dimma mycket tråkigare ut i stan, men min plan är att ändå ta mig ut i Slottskogen och fota nästa gång det är dimma. För grejen med dimma är att den skapar en stämning i bilderna som är SÅ fin. Och det behöver inte ens vara mycket dimma för att en ska nå den effekten!


Some more images from my magical days on the countryside where the fog was so thick and beautiful. Fog is amazing to photograph in and it creates such magical images!

Det låg en magisk dimma över fälten

Godmorgon på er finisar!

Jag sitter hemma i soffan i vardagsrummet. Utanför fönstret ligger blöt dimma mellan husen. Jag dricker min morgonkaffe och har datorn i knät. Jag är en sådan otrolig kaffemänniska just på morgonen. Sitter helst flera timmar och läser/skriver medan jag sippar på kaffet!

Men nu måste vi prata om dimman! Det har varit en helt otrolig dimma de senaste dagarna. Jag kan knappt tro att det är sant. Jag och mamma åkte ut till landet i förrigår för att vara där i en dag. När vi körde upp bilen på vår lilla väg låg dimman tät över fälten. Jag blev helt lyrisk och var tvungen att springa ut och fota direkt. Vårt hus ligger uppe på ett berg så först fick jag bära upp all packning innan jag kunde hänga på mig kamera och stativ och springa nedför alla trapporna igen. Jag ville nämligen fota på fälten som ligger nedanför huset. Tyvärr gick det inte alls att springa nedför trapporna. Det låg nämligen IS på varje trappsteg. Livsfarligt! Eftersom det hade regnat och ändå blivit kallt hade berg och sten täckts av ett tunt lager med is som inte syntes. Mamma upptäckte det när vi var på väg upp. Uppåt gick ganska bra, men nedåt var riktigt svårt. Jag hade ju dessutom kamera och stativ att hålla reda på. Det slutade med att jag klamrade mig fast i räcket och gick så mycket på sidan av trappan som det bara gick, samtitidigt som jag liksom gled nedför. Haha. Äventyr på landet!

Dimma blir ju så himla fint på fälten. Som en färdig tavla nästan! Dimma är så otroligt tacksamt att fota i. Den framträder mer i kameran än i verkligheten också, så bara lite dimma kan bli väldigt effektfullt på bild. Många fina bilder blev det! Bilden ni ser ovan är den allra första bilden jag tog just när jag hade ställt upp kameran på stativ. Jag brukar alltid ta lite testbilder innan jag börjar ”på riktigt” för att kolla om kameran står bra, och vart jag ska stå i bild ungefär.

När jag hade fotat klart gick jag upp för att värma mig och titta igenom bilderna. Jag var så nöjd att jag hade tagit mig ut och fotat så många bilder. Jag känner mig alltid så fylld av en magisk energi när jag varit ute och fotograferat. Och det känns extra speciellt när naturen har varit så vacker som den var nu. Det känns som att jag har fått vara med om något speciellt, något som många inte får vara med om. Som om jag fått se en liten del av jordens hemlighet!

Idag ska jag gå igenom alla bilder och redigera lite fler. Det finns så många fina bilder från dimman och jag längtar efter att dela med mig av de på bloggen! Hoppas ni får en fin start på helgen <3


I´ve been at my house in the countryside and we had such an amazing fog! I love to shoot in fog, it´s so magical to me. I took soooo many pictures and I can´t wait to share them with you 🙂

 

 

When I wandered

Laddade precis upp denna bild på facebook och flickr. En bild som jag tog i höstas på landet. Den har legat på datorn och vuxit till sig. Nu kände jag att den var mogen att komma ut och se världen! Bilden är redigerad med ett par kurvor där jag ändrat färger en aning samt mörkat ner i ytterkanterna av bilden. Men ovanligt lite redigering för att vara mig!

Foggy morning

Hej ni som hittar hit! Hoppas att ni har en fin fredag och ser fram emot helg. Detta är min senaste bild som ni också kan se här. Tomas var med mig när vi fotade den. Vi åkte ut med bil en tidig morgon och till min glädje låg dimman tät över just de fält som jag ville fota!

Nu är jag snart påväg till Göteborg för att träffa vänner, strosa runt i min och Tomas mysiga lägenhet, och äta söndagsfrukost hos mamma.

Det går upp och nedför hela tiden. Tempot är högt och samtidigt som jag vill prestera bra i skolan, vill jag också må bra. Det är viktigt att aldrig glömma bort sig själv, att inte låta prestationen komma före hälsan.

If you don´t believe in magic you will never find it

/Roald Dahl