Som vanligt blir jag inspirerad när jag läser Ulrikas blogg. Någonting om att ta sig själv på allvar, sitt skapande, sin riktning. Att våga dyka in i projekt trots att man kanske inte vet slutpunkten. Att våga haka armkrok med sina idéer, slå följe längs en slingrig stig och kanske gå vilse i en halvrutten skog. Men ändå. Att våga!
Fotolust ute på ett snötäckt fält.
Jag tycker det finns något sårbart i att ta sin kreativitet på allvar. Att vara modig nog att ägna en hel lördag (eller bara en halvtimme) åt att måla, skriva, spela in en egen låt, planera för sin egen lilla blogg med några få läsare. Att planera blogginlägg, ha en vision för sina texter och en dröm, trots att man inte är en ”stor blogg”. Att ändå följa det som lyser i skogen. Följa en längtan.
Lusten till en egen kreativ plats, för skrivande och redigerande (och godis!).
För jag kan verkligen hamna där. I träsket att inte ta sig själv på allvar. I väntan på att behöva andras bekräftelse först, innan jag kan ta det på allvar. Men i backspegeln är jag glad över att jag vågade ta min blogg på allvar för några år sedan. En längtan efter en skrivplats tog över och jag testade formen några gången innan jag hittade fram.
Nu är det läskiga att fortsätta avsätta tid, trots att detta inte är en plats för någonting ”professionellt”. Att ändå tillåta sig själv att fylla den här platsen med ord, trots att det inte är så många som läser. Det är liksom höjden av meningsskapande tänker jag. Att fastän bara en enda person läser det man skriver, så fyller själva skrivandet hela blodsystemet med glitter.
Fotolust i en glänta.
Jag tänker att det handlar om en lustfylld inställning, och att lust är någonting man kanske måste hitta tillbaka till som vuxen. Lusten är okej att bevara, trots att man måste betala räkningar, stressa iväg till jobbet och laga mat. Lusten är nog faktiskt nödvändig.
Jag kom på att jag hade en period när jag tipsade om saker här i bloggen under kategorin Inspiration & Tips. Jag tar nu upp denna mysiga tradition och skriver om fyra tips på sidor om andlighet och personlig utveckling.
1. Sofia Sivertsdotter
”Tro på det som öppnar sig när du slappnar av.”
Sofia Sivertsdotter skriver rena, varma ord som går rakt in i hjärtat. Ord om de existentiella frågorna. Ord som lugnar, väcker tillit. Som om någon stryker dig över armen och säger Vet du! Du kan vila nu, det är okej.
Ord om vikten av stillhet, att skala av och stanna upp. Att möta andra men aldrig glömma att det viktigaste är att värna sitt eget inre. Jag följer Sofia på instagram där hon delar med sig av sina texter. Sofia har släppt flera böcker och jag har just köpt hennes bok ”Älskad- vila i den du är.”
Sofias böcker är som en slags andaktsböcker. Böcker att läsa någon sida i varje dag. För mig är det precis vad jag har behövt nu i januari. Vardagsstressen har suttit som en trång tröja hela januari och då har jag behövt denna typ av ord, ord som uppmanar mig att lyssna på min själ, som en motvikt till ett samhälle som många gånger säger tvärtom. Sofia har också en meditation som heter Fri från Oro som du kan lyssna på här.
2. Morgan Harper Nichols
”May you tell the story of the mountains you climbed.”
En jag nyligen upptäckt är Morgan Harper Nichols som skriver tröstande ord på instagram och blandar text med illustrationer.
Tycker bilderna är så vackra! Hon har en podcast också som jag inte lyssnat på än. Jag älskar tanken på att människor är så generösa med sin egen livsvisdom och att internet kan hjälpa till att sprida den.
Fullmatat med texter på hennes instagram! Roligt när det är bild och text ihop tycker jag.
3. Mindful in minutes
En podcast med meditationer
En podcast på engelska med olika meditationer som du kan göra. Jag har bara lyssnat på ett avsnitt, men jag gillar det formatet med meditationer.
Någon som har bra koll på svenska sidor med kostnadsfria meditationer?
4. Tillit
”To trust is to allow life to lead and for us to follow.”
Avslutar med denna textom tillit. Tillit är mitt ledord för 2021. Så viktigt att våga slappna av i sitt liv. Inte tro att man kan kontrollera allting. Inte agera på sin rädsla och försöka styra livet. Men! Man måste jobba på tilliten.
När jag var gravid läste jag om det och det blev en ögonöppnare för mig. Att få reda på att tillit är någonting som går att odla, värna om och underhålla. Jag är inte helt upptankad på tilliten ännu, sådär som jag var när jag var barn, men jag känner oändligt mycket mer tillit nu än för ett par år sedan.
