Showing all posts in Vardagsliv

I lägenheten där jag och Tomas bor har vi ett rum som får vara ett arbetsrum. Mest är det jag som jobbar här inne, och här har jag alla mina foto-grejer. Jag har mycket klänningar, tyger, rekvisita, papper och sådant som jag verkligen behövde få plats med någonstans. Att ha ett helt rum till detta känns fantastiskt!

Förra våren hade jag det väldigt hektiskt- jag hade min allra första soloutställning, jobbade med kursen för Moderskeppet och hade mycket i skolan. Då var det tur att jag hittade till yogan. I min studio var yogamattan ofta utrullad under den här tiden, och det stod inramade tavlor överallt, och låg oinramade bilder på golvet.

Nu har vi gjort om här inne,  så att det finns mer golvutrymme. Det finns fortfarande ett stå-skrivbord och ett sitt-skrivbord, vilket är väldigt skönt. När jag ska redigera mina bilder flyttar jag min dator till stå-skrivbordet där jag har min externa skärm. Annars när jag skriver och mailar så sitter jag ner, med datorn på en hög med tidningar för att få en bra arbetsställning.

Det är väldigt mysigt att sitta intill fönstret med en kopp kaffe! Jag längtar lite till våren när jag ser hur grönt det var utanför fönstret.

Hej vänner!

Klockan är sex på morgonen. Jag sitter vid skrivbordet i mitt arbetsrum. Det är mörkt utanför fönstret. Jag kikade just efter stjärnor men som så ofta i Göteborg är det molnigt. Ett tänt ljus står bredvid mig och min rosa muminmugg är fylld ända upp till kanten med kaffe. Nybryggt kaffe på morgonen är det bästa!

Jag ska iväg till skolan lite senare, men jag ställde klockan tidigare för att hinna jobba lite på min och Victorias videokurs för Moderskeppet. Den ska bli klar nu i dagarna och Josefina som klipper kursen behöver lite sista bilder för att kunna lägga in i de olika kursavsnitten. Så nu ska jag leta rätt på lite behind-the-scenes bilder och annat som kan vara kul och användbart. Men det här med att leta efter bilder på olika hårddiskar och ändra storlek på allihop, det är rätt så tidskrävande och enformigt. Så därför sitter jag och bloggar nu istället som den invanda uppskjutaren jag är 🙂

Hoppas ni får en fin dag!

Bild från fantastiska naturreservatet Sandsjöbacka där jag var igår för att fotografera. Jag älskar denna plats!

I´m home after one week spent in New York, where I´ve been taking long walks across Manhattan, drinking lots of coffee from papermugs (papermugs seems typical for New York, even if you´re not having take away) and celebrated New Years Eve in a small pub near Williamsburg Bridge. Traveling for me is incredible. I´m filled with so much energy. All the worry I usually feel disappears, and I feel cheerful and energetic. During autumn I´ve felt tired. After the summer I started to feel very confused about my life and future. I no longer felt certain of anything, and the goal that I´ve seen in front of me so clearly began to be erased. I started to question the meaning of the path that I´ve choosen. And I´m happy that I choose to open the door to my doubt. It´s been tough, but I´ve learned very much. 

Jag är hemma efter en vecka i New York, där jag gått långa promenader på Manhattan, druckit mängder med kaffe ur pappmuggar (pappmuggar var typiskt för New York, även om man inte skulle köpa med sig kaffet) och firat nyår på en liten bar just intill Williamsburg Bridge. Det är otroligt att resa för mig, jag fylls av en sådan energi. All oro som jag släpar runt på släpper, och jag blir pigg och energisk. Hela hösten har annars varit väldigt seg och trött för min del. Efter sommaren hamnade jag i en total förvirring kring mitt liv och min framtid. Jag upplevde att jag inte längre kände mig säker på någonting, och det mål som jag sett så tydligt framför mig suddades ut. Jag började ifrågasätta meningen med den väg jag har valt. Och jag är glad att jag öppnade dörren till tvivlet. Det har varit jobbigt, men jag har lärt mig väldigt mycket.

