En sak som fick mig att komma loss i mitt fotograferande var det här med regler. Och då menar jag inte att följa dem, utan att strunta i dem. Fotovärlden kan ibland kännas ganska strikt och full av regler. I alla fall om du läser en tidning med en massa tips på hur du ska göra, eller går en kurs i foto. Jag har gått kurser och haft lärare i foto som gjort att det känts svårt, tråkigt och viktigt att göra ”rätt”. Jag har känt att jag behöver en massa utrustning innan jag kan göra vissa typer av bilder. Speciellt när jag var ganska ny inom foto kände jag att det var massa saker jag behövde ha för att kunna göra vissa typer av bilder. Jag trodde jag behövde blixt. Trodde jag behövde ha ”rätt” inställning på kameran, ha rätt utrustning, rätt blixtar, rätt kamera och allt sånt där.
Men som ni säkert förstått så insåg jag ganska snart att jag inte behövde allt det där. Jag fotar aldrig med blixt. Innan jag skaffade mitt stativ ställde jag kameran på bord (ibland på högar av böcker.) Att vara begränsad på detta sätt skapar en sådan härlig frihet. Jaha, jag har inte ett stativ, då får jag lösa det med massor av böcker som balansera på ett bord 🙂
Det är något speciellt med att vara i början av sin kreativa väg. Jag var så uppfylld av alla mina idéer och allt jag ville göra. Jag har fortfarande massa idéer, men ju mer tiden går, desto mer seriöst blir det (jag säljer ju bilder, föreläser, håller i kurser mm. nuförtiden) och då försvinner den där naiva fotolusten som fanns i början. Fast nu har det mer växt till en trygg kärlek vilket såklart är helt fantastiskt 😉
Jag rände runt i second hand affärer och letade efter sagolika, enfärgade klänningar som skulle vara bra att svänga runt med i bild.
Ställde för första gången klockan riktigt tidigt för att åka ut och fånga dimma. Vilket ju är helt magiskt om du ska fota.
Och det blev denna bilden! En vit gardin som mantel och lite stoppvadd så blir det garanterat fint 🙂
Tomas med som assistent. Har iaf uppgraderat till ett litet bättre stativ idag, även om jag vill ha ett med kulled egentligen. Den där panduropåsen och gamla filmkameraväskan som jag övertagit från någon i min familj hänger kvar än.
Secondhand-fynd. Fast dockan köpte jag aldrig. Hade en fin idé minns jag.
Hade en idé om att leka med krig och barndom. Men det blev aldrig något. Synd?
Denna klänning har alltså använts mycket i mina bilder! Bland annat här och här.
Jag sydde korsstygn i stoppvadd! Stoppvadd är the shit om ni ska göra moln!
Tomas som modell på styltor. Byxorna har jag nålat ihop av ett svart lakan som jag köpte och klippte isär.
En milstolpe för mig var när jag började våga testa själv. När jag insåg att det kunde bli lika bra bilder (eller bättre!) när jag gjorde på mitt eget sätt. Jag tror att många har stor respekt för fotovärlden och tänker att man ska ha dyr utrustning och massor av erfarenhet för att lyckas. Det finns också en tendens att värdera inom fotovärlden. Du räknas inte som riktig fotograf förrän du har gått en treårig utbildning eller varit assistent åt någon i fyra år. Till exempel. Detta är såklart inte alls sant. Många av de som jag ser lyckas är just de som struntar i att klättra i hierarkier och bara kör sin grej. (Med lyckas menar jag att de går på en egen konstnärlig väg och vågar utvecklas i sin konst. Det har inget med pengar att göra för mig.)
Mitt tips denna Fotofredag är helt enkelt: strunta i fotovärldens regler. Det finns många som vill tala om för dig hur du ska göra, men strunta i dem. Våga lyssna på ditt hjärta och skapa utifrån din egen kreativitet och dina egna idéer. Teknisk kvalitet är inte alls så viktigt som en kan tro.
Hoppas ni får en härlig helg! <3