Dela gärna med dig i kommentarerna om du har fler tips!
Det var mina tips för idag! Jag är en sån som samlar på citat och vackra texter, så jag ska tänka lite oftare på att dela det med er. Speciellt brukar jag spara sidor som berör andlighet och personlig utveckling.
Nu är vi på landet och det är som att få semester från livet. Koppla bort all stress och förhålla sig till helt andra saker än hemma på vardagarna. Åh vad jag önskar att livet kunde vara mest detta och mindre sova för lite- stressa på morgonen- jobba och längta hem- stressa hem- sova för lite igen.
Men jaja, nu är jag här. Nu brinner brasan med sitt eviga knaster. Alling är så tyst att klockans sekundvisare låter högt. Ett tjockt julljus med tomtar på står kvar sedan julen och brinner i fönstret.
Sakerna är i sin ordning. Ingenting kommer och stör, därför att ingenting riktigt skulle kunna störa. Ingenting måste nämligen ske på ett visst sätt, på ett precist klockslag. Allting kan ske när det sker. Inga precisa klockslag men en tydlig rytm som följer ljus och behov. Här får brasan brinna och stjärnorna falla bäst de vill utanför fönstret. Allting är som det är och allt har sin tid.
Bild på mig och mamma när jag var 1 år och med på vandring.
Om i ödslig skog ångest dig betog, kunde ett flyktigt möte vara befrielse nog.
Giva om vägen besked, därpå skiljas ifred: sådant var främlingars möte enligt uråldrig sed.
Byta ett ord eller två gjorde det lätt att gå. Alla människors möte borde vara så.
En fin dikt av Hjalmar Gullberg. Tyckte den passade en dag som denna då solen lyser genom kall vind och människor är ute med lite tveksamma vårleenden.
Jag sitter på Espresso House och dricker världens största sojalatte. Här är perfekt mycket folk. Några lediga platser och resten fullt av folk som inte jobbar. Jag älskar att sitta själv omringad av folk och skiva, titta ut genom fönstret och tjuvlyssna.
Ljuset ute känns magiskt och körsbärsträden har slagit ut!
Mari Andrew är en ny favvis som jag hittat genom instagram. Hon skrev om en sak som jag kunde relatera till så himla mycket: att göra sig själv till sponsor för sin egen konst. Alltså att skaffa ett ”day-job” som gör det möjligt för en att vara fri och kunna skapa helt utifrån egna premisser.
”Be a patron for your own art. It is fine and wonderful and beautiful to have any job that supports you and frees you to be able to create in your spare time. You´re an artist if you make art, end of story.”
– Mari Andrew
Det var precis den tanken som slog mig när jag bestämde mig för att ha ett annat jobb vid sidan om fotot. Jag var ju först helt inställd på att försörja mig på fotograferandet. Men jag gillade inte känslan av att vara beroende av andra. Att allt hängde på att andra skulle godkänna det jag gjorde för att ens få mat på bordet. För att få mat på bordet skulle jag vara tvungen att uppfylla andras förväntningar på mig. Och det skulle inte lämna någon tid över för att skapa det jag verkligen ville.
The sting of failure is lessened when you don’t take failure as a statement about yourself or your potential.
Go kväll! Här kommer tre fina inlägg som jag tycker att ni ska ta del av:
Först ett inlägg om att hitta på ursäkter för att inte riktigt försöka. Det första citatet är från denna artikel. Känner tyvärr igen mig lite väl mycket:
A good place to check: Where do you want to be doing well, but consistently find yourself not putting in any effort? Sometimes self-handicapping just crops up as not trying. I will fail, so I won’t work on it at all. That’s the “deliberate lack of effort.”
Jag tror att jag har hamnat här lite med mitt fotograferande. Har liksom stannat upp, vågar inte riktigt försöka mig på de där bilderna som ligger och gror i mitt huvud. För det känns lättare att inte försöka alls. Lättare att inte försöka skapa en bild än att skapa en bild som blir dålig. Lättare att inte försöka skapa en bild än att skapa en bild som jag blir nöjd med men som någon annan tycker är dålig. Jag är så fruktansvärt dålig på att ta kritik. Det går rakt igenom mig och liksom bränner hål. Hur sjutton tar man sig ur det?
Lizette skrev ett inlägg som verkar vara specialgjort för mig haha! Hon tipsar om hur man kan göra det lättare för sig att komma upp på morgonen. Jag är sämst i hela världen på att gå upp. För det första lägger jag mig alltid för sent i någon slags desperat känsla av att jag inte vill att dagen ska ta slut (för då måste jag ju gå upp snart). För det andra snoozar jag alltid. Jag blir alltid stressad på morgonen och måste springa vart jag än ska.