These last years I´ve decided not to doubt myself and what I do, and it´s been great. Being certain of your thing makes everything else so much easier. Even if you haven´t reached your goal yet, you always know where to go, and you just continue no matter what happens. A wonderful feeling of productivity, but also a feeling that makes you sacrifice something else. I started to long after ordinary things in life. Free time to do nothing at all, without feeling the pressure to produce something. I suddenly felt tired of photography, which was a surprise to me. I had lived through photography the last years. What a strange feeling- not wanting to do the thing that you love! Now I´m home in my apartment, sitting in our new sofa in the kitchen, my favorite spot. I´m drinking coffee in my new favorite cup that I bought in the bookshop Strand in New York. I immediately liked the form, the lovely color and the quote that says: Keep calm and call mom. Something that I need to hear in these times when I walk around worrying too much!

I´ve started to think about my year 2014 and I´ve started writing on a blog post to summarize the fall. Something about summarizing a year that´s passed feels very giving. I often feel that I don´t accomplish anything in a year, but when I start writing down what I´ve done, it turns out to be much more than I first thought.

Jag har de senaste åren bestämt mig för att inte tvivla, och det är en häftig känsla. Att vara säker på sin sak gör allt annat så mycket lättare. Även om man inte på långa vägar har nått fram till målet, så vet man hela tiden vart man ska, och man bara fortsätter vad som än händer. En härlig känsla som ger produktivitet, men som också gör att man lätt offrar en del annat. Jag började längta efter helt vanliga saker i livet. Lediga stunder och timmar då jag egentligen inte gjorde något speciellt, och inte heller kände pressen på att prestera. Jag kände mig plötsligt väldigt trött på foto, vilket kom som en total överraskning för mig. Jag som levt genom foto de senaste åren. Vilken märklig känsla att plötsligt inte vilja veta av det som jag egentligen älskar! Nu sitter jag hemma i lägenheten på min nya favoritplats- kökssoffan som vi ärvt av en släkting till Tomas. Jag dricker kaffe ur min helt nya favoritmugg som jag köpte på bokhandeln Strand i New York. Jag fastnade direkt för dess robusta form, underbara gammelrosa färg och framför allt citatet på muggen: Keep calm and call mom. Något som jag behöver höra i dessa tider då jag går runt och oroar mig alldeles för mycket!

Jag har börjat fundera kring mitt år 2014 och har börjat på ett blogginlägg för att summera hösten. Någonting i att summera ett år som har gått känns väldigt givande. Jag har ofta en känsla av att jag knappt åstadkommer någonting, men så fort jag skriver ner vad jag har gjort, så visar det sig nästan alltid att jag haft mycket mer för mig än vad jag trott.

I think very much right now, about the future, career choices, fulfillment, art, friendship, and it´s nice to write about it! One thing that I wish for 2015 is to write more frequently in this blog. I love sharing thoughts and feelings. I will return soon with my summary. And also: Happy New Year! 😉

Jag grubblar i allmänhet väldigt mycket just nu, kring framtiden, karriärsval, förverkliga sig själv, konsten, vänskap… Då är det skönt att skriva av sig! En sak jag önskar inför 2015 är att skriva mer regelbundet här. Jag älskar att dela med mig av tankar och känslor. Jag återkommer snart med min summering av hösten. Och förresten: Gott Nytt År! 😉

I´ve been thinking a lot about the heart lately. About following my heart. To fulfill myself. Fulfill my dreams. For a long time I´ve been pretty sure. Sure of my goal. Sure of where I´m going. But these past months I´ve started to doubt. This is a conscious choice. I believe that doubt is an inevitable part of every journey we begin. Somewhere along the road doubt will come, as a test to see if you´re on the right path. I see doubt as an inevitable part of life. It´s nothing bad. Doubt is a part of an inner dialogue that we´re having with ourselves. The dialogue about who we are, were we´re going and what we want with our lives. I´ve been having an active dialogue with myself. For a long period of time I´ve been sure that I´m heading towards my goal. I´ve seen clear images of how I want my life to look. I´ve been painting pictures in my mind of a future that doesn´t yet exist. A future that I live for, think about and put a lot of energy into, though it doesn´t exist. I´ve been doubting sometimes, but I´ve mostly listened to the doubt for a short amount of time before shaking it off. Because I´ve been sure of what I want and that I want to fight to get there. I´ve been on a highway.