Bonustips för kaffejunkies: ställ en timer på kaffegbryggaren så att den är klar när du vaknar och du kan få ditt livselixir så fort du klivit upp. Självklart kan du även ta med dig det i en mugg på väg till jobbet och spara tid!
Älskar detta bonustips! Har drömt länge om att fixa med timer.
Mark Manson skriver genomtänka texter som väldigt enkelt förmedlar budskap kring livets psykologiska dilemman. Jag gillar många av hans texter, och idag stötte jag på Find what you love and let it kill you:
”Doing what you love is not always loving what you do. There’s an inherent sacrifice to it. Just like choosing a spouse, it’s not choosing someone who makes you happy all the time, it’s choosing somebody who you want to be with even when they’re pissing you off.”
Jag hade faktiskt en idealiserad bild av att vara fotograf och konstnär innan jag själv gav mig in i det. Det var mycket mer stressande att ta uppdrag än vad jag hade trott, och all frihet som jag drömt om var väldigt tärande för mig som har nära till ångest och oro. Men eftersom jag älskar det jag gör känner jag faktiskt hela tiden att det är meningsfullt. Och det är väl just det han menar; att man ska hitta någon som är meningsfullt även när det är som värst.
Jag tycker man ska vara lite försiktig med hela ”Find your passion”- trenden. Det blir lätt överdrivet. Det viktigaste är att vi mår bra och får ha ett meningsfullt liv. Att brinna för något kan lätt blir lite maniskt, så det är en balansgång.
Oktober hörrni! Så himla fint. Jag började dagen med en regnpromenad som gjorde mig riktigt blöt och lycklig. När jag kom in fick jag sätta mig framför datorn med en kopp kaffe så ni kan ju tänka er att jag är nöjd nu 😉
Här kommer lite fina saker att starta oktober med:
Värvet har Mia Skäringer Lázár som gäst. Blev så himla pepp när jag såg det imorse. Älskar Mia!
Rania tar de mysigaste höstbilderna till sin blogg. Jag får extrem mys-känsla när jag hänger hos henne!
Jessica är så otroligt kreativ och jag älskar hennes verk! Funderar på att köpa en av hennes printar. Följ henne för att bli inspirerad!
Igår hittade jag en fantastisk illustratör som heter Mari Andrew. Den här bilden heter ”Life in 3 acts” <3 Mari började rita för två år sedan och bestämde sig för att lägga upp en bild om dagen på instagram. Hennes följare växte och nu är hon superstor . Tycker det är så inspirerande när människor lyssnar på sin kreativitet och bara kör! Jag har själv en inre längtan efter att rita och måla mer men tänker ofta att det är för sent att börja. Därför älskar jag stories där folk börjar ”sent”.
Min gamla klasskompis Rebecca delade med sig av ensamheten i ett blogginlägg. Jag tycker det är så fint att hon öppnar sig och vågar visa hur det känns.
En tråkig sak jag måste ta tag i i veckan är att söka jobb. Jag har ett extrajobb men behöver något mer. Det tar emot lite att sätta sig ner och ta tag i detta men jag måste tvinga mig själv. (Anledningen att jag kan skjuta på det är för att jag har sparpengar att ta av, hade ju inte gått annars!) Funderar på att klä mig lite extra fint och sätta mig på café för att känna mig lite proffsig. Svårt att känna sig kompetent i pyjamas. Vad tror ni om det?
Jag skjuter fortfarande upp beslutet om utbildning. Det lutar åt att jag ska fortsätta på ett nytt spår. Vill inte skriva om det ännu då jag behöver vara ifred med beslutet. Jag låter det växa inom mig utan press. Men jag måste bestämma mig snart. Den här skolan blir det inget med i år i alla fall. Tack för era fina kommentarer på det inlägget förresten. Det värmer inifrån och ut <3 Ska såklart svara på alla fina ord.
Annars ska jag fika med en kompis i veckan samt åka till landet i helgen. Jag tänkte försöka ta en ny bild när jag är där!
Godmorgon! Jag sitter med en kaffe och en bok och ska strax slänga mig in i duschen, klä på mig och sedan ge mig ut för att fota lite 🙂
Läser Vägra följa John av Anneli Påmark och Carl Österberg. Underrubriken är ”Genvägen till hälsa, framgång och lycka.” Detta gjorde mig skeptisk (finns väl inga genvägar till lycka?) men när jag bläddrade i boken kunde jag inte låta bli att köpa den. Nu har jag läst halva och den är mer nyanserad än vad den ger sken av att vara. Det är inte en ”tänk-positivt-bok” utan den handlar om hur man ska lära sig urskilja sina äkta känslor, vad man har för behov i livet och låta hjärtats intelligens vägleda en. Ibland gränsar det till flummigt (tror jag) men för mig känns det helt naturligt när de pratar om intuition och andlighet. Dock nyanserar de även den andliga biten och menar att allt handlar om balans. Något jag själv skriver under på!