Jag har tänkt mycket på hjärtat på sistone. På att följa mitt hjärta. Förverkliga mig själv. Förverkliga mina drömmar. Jag har varit säker ganska länge. På mitt mål. Säker på vart jag ska. Men de senaste månaderna har jag faktiskt börjat tvivla. Det är ett medvetet val. Jag tror att tvivel är en ofrånkomlig del av alla resor vi påbörjar. Någonstans längs vägen dyker tvivel upp, som ett test för att se om du är på rätt väg. Jag ser tvivel som en oundviklig del av livet. Det är inget negativt. Tvivel hör till den inre dialog som vi för med oss själva. Dialogen om vilka vi är, vart vi är på väg och vad vi vill med vårt liv. Jag har fört en aktiv inre dialog. Jag har under en lång period varit säker på att jag ska framåt, till mitt mål. Jag har sett tydliga bilder på vart jag ska och hur mitt liv ska se ut. Jag har målat min näthinna med exakta utsnitt ur en framtida tillvaro som ännu inte finns. En tillvaro som jag redan lever för, tänker kring och ägnar mycket energi, trots att den inte finns. Tvivlet har kommit upp ibland, men jag har mest lyssnat på det en kortare stund för att sedan skaka av mig det. För jag har vetat vad jag vill och att jag vill kämpa för att nå dit. Jag har befunnit mig på en motorväg.

I´ve been away during the weekend, visiting a dear old friend. She has moved. To another city. Another life, but still the same. I think about distance, and how life changes. How much will be different if you move? All the longing away that I´ve felt for so many years. All the longing to something that will divide, break and reform. If I move, will I become someone else? If I change the place for my shoes, my clothes and my cooking, will I change? My big goal in life is to be content with my every day life and to feel harmony. I would love grand nights with beautiful music, amazing adventures with mind blowing views, and explosive moments of love. But most of all I want balance and peace in my soul. Most of all I want to feel happy with all the millions of seconds, minutes and hours that are mine. I don´t want to give that to someone else. I don´t want to loose the only thing I´ve got: time. How do we create a sustainable life for ourselves? How can we find the balance between passion and rest? Between safety and freedom? I dream everyday of waking up in a house with fog outside the windows. To slowly, almost soundless, tiptoe down a stair and out into a damp garden. Stand there with a cup of coffee that will cool quickly, stand there and admire lifes tiny noise from the bushes, the trees, the sky. To be able to just be in my life, without stressfully longing away, that is the most beautiful thing I can ever imagine.

/

Jag har varit bortrest över helgen. Hälsat på en kär vän. Hon har flyttat. Till en annan stad. Ett annat liv, men ändå så likt. Jag tänker på avstånd, och på hur livet förändras. Hur mycket blir egentligen annorlunda när du flyttar? All den längtan bortåt som jag känt i många år. All den längtan till att någonting ska skifta, gå i bitar, formas till någonting annat. Om jag flyttar på mig, blir jag en annan? Om jag byter plats på mina skor, mina kläder, min matlagning, förändras jag? Mitt stora mål i livet är att vara nöjd och harmonisk i min vardag. Jag vill gärna ha storslagna nätter med vacker musik, fantastiska äventyr med hisnande vyer, och explosiva stunder av kärlek. Men mest av allt vill jag ha balans och ro i själen. Mest av allt vill jag trivas med alla miljoner sekunder, minuter och timmar som är mina. Jag vill inte ge det till någon annan. Jag vill inte berövas det enda jag har: tiden. Hur skapar vi ett hållbart liv för oss själva? Hur hittar vi balansen mellan passion och vila? Mellan trygghet och frihet? Jag drömmer varenda dag om att vakna i ett hus med dimma utanför fönstren. Att sakta sakta, nästan ljudlöst, slinka nedför en trapp och ut i fuktig trädgård. Stå där med kaffekoppen som snabbt svalnar av, stå där och beundra livets små små ljud i buskarna, träden, himlen. Att bara kunna vara i mitt liv, utan att stressat längta bort, det är det vackraste jag kan tänka mig.

Autumn is my favorite season.  The air is fresh to breath. The colors are magical. Either the sun shines into my studio, making it shimmer in gold, or the rain beats against the window, creating a cosy sound that takes away all my stress. I can´t get enough of this season. Everytime I go outside, I feel whole and happy. I am so glad that the hot summer is over!

//

Hösten är min favoritårstid. Klar, krispig luft att andas. Magiska färger. Antingen lyser solen in i min studio och sprider ett gyllene sken i hela rummet, eller så slår regnet mot rutorna med ett mysigt ljud som tar bort all min stress. Jag får inte nog av hösten. Jag vill aldrig att oktober ska ta slut. Varje gång jag går ut känner jag mig hel och lycklig. Jag är så glad att den alldeles för varma sommaren är över!