”Om du går emot din själs intentioner, medvetet eller omedvetet, kommer du att känna dig dränerad och energifattig.”
Jag har själv känt att när jag går emot mig själv för mycket har jag ingen energi. Så skönt att läsa andra som kommit fram till liknande insikter! Ska bli spännande att se hur boken utvecklas.
Nä nu ska jag ta tag i dagen. Hoppas ni får en fin dag. Kram
Att följa bloggar konsekvent är nytt för mig detta året. För mig skiftar det vilka bloggar jag gillar mest. Mitt bloggläsande följer mitt liv. I perioder behöver jag läsa om känslor och djupa tankar, och i perioder mår jag bra av att läsa om ytliga saker, vardagsbestyr och filmtips.
Här är de bloggar jag gillar mest just nu:
Lizette har jag precis upptäckt via instagram. Hon har en underbar estetik, både med kläder, hår och sina fotografier. Jag älskar det här inlägget där hon så öppet delar med sig av sitt liv just nu. Känner att jag blir inspirerad och kanske också ska dela med mig lite mer av vad som händer rent konkret i livet?
Wildas blogg är stabil och tänkvärd. Jag känner att jag kan lita på hennes blogg. Den finns alltid där. Den förställer sig inte utan är ärlig och öppen. Det är skönt i dagens medieklimat där alla försöker vara perfekta.
Jessicas blogg har jag inte läst så länge. Men precis som Wilda är hon öppen och nära med sina ord. Hon bjuder in läsaren rakt i hjärtat och sätter ord på hur det känns i olika faser i livet. Hon känns väldigt känslomedveten och sätter ord på sitt liv på ett begripligt och vackert sätt.
Lite tankar om bloggande:
Jag gillar bilder på bloggaren. Alltså självporträtt. Det räcker med en enkel bild. Kombinerat med lite vardagsbilder som knyter an till texten blir det en fin helhet. Jag skulle vilja lägga upp fler bilder på mig själv men jag är för lat (självporträtten på mig är mobilbilder i detta inlägg!)
Precis som Lizette skriver tycker jag att bloggare är lite hemliga. Jag undrar ofta vad en bloggare tjänar pengar på (är det bloggen eller vill personen bara ge en bild av att det?) samt vad personen går för utbildning/jobbar med. Dels vill jag veta för att personer ibland ger sken av något som inte stämmer, men mest för att jag är nyfiken. Jag älskar att veta vad folk gör i sina liv.
Jag har nästan en besatthet av att läsa intervjuer och reportage och ta reda på vad personen gör, var hon bor, har för intressen med mera. Jag tror det handlar om något grundläggande som att få spegla sig i andra människor. För jag blir ju mest glad när personen liknar mig och kan spegla mig i mina intressen och mitt liv.
Ibland stöter jag på någonting på Instagram som är så fint att det ger mig rysningar. Jag brukar skärmdumpa sånt som jag vill spara och jag tänkte att vi kunde kolla på lite nu!
Jag har hittat en underbar konstnär som heter Sara Shakeel. Hon arbetar med kollage och har mycket rymd med i bilderna. Tycker ni ska följa henne.
Universum i en påse <3
Ett plåster för själen. Så sorgligt och vackert på samma gång.
Fint citat om att inte passa in i i en konstig värld.
Kände att den här bilden var som gjord för mig. Älskar rymd och rosa och har dessutom gjort en fotoserie med en bubbla på huvudet.
Rachel Bråthen aka Yoga Girl är en mästare på att sätta ord på viktiga saker. Balans är något jag ständigt tänker på. För några månader sedan skrev jag om hur jag håller balansen i livet som en pendel.
Ååååh vad jag tyckte det här var gulligt. Jag tänker att vi kanske åker upp till stjärnorna igen efter detta jordliv och drar en lättnadens suck över att vi är äntligen är tillbaka?
Instagram är fullt av vackra blommor. Jag tyckte att dessa var lite extra fina.
Min instagram-kompis delade med sig av sin klokhet. Jag har själv varit målmedveten och upplevt hur målet tagit fokus från allt annat i livet.
En vacker bild med måne och stjärnor. Tycker att stjärnor passar så bra i svart-vitt!
Tycker det här är så viktigt.
Om att känna sig ensam men gå ut på natten och bli vän med stjärnorna. Prova!
Åh vad jag får myskänslor av den här bilden! Om jag får önska en perfekt dag så ser den ut precis såhär. Kaffe, dator och en plats invid ett regnigt fönster